larsflemstroms

Om någon menar sig vara expert på relationer, så borde den personen begripa att man inte går ut på offentliga bloggar och (även om det är ens egen) med det privata. Gör man det får man vara beredd på dementier. Det som jag skrev tidigare idag har nu tydligen blivit ett fall för kvinnojour och polis. Jag kan därför meddela att detta inte rör mig i ryggen. Utan det är just det här sättet att försöka värva sympatier för inbillade ofärrätter. Den senaste polisanmälan gällde tydligen att jag hade "förtalat" vederbörande genom att skriva på min blogg att hon hade blivit avskedad från en tjänst. Detta var inte i någon ond avsikt, utan snarare i syfte att påvisa att hon hade blivit illa behandlad. Om någon borde anmäla mig för förtal, så är det väl de, som stod bakom det olagliga avskedandet, inte "offret" för den oförrätten. Det jag skrev i den saken var inte helt fel, men jag borde kanske ha lagt till att avskedet bestreds som just olagligt, och parterna (facket och arbetsgivaren) ingick en förlikning efter central förhandling. Nu verkar det ju närmast som att hon försöker skydda den dåvarande arbetsgivaren - efter att i början av vår bekantskap ha försökt (och också lyckats) vinna mina sympatier för henne i den saken. Om jag inte minns fel, som ingick det i förlikningen att saken på något sätt skulle tystas ner. Men ärligt talat, så börjar allting som jag har fått hört (nota bene: bara från den ena sidan) ter sig så förvirrat, så att jag mycket väl kan ha missat eller missupfattat någon detalj. Om något har varit felaktigt eller ofullständigt på min blogg, så har jag alls inte varit ovillig att ta in en rättelse. Att i stället reagera som om man lider av förföljelsemani gagnar ingen. Allraminst vederbörande själv. Är det då konstigt att jag har försökt förmå ett par personer i hennes närhet, som jag uppfattat som omdömesgilla och förstående att påverka henne att upphöra med SITT förtal mot mig? Det var naturligtvis inte avsett för någon offentlighet, men skulle naturligtvis inte hållas hemligt för vederbörande själv. Någon vänlig själ, som kunde ha sagt: Ta det lugnt. Ingen vill dig något ont.