Som mina läsare säkert själva har konstaterat, så är det fortfarande problem med bloggverktyget. Felet minskar läsbarheten. Har jag då någon större lust att skriva? Nej, och därför dröjde det nästan 20 timmar sedan jag senast skrev något tills jag tittade till bloggen idag. Där fanns en kommentar, som jag inte sett, faständ den hade skickats in nästan 20 timmar tidigare. Kommentaren, som du nu kan läsa under föregående inlägg, innehåller en kompletterande upplysning, kanske ett ifrågasättande av mina slutsatser, men är vänligt hållen. Tydligen har skribenten tröttnat på att vänta, ty på sin egen blogg har hon klagat på att jag inte hade publicerat kommentaren. Dessutom beskyller hon mig för "fantasier". Om det över huvud taget är en kränkning att beskyllas för att ha "fantasier" så är det i varje fall ingen allvarlig kränkning. Det kan till och med vara ett hedersomnämnande. Mycket forskning hade blivit ogjord, om inte någon hade haft "fantasier". Inte minst gäller detta inom ämnet historia. Jag beklagar djupt att jag inte såg kommentaren direkt. För i så fall hade vi kanske fått en intressant diskussison på denna blogg. Långfredatsmassakern nära Uppsala 1520 är föga känd. Jag kände inte till den förrän jag läst ett brev, i vilket den nämndes, vilket skrevs av Gustav Vasa 1520 till den svensk-katolske exilärkebiskopen i Rom år 1555. Alltså 35 år senare. Gustav Vasa var då fortfarande mycket upprörd över hur de svenska bondesoldaterna hade behandlats av den danska hären. - Och av den avsatte ärkebiskopen Gustav Trolle, som vägrat dem en kristen begravning. Brevet var ett slags försvarstal för den politik som Gustav Vasa hade fört som kung. Sonen, kung Erik XIV, som var ansvarig för Ronneby blodbad 9 år senare, torde ha känt till faderns upprördhet över långfredagsmassakern. I ena fallet nekades "fienden" en kristen begravning. I andra fallet hämtades "fienden" ut ur en kyrka och mördades. Man får inte heller glömma att kung Erik stämpades som "sinnessjuk" av sina egna bröder, hertigarna Johan och Karl, och själv mördades av dessa med förgiftad ärtsoppa, när han satt fängslad på Örbyhus slott i Norduppland. Erik XIV var anstiftare (ev även utförare) av sturemorden. Han var en våldsam man, precis som den danske kungen Kristian Tyrann. Men var dessa båda massmördare verkligen typiska för de folk, som de regerade över?
