larsflemstroms

"Döm själv" står det på den andra bloggen. Men innan domen faller ska väl båda parter höras? Men jag har varken tid eller lust med någon storstilad slutplädering nu. Det får vänta till den verkliga rättegången. Jag är ju hotad med en ny polisanmälan. Ett tomt hot. Men för säkerhets skulle har jag sparat de senaste inläggen där jag beskylls för än det ena och än det andra. Nu har hon lagt ut hela mejlet, även slutet, som jag hade publicerat början på. Anledningen är att i slutet nämns ett par andra personer, en italiens fästman samt en svensk kvinna, som jag ville skydda för offentlig schavottering, ifall någon skulle lista ut hennes identitet. Kanske också fästmannen borde skyddas. Kanske finns någon (före detta?) fru eller fästmö ner i Italien, som inte vill att hennes man ska jaga gaqmla .... runtom i världen. Att det har funnits en gammal fästman nere i Italien från mycket tidigt i hennes liv, kände jag till. Men inte att bekantskapen med denne återupptogs tre år innan hon bliv bekant med mig. Att hon blivit kontaktad av honom fick jag veta först härom året. Men då sa hon ingenting om att detta har pågått under flera år och bakom ryggen på mig! Varför jag trodde att det var helt nytt, och inte besvarat. Till min besörtning fick jag veta först för någon vecka sedan vad som tydligen hela tiden har pågått och att hon tydligen överväger att återuppta den förlovaning som bröts för 50 år sedan. Hon har allttså själv kört dubbelt i största hemlighet, medan hon har beskyllt mig för att köra dubbelt med en svensk kvinna, som jag har känt mycket länge utan att det har "varit något" mellan oss. På grund av hur denna kvinna har blivit behandlad i livet har det varit svårt att säga upp bekantskapen med henne. Det skulle vara ett hårt slag för henne. Hon har fått ringa mig när hon känt sig ensam. Det har varit när hon inte haft någon annan att ringa till. Jag tycker att det är mycket egendomligt att hon ringer till denn stackars kvinna och skäller ut henne och förbjuder henne all kontakt med mig, för att kort efteråt inte vilja träffa mig. Anledningen var att jag hade skickat ett julkort till hennes son. Något annan förklaring än att hon inte orkade med att träffa någon gav hon inte då.Jag uppfattade henne som oerhört stressad. För ett par dagar sedan skrev hon på sin blogg: "Jag har ångest. Jag har vaknat med hjärtklappning och ångest de senaste dagarna. Världen känns otäckt ond och oförutsägbar." Detta är ett kriterium på ångest. En obefogad stark rädsla för något. Jag har märkt det flera gånger under åren och har gissat på det ena och det andra. Med tanke på hennes ålder har jag gissat på en begynnande demens, men hennes klara intellekt och analysförmåga har varit en stark kontraindikation mot både demens och någon psykisk åkomma. Jag har därför nöjt mig med att skriva att hon är "nojig". När hon har anklagat mig för än det ena och än det andra, är det som om han har glömt vad hon själv har gjort strax innan, och inte alls varit någon munter läsning för mig.