larsflemstroms

Anledningen till att föregående inlägg var aningen kryptiskt är att jag inte ville avslöja något jag lovat att inte avslöja. Det löftet gavs till den person, som berättat det för mig. Nu går samma person ut i rena hatkampanjer mot mig, med en massa osanna påståenden. Det brukar ju heta ingen rök utan eld. Mycket rök, lite eld.

 

Jag beskylls för "lagvrängeri" för att jag har skrivit i ett personligt mejl till denna person att en präst KAN HA (obs att jag inte har skrivit "har") gjort sig skyldig till brott för fem - sex år sedan. Så här står det i Brottsbalken 6 kap 3 §:

 

 

Det finns en hel del litteratur, som visar har denna lagparagraf har tillämpats. Både fällande och friande domar. Härav framgår att med "beroendeställning" menas vanligen inte arbetsgivare - anställd, utan lärare - elev, läkare - patient och präst - församlingsmedlem, särskilt om det har varit fråga om en förtroendesituation, såsom själavård, bikt och liknande.

 

Detta är en annan lag än lagen om sexuellt utnyttjande av minderårig (Brb 6 kap 4 §). Är personen under 15 år, har den vuxne hela ansvaret för att den sexuella handlingen avstyrs och inte blir av. Oavsett hur utmanande den andra personen än har uppträtt. Man får helt enkelt inte bli förförd av den som är minderårig.  Men nu handlar det om 3 §. Det är generellt tillåtet att ha sex med den som har fyllt 15 år, om samtycke finns. Även om man är lärare och den andra personen hans elev. Eller om man är läkare och den andra personen är hans patient. Eller präst och den andra personen är församlingsbo. Man måste ju ändå ha rätt att bli förälskad, även om man har något av dessa yrken.

 

Det handlar nu emellertid om en gift präst, som har haft samlag med två 16-åriga flickor, som var hans konfirmander. Nog måste väl en präst ha bättre självdisciplin än så? Jodå, och det är inget tvivel om att prästen har uppträtt olämpligt, men det räcker inte för att  samlagen ska vara ett brott. Det har jag aldrig påstått. Det är rent förtal (och det är ett brott) att beskylla mig för lagvrängeri. Jag är väl medveten om att det krävs ganska tydiga kriterier för att en prästs samalag med en konfirmand  ska vara ett brott.

 

Såvitt jag vet har den aktuella prästen aldrig ens utretts för brott. Och det är ganska anmärkningsvärt. Om detta stämmer, har han lyckats undgå åklagarens intesse genom att avsäga sig prästbehörigheten. När det eventuella brottet nu har blivit preskriberat, har han begärt och fått tillbaka prästbehörigheten. Den kyrkliga instans, domkapitlet, som har beslutat detta, har utsatts för kraftig kritik. Domkapitlet har tagit ett olämpligt beslut.

 

Detta är situationen nu. Men vad ska man då säga om domkaplets agerande för fem - sex år sedan, när domkapitlet fick kännedom om samlagen i kyrkans källare. Lade man bara locket på, när prästen avsade sig behörigheten. Eller anmälde man ett misttänkt brott till polis och åklagaare och överlät åt åklagaren att avgöra om det skulle vara lönt att åtala prästen? .Om en åklagare har tittat på den här historien och beslutat att inte åtala, så kan vi vara tämligen säkra på att inget brott har begåttsd.