larsflemstroms

Nu är alla skruvarna på plats. Nu ska jag bara vänta några månader för att de ska växa fast. Därefter blir det ett stort leende. Men allra först ska såret läka. Det gör hemskt ont de första dagarna. Jag tänker att människan är en bra konstig varelse, som utsätter sig för detta frivilligt. Men det är för resultatet. Expressen har idag haft en debattartikel om hur extremisterna tar över svenska förorter. Det är som ett Afghanistan i Sverige, som någon skrev. Och befarade att någon annan, tydligen jag, ska förvränga allting. Så det är väl bästa att jag inte skriver mer om det ämnet. Det är emellertid inte alls något nytt för mig. Jag minns en 15-årig flicka, som hade rymt hemifrån, för att hon var så hårt hållen. Hon hade gömt sig hos en dam i grannskapet, och den damen hade kopplat in socialtjänsten, som hade beslutat om ett s.k. omedelbart omhändertagande. Jag var en av dem, som skulle besluta om detta. Men mötet blev inställt, eftersom flickan skulle mördas av hitresta mördare inför våra ögon. Polisen hade fått vetskap om detta, kanske genom telefonavlyssning, vad vet jag. Visst kan det kännas obehagligt att mobilsamtal och mejl går via Försvarets Radioanstalt genom den s.k. FRA-lagen, som det protesteras så mycket mot. Men annars hade vi kanske alla blivit skjutna. Det var alltså inge i Sverige bosatta släktingar som skulle mörda flickan. Nog undrar jag också vad jag bor i för slags länd, där mördare kan passera ut och in. Och att problemet förnekas av landets myndigheter. Och att man inte kan tala fritt om sådana saker. Men även den som talar fritt, måste tala under ansvar, så att man inte ger rasister vatten på sin kvarn. Men visst är det ett konstigt land, som skryter med att man ger en fristad åt så många förflöljda - och så lämnar man dörrarna öppna för förföljarna att komma efter. SÄPO uppskattar att 300 svenskar har åkt ner strider eller har stridit för IS.Detta är ju i nivå med de stora länderna, vilket gör Sverige till ett av de värsta länderna som rekryteringsområde för terrorister.