Det var sej och dillsås!
Restaurangen har tröttnat på alla "Jag vill äta upp dej" och har rättat felskrivningen (?) på matsedeln.
Om det inte vore 1 april skulle man kunna tro att det är en felskrivning på hennes blogg, när Mrs har skrivit:
Även om vi nu är gamla kan man kanske ana mönster långt tillbaka med ett barn som bar sig illa åt, och sedan blev allt bra bara man sade "förlåt". Och så blev det självklart att man blev förlåten.
Det är så långt från verkligheten som man kan komma. Men själv var Mrs ett mycket bortskämt barn, om man får tro på vad hon själv har skrivit.
Men snälla, ta sig samman nu och försök förstå att om man så tydligt visar att någon inte är önskvärd och tjatar om när han ska åka hem, så åker han kanske hem till ensamheten.
Kanske inte så lätt att förstå för den som, enligt egen uppgift, har varit bortskämd med att friarna har stått på kö. Det har hon ju själv skrivit på sin blogg.
Och dessutom har hon valt att feltolka det som jag har skrivit om förlåtelse. Jag har skrivit att ömsesidig förlåtelse kan vara ett sätt att lämna det gamla bakom sig och gå vidare i livet, när ingen kan erkänna ens för sig själv att hon /han har gjort fel.
Kommentarer
Trackback
