larsflemstroms

Jag börjar tröttna på alla beskyllningar och antydningar om att jag skulle dela in människor i "vi och dom". Det är ju dom, som beskyller andra för detta som gör det. På ena sidan står "vi de goda", som inte delar in. Och på andra sidan står "dom de onda", som delar in. De goda är ett enda stort "vi" med "alla människor utom de onda. Jag började diskutera på en politisk blogg, sedan bloggägaren uppmant Kristdemokraterna att "Ta bort Krist ur parinamnet och kalla er något annat". Jag har väl själv reagerat mot att partinamnet kan ge sken av att Kd har monopol på kristendom. Men det är Kristdemokraterna är ett väl inarbetat partinamn, även internationellt. Och om en företrädare fö rnågot annat parti inte vill ge Kd monopol på kristendom, får väl det partiet ta upp kampen om de kristna väljarna. Nu reagerade jag mot att bloggägaren själv anser sig vara "rätt kristen" och att alla Kd-medlemmar är "fel kristna". Dessutom anser han sig vara "rätt socialdemokrat", medan alla som inte håller med honom är "fel". Det är en indelning i "vi och dom", så att det stänker om det, och dessutom mäter han alla åsikter på en skalla från "kärlek till girighet". Naturligtvis står han själv för "kärleken" och alla andra för "girighet". Kärlek är för denne man allting som gynnar flertalet mot fåtalet. Vilket jag reagerar extra starkt mot, eftersom jag i många sammanhang har stått upp för minoriteters rättigheter. Det där har vi haft en lång diskussion om, bl.a. vad som menas med begreppet demokrati. Som enligt mig inte är detsamma som majoritetsdiktatur.- Nu har jag slutat diskutera på den bloggen, eftersom karlen inte vill lära sig, trots invändningar från flera kunniga personer. Man kan få svar i stil med "När jag har bildat regering, kommer jag att förbjuda..." När han skrev att ideologin driver honom, tänkte jag att människor som drivs av ideologi är farliga. Blandar de dessutom ihop ideologi och religionen, som IS-terroristerna gör, blir de extra farliga. Kd är väl enda parti som har funderat över förhållandet mellan politik och religion, och insett att man måste göra en viss skillnad. Men så kommer ett citat ur något tal av Olof Palme om att vi måste erästta "vi och dom" med bara "vi". De som har invändningar är utesluts direkt, som "dom-vi". I kyrkliga sammanhang finns många "dom-vi". Dom där som tycker att de är "rätt" för att de har en viss tro, den mer traditionella varianten. Idag hade vi besök från kyrkan, som ledde en andakt. Vi var åtta gamlingar och en "aktivitetsvärd" som lyssnade, pliktskydligt. Jag tyckte synd om flickan, som ska bli präst. Aktivitetsvärden sa efteråt att det som hon sa var psykologi. Ta bort det religiösa ur anförandet, så är allting psykologi, hur vi känner oss. Att livet kan vara ett "hlevete".

Det gäller förstås inte den här bloggen, utan den både risade och rosade prästbloggen. En blogg, som jag har skrivit en del om här, konstaterar nu att jag har tagit över prästbloggen och löst alla problem. Jag har blockat fyra peroner och skrivit egna fristående inlägg, enligt sagespersonen. Som själv har skrivit på prästbloggen att hon har slutat bråka med mig. Själv har hon tagit bort en massa inlägg för juli månad från sin egen blogg. Vilket jag tycker är riktigt synd. En del av dem var ju riktigt bra. Jag har börjat med att slå fast att bloggägaren bestämmer över sin egen blogg. Jag bestämmer alltså inte över prästbloggen, men det hindrar mig inte att ge .- som jag uppfattar det - en del goda råd. En av debattförstörarna på prästbloggen beskyller mig för "den groteska uppfattningen att en tidningsägare ej skall ha rätten att slå fast åsiktsspektrumet för sin avisa" Nej, något sådant har jag inte framfört. Däremot att en bloggägare har samma rätt att bestämma över sin blogg som en tidningsägare över sin tidning. Bl.a. att bestämma åsiktsspektrumet. Fint ord. Märkligt att samma person skränar i högan sky om han ska ha tillgång till utrymme på andras bloggar, för annars är det ingen fri och öppen debatt. Nu hoppas jag bara att hon som har slutat bråka med mig, erinrar sig alla ljuva stunder, timmar och dagar som vi har upplevt tillsammans i bästa sämja. Inget går upp mot de minnena, nämligen. .Och visst är det stimulerande med lite olika åsikter. Inom åsiktsspektrumet, men det kan ju vara ganska så brett. Fastän inte hur brett som helst.

Man får akta sig för att raljera, för då får man veta att man "hackar" på någon. Att jag aldrig missar en chans att hacka. "Det gör han ju alltid så fort han tror att han har draghjälp!" Men det var ändå ganska snällt skrivet, jämfört med vad hon brukar. Jag råkade bara spinna vidare på tråden om liket som inte ville vistas i samma (kyrko-) rum, som ett homopar hade gift sig i. Hon raljerade själv ganska så hejdlöst med liket, som inte vet vilket sällskap som väntar på kyrkogården. Det kunde du läsa om i förra inlägget. Ja, där vilar inte bara den avrättade stråtrövaren utan även delar av den bokstavligen blodtörstiga publiken som bevittnade avrättningen. Själv bodde jag en knapp mil från avrättningsplatsen, som visas på bild nedan, som den ser ut idag. Och fastän det hade gått över 100 år kändes det som i går.

En sak som intresserar mig, är problemen med kyrsivering och styckeindelning på den här bloggen. Jag har chansat länge nog på att det ska rättas till, utan något påpekande från mig. Somliga människor verkar ha ett behov av att bli irriterade. Hon hade högtidligt proklamerat bloggförbud ett tag framöver, men den pausen vara i bara fyra dagar. Irritationsmomentet var som vanligt den där prästbloggen. Nu har bloggaren (prästen) själv proklamerat bloggpaus på oblestämd tid. Orsaken lär vara någon döing inte ville vara lik i en kyrka där ett homopar hade vigts. Detta påminner om en diskussion på den här bloggen när den var nystartat. Det var innan jag gav upp. Jag pläderade då för att Katolska kyrkan i Sveriges skulle ta ansvar för medeltidskyrkorna, som vissa katoliker brukar anklaga Gustav Vasa för att ha stulit. De påstått bestulna hörde genast av sig. De ville varken ta ekonomiskt ansvar för kyrkorna eller använda dem. Motivering: Man kan inte fira nattvarden i en kyrka, där ett homopar har gift sig. Detta är precis vad som har hänt i Skara domkyrka. Vilket dock inte har hindrat biskopen i Sveriges katolska stift att fira mässa i Skara domkyrka under Skara stifts 1000-årsjubileum. Jag hade tänkt delta i firandet av 1000-årsjubiléet, men gjorde det inte eftersom stiftets egen biskop, Åke Bonnier, ine skulle hålla i nattvarden. Att åka dit och se en massa katoliker få nattvarden, hade jag ingen lust med. Är man inte medlem i Katolska kyrkan, får man nämligen inte ta emot nattvrarden av katolska präster. För övrigt gillar jag inte Skara domkyrka på grund av de stora avgudastatyer som står där, fullt synliga, och vaktar ingången till Soopska gravkoret. Den begravde är den svenska fältherren Soop, som hade varit ner i Tyskland tillsammans med Gustav II Adolf och bekrigat katolikerna där. En avgudadyrkare! Så nu får hon väl irrirera sig på mig i stället. Men det har hon redan gjort. Bl.a. ska jag ha beskyllt henne för att inte kunna läsa innantill. Genom själva detta påstående har hon bevisat att det kan hon inte. Annars är hon rätt humoristisk. Men förstår hon verkligen det själv. Hon undrade om den som inte vill stå lik innen i kyrkan skulle stå ut med sällskapet på kyrkogården. Ja, det kan man undra inte minst med tanke på dem som är begravda på Lilla Malma kyrkogård. På en oansenlig liten plåtskylt står "Stråtrövaren Hjert, offentligen avrättad 18 maj 1876.för mord " Med honom har jag delat nattvard många gånger. Tro't eller ej. Men under en diskussion om vad som händer med överblivet konskrerat nattvardsvin, avslöjade kurkoherden att hon brukade hälla ut det på kyrkogården alldeles utanför sakristian. Och vem är begravd där, tro? Och jag har ju den tron att i nattvarden förenas både levande och döda. Som missdådare fick Hjert inte begravas i vigd jord, utan begravdes utanför kyrkogården, enligt vad som då fortfarande gällde. Men genom att kyrkogården senare utvidgades hamnade han ändå i vigd jord. De, som inte fick begravas i vigd jord, brukade begravas alldeles utanför kyrkogårdarna i hopp om att Gud skulle förbarma sig över dem, trots männinskors stadgar. Så slutade Amerika-resan, som var syftet med rånmordet på de plats som idag kallas Mordgrind. Nu kan hon irriteras sig på att jag har tagit nattvarden tillsammans med en mördare men inte tillsammans med henne. Alltid något att irritera sig på.

Jag har inte givit mig själv bloggförbud, om nu någon trodde det. Det är bara så oinspirerande, när kursivering och styckeindelning inte fungerar. Dn som gav sig själv bloggförbud ett tag framöver lyckades däremot hålla detta under bara fyra dagar. Nu är hon igång igen, med två inlägg redan idag. Som vanligt är den där prästbloggen som upprör. Jag blir så fruktansvärt trött i ögonen av att läsa den, så nog förstår jag att hon blir på dåligt humör av densamma. Det är lätt att tycka sig se sådant som inte står där, inte ens där (!) och bli ännu mer upprörd. Det brukar gå ut över mig. Nog borde man i stället njuta av livet i denna ljuva sommartid.