larsflemstroms

Det låter lite väl dramatiskt, men så tänkte jag hos tandläkaren idag. Besöket blev uppskjutet en vecka på grund av influensan. Nu är alla gaddarns, som skulle bort borta. Så nu är det bara att vänta några månader på att nytt ben ska bildas, som skruvarna ska fästas i. Men det som känns mest amputerat är att vara ensam. Det har gott några månader nu efter bråket om julkortet till hennes son. Hur kan det vara fel att skicka ett jukort till sin fästmös son? Jag blev så slut, så jag orkade bara inte. Så en dag tog det bara slut. Det har gått tre veckor sedan jag skickade ett gratulationskort till henne. Nu klagar hon på att hon inte vet om någon, som hon inte har hört av under tre veckor, fortfarande lever.