larsflemstroms

Vem den omskrivna personen är, förstår de som har läst hennes blogg. Varje gång hon skriver något negativt om mig, ökar besökarantalet på min blogg. För dem av mina läsare, som inte känner till den här historien har jag ingen anledning att avslöja vare sig hennes identitet eller vad slags tjänst, som hon blev utköpt från. Jo det stämmer att det hela slutade med ett utköp. Men hur började det? Själv skriver hon nu: "et var en konflikt, och vi kom överens om ett utköp. Det fanns ingen förhandling om något olagligt avskedande som han fantiserar om." Och hur började denna konflikt? Var det inte ett försök till (olagligt) avskedande? Jag minns inte de arbetsrättsliga reglerna så i detalj, men rent formellt kan det ha varit så att det inte var något avskedande. Om man kan ogiltigförklara en sådan handling från arbetsgivarens sida, så torde det formellt inte vara ett avskedande. Nu har jag ingen lust att älta det här, med det som dock hände, som hon själv har beskrivit det, tycker jag var ett mycket lumpet agerande av arbetsgivaren. Det är då rent otroligt att man kan bli hudflängd av en person som har blivit illa behandad för att man har uttryckt sympati för denna person. Sedan kommer det helt nojiga "Det är som om han inte kan låta bli att suga på denna karamell, och vid varje gräl vi hade- och de var många- sade han alltid 'Jag förstår att de inte kunde ha dig (kvar)---' Snyggt eller hur? Ett gott tecken på kärlek! Är det inte det? Suck! Jag har vid några tillfällen sagt att de inte kunde ha henne kvar, om hon uppträdde mot andra anställda på samma sätt som hon ofta har uppträtt mot mig. Grälsjuk och konfliktskapande till tusen. Men hag har aldrig påstått att hon var sådan vid den tiden. Det kan ju inte jag veta. Vad jag har sagt är att om så varit fallet hade de väl inte haft henne kvar under flera år, utan hon hade blivit uppsagd senast efter någon månad. Men människor förändras. Och jag har försynt frågat om det kan ha varit något sådant bakom arbetsgivarens - i högsta grad - anmärkningsvärda agerande under slutet av hennes anställningstid. Eller om konflikten med arbetsgivaren har satt igång något, gjort henne hyperkänslig. Hon har ofta talat om hur den arbetsgivaren skadar människor, bl.a. de som har blivit utköpta. För oss som bara har läst i tidningar om utköpen framstår dessa visserligen som hellt rättvidriga, men det framgår sällan vilka tragedier det kan vara för de utköpta. Inte ekonomiskt, givetvis, men psykiskt. Vi hade inte känt varandra många veckor, innan hon utan rimlig anledning frågade mig "Tillhör du fiendelägret". Det kan ju varas så att jag haft samma åsikter i några frågor som någon i "fiendelägret". Det är som om någon som håller på damlandslaget i fotboll skulle misstänkas för att vara en personlig fiende till någon för att någon annan som håller på samma lag är det.