Nedgörande? Eller: konsten att skala en lök.

Men lika självklart borde det vara att man inte har rätt att krossa det som människor ser som heligt. Jag vill inte se kränkande karikatyrer av Jesus! Och vardför ska man upprepat få lov att håna och avbilda Muhammed, som ju inte får bli avbildad? Vad är vitsen med detta?
 
Av mina tidigare inlägg torde framgå att jag faktiskt håller med om ovanstående, som är citerat från en annan blogg. Det kursiverade stycket i föregående inlägg var ett citat från ett uppslagsverk, en artikel som handlade om kontroversen krig SD-kurirens Muhammed-teckningstävling..Den som har skrivit ovanstående är nu upprörd - troligen för att jag har avslöjat vad vår svenska motsvarighet till Jyllands-Posten har haft för sig.

Bilden visar en lök. Att bekämpa extremism är som att skala en lök, tills den hårda kärnan blottas. Man ska alltså skilja de yttre skikten från den hårda kärnan. Detta är Mona Sahlins uppgift som regeringens samordnare mot extremism. SD motarbetar arbetet mot den extrema islamismen. I Agenda i söndags utpekade SD-kurirens chefredaktör Rickard Jomshof islam som orsak till den våldsanvändande extrema islamismen. Kan vi vinna över extremisterna genom att starta krig mot alla muslimer i Sverige, Europa och världen?
 
Att å ena sidan tycka det är fel att skända profeten Muhammed och å andra sidan stödje krigsförklaringar mot världens alla muslimer, är inte särskilt konsekvent. Även om splittrarna uppträder i kostym och slips och talar med vårdad lunda-akademisk accent. Vilka som är splittrarna torde vara ganska klart. Ett splittrat Sverige, som slits sönder av rasmotsättningar och etniska konflikter. Inte speciellt sverigevänligt.
 
De s.k. fyras gäng (en sjukskriven) och några till i SD:s högsta ledning. Samt de öppet nazistiska grupperna. Att bekämpa rasismen är också som att skala en lök. Man är inte vara rasist bara för att man är en äldre människa, som inte känner igen det land, som man växte upp i. Man är inte rasist bara för att man vill  bevara gamla  seder och bruk och gillar Svenska kyrkan som hon var förr. Man kan ha svårt att vänja sig vid att ungarna i "barnrikehusen" eller "miljonprogramshusen" har en annan hudfärg nu än under sin egen uppväxttid. Ja, man kan tycka att Sverige har tagit emot för många invandrare. Men en sak ska man ha klart för sig. Man kan restaurera gamla hus så att de ser ut som förr. Men att få husens invånare att se ut som de, som bodde där förr, är inte lika lätt.
 
Att försöka med det, är inte sverigevänligt. Vi är dock ett land som har sluppit inbördeskrig under de senaste 500 åren. Och naturligtvis vill vi inte att de, som flytt från ibördeskrig, ska ta med sig sina inbördeskrig hit. Det finns ett missnöje med invandringspolitiken, och det missnöjet handlar inte bara om dålig integration-. Utan också i många fall om antal. Men ska vi låta splittrarna, de som arbetar för ett Sverige, som slits sönder av rasmotstänningar, få exploatera detta missnöje?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0