larsflemstroms

 

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om bland annat vindkraftens klimatpåverkan. Det dröjde inte en timme innan inlägget kommenterades på en annan blogg, vars innehavare återigen försäkrade att det som skrivits tidigare på de bloggen inte handlat om mig. Tydligen hårdbevakas min blogg av denna person. Så jag tänkte skriva något om "snabbkoll". Men se, då var inlägget på min blogg borta. Så jag tänkte att någon hackare varit i farten och kanske att den andra bloggaren hade något med det att göra, typ lejt en hackare.

 

Så gick några dagar, och i går kväll dök det saknade inlägget plötsligt upp. Med förklaringen "Datorn stängdes ner oväntat förra gången. Inlägget har nu återställts automatiskt". Efter bara en timme har detta kommenterats på nytt på den andra bloggen (snabbkoll igen), utan att den andra bloggaren förstått att det är samma gamla inlägg, som hon redan har kommenterat. I stället skriver hon att hon inte kollar min blogg varje dag. Men nog verkar det vara varje timme. Det är mer likt henne.

 

Hon har också skrivit om ett osänt mejl (eller var det osant?) som alltså inte har blivit skickat, med frågor om den senaste tidens händelser. Det låter hotfullt. Vilka händelser? För det handlar väl inte om Sveriges export? Jo, nog finns det ett och annat att klara ut. I inlägget om det osända meljet (eller var det osant?) skriver hon att någon (jag har förstått att det inte handlar om mig) inte är en vanlig människa. Hon framhåller särskilt att hon inte har skrivit "normal".

 

Om den skånska knapadeln ska vara normgivare, så är jag nog inte "normal". Men hur vanliga är den skånska knapadeln? För det handlar väl inte om finfernissan hos vissa f.d. anställda i Växjö stift? Det är för övrigt inte lätt att pejla in vem som vanlig idag, när de "vanliga" är onormala. Men det kan ju inte vara lött att acceptera för den som har vuxit upp med 1950-talets krav på likriktning. Det var då unga arbetare bar kostym, vitskjorta och slips få fritiden. Det gjorde jag långt in på 1960-talet.

 

Studenter och akademiker kände man igen på att de bar blåställ eller i vart fall slitna kläder dygnet runt. Det var vanligt i de kretsarna. Men det lär har varit ännu värre i Lund än i Uppsala. Naturligtvis berodde inte studenternas klädmode på att de trodde att arbetare klädde sig så, utan på att andra studenter klädde sig så. Nu visar man sin grupptillhörighet genom att ikläda sig vissa åsikter. Just nu ska man ösa sitt förakt över saudiska prinsar. Det är åsiktskorridoren.