larsflemstroms

Dö har fallit och regeringen  sitter kvar. Så kan man sammanfatta veckoslutets media-händelse. För den praktiska politiken betyder DÖ-fallet intenting. Regeringens budgetförslag kommer att gå igenom  i riksdagen. Det har Kinberg-Batra lovat per telefon med Löfvén. Sossarna kommer inte att vilja förhandla med Kd, utan tvingas till ett närmare samarbete med M. Varför inte ta stetet  fullt ut och sparka ut Mp ur regeringen och bilda en ny regering med ministrar från S och M?

 

Mp har fått stora darren, och betygar hur gärna de vill ha ett blocköverskridande samarbete. Mp-ministrarna satsar allt på att sitta kvar. Spelar ingen roll vem som är statsminister.

 

Hur som helst behövs en regeringsombildning. Trots att invandringen är den största  politiska  frågan  nu och under lång tid  framöver, har vi ingen invandringsminister, utan den posten delas mellan statsministern (som inte hinner med att leda vare sig regeringen eller partiet), justitieministern (som inte hinner med den utlovade lagen mot terrorist-resor) och inrikesministern (som inte hinner med problemen med tiggarna).

 

Bostadsfrågan  och de skenande fastighetspriserna har hamnat  i knäet  på totalt inkompetenta Mp-ministrar. Var ska det byggas? När ska det byggas? Vad ska bygga? Bostadsministern (mp) pratar och pratar, men inget händer. Bostadsbristen och det låga ränteläget i kombination driver  upp fastighetspriserna och bolånen.

 

Finansmarknadsminister (mp) pratar och pratar, och har sent omsider lyckats lägga  fram ett förslag om  amorteringskrav, som är så tandlöst, så att det har  dömts ut som nästinitill verkningslöst. om det genomförs, av riksbankschefen, som varnar för en annalkande finanskris.

 

Skolminister Fridolin (mp) pratar och pratar  om att höja lärarlönerna, trots att den rekordstora invandringen gröper ur kommunernas ekonomi, så  att kommunalskatten måste höjas  med 2 kr per hundra, enligt Sveriges Kommuner  och Landsting (SKL).

 

 Moderaternas  strategi  är  tydligen att låta SMp-regetingen köra landet i botten, så att det utlöser en regeringskris, så att alliansen kan ta över. Kristdemokraterna var kanske lite för ivriga, med sitt rikstingsbeslut att fälla  DÖ. Syftet var naturligtivs gott, att tvinga ut socialdemokraterna ur vänsterburen och göra upp med alliansartierna.

 

Men Löfvéns huvudambition verkar varken vara att rädda landet eller socialdemokratin, utan att rädda kvar Mp i regeringen. Om han fortsätter  på den vägen, får han  vara beredd  att se Mp som  ett femte hjul under den borgerliga alliansvagnen.

 

 

Att försvara DÖ inför väljare, som  inte är väldigt intresserade av det politiska "spelet" har visat sig  vara en omöjlig  pedagogisk uppgift.