larsflemstroms

Nu har jag inte skrivit på länge. Jag har varit aktiv på ett par andra bloggar. Jag har dessutom donat en del hemma, och har fått det riktigt fint. Senaste inlägget handlade om en adokat och tillika riksdagsman, som grundligt har blandat ihop dessa sina båda roller. Som jag skrev har "Guantanamo.svensken" blivit en idol för extrema islamister i Sverige. Fortsättningen på den historien är att en släkting till "Guantanamo-svensken" tillsammans med två kamrater nu har lyckats ta sig in i IS-kontrollerat område i Syrien eller Irak. Dessutom har en något äldre person gripits som misstänkt värvare till IS. Han har varit aktiv i moskéer i Jönköping, Örebro, Västerås och Eskilstunda.

 

Det är synd om människorna i stadsdelen Vivalla i Örebro. Få vågar säga att de kommer däreifrån. Stadsdelen har fått dåligt rykte. Är detta kristdemokratisk politik? Ska Sveriges utrikespolitik styras av en advokatfirma, vars innehavare tillhörde ett oppositionsparti? Konventionen om krigsfångar säger ju att de får interneras tills kriget är slut. Och kriget mot terrorismen är sannerligen inte slut. Vi har en förvirrad debatt om vad det svenska samhället ska göra med hemvändande IS-krigare. Den allmänna meningen bland politiker tycks vara, att kan de inte personligen åtalas för något konkret krigsbrott, så ska de hjälpas med jobb och bostäder.

 

Häpnadsväckande naivt. Eftersom IS faktiskt är en stat (som visserligen inte är diplomatiskt erkänd av andra stater, men själv kallar man sig ju stat och uppfyller alla kriterier på att vara en stat, såsom territoriell kontrell etc) som är i krig med andra stater, så är Sverige inte ens neutralt utan uppträder mer som en allierad till denna stat. På en socialdemokratisk blogg har jag föreslagit att alla IS-krigare, som kommer hem till Sverige ska interneras under 30 år. Inte som ett straff, utan som en ren skyddsåtgärd. De, som kan överbevisas om att ha begätt krigsbrott, ska dessutom dömas enligt till straff enligt straffskalan. Det kan bli livstids fängelse.

 

Själv befiner jag mig tydligen i krig med en kvinna (samma som förut) som har skrivit på en prästblogg

"Sedan...ANDLIGA SAMTAL!? Skojar du Anonym 3 juni kl.3.22? Är det de där mobbarna som sticker ut och spyr galla över någon med jämna mellanrum som för andliga samtal? Eller LFl som hatar journalister som har varit stygga mot honom, eller alla de som tror att kyrkopolitiker är något fan har dragit in i kyrkan? Är detta andliga samtal? Tror du inte att du har missuppfattat något?"

Det är denna blänkare mot någon anonym skribent som rubriken syftar på. Damen använder mig som ställföreträdande måltavla. Jag har svarat "Om man inte håller med ...  om precis allting, som hon tycker, tror hon att man är fylld av hat och förakt. Så är det naturligtvis inte. Mångfald berikar och tänder kärlekens låga.Vi gillar olika. Vi borde vara glada för den trons gåva som vi fick av Svenska kyrkan när vi var små. Är det samma kyrka?"

Detta mitt svar har hon nu lagt ut på sin blogg, för att visa vilken hemsk människa jag är. Men varför drar hon in mig i sina diskussioner med anonyma? Ska jag bara tiga, när jag blir påhoppad i hennes debatter med personer som är lika anonyma för mig som för henne?

Någon anonym (samma eller ytterligare någon) har skrivit  "Jag är rädd att  ..  lider av ett överdimensionerat självförtroende.Sådant krymper omgivningens förtroende för tanten." Detta har hon också lagt ut på sin blogg. Vad har det med mig att göra. Jag skulle aldrig kunna skriva något sådant om henne. Över huvud taget inte, och inte anonymt. Men tänker hon inte på att hon kränker människor i deras kristna tro, spelar överlägsen och "psykologiserar".

Rätt så kul faktiskt med hennes ironiserande om att kyrkopolitiker är något som fan har dragit in i kyrkan. Det är kanske rena rama sanningen.

Har inte fan ett finger med även IS' framfart? Och när människor känner sig förföljda utan orsak.