Ville hon träffa mig igen?
Med på firandet var en annan "gumma", som var direkt påflugen med rena korsförhöret av mig, var jag bor, hur jag har hamnat där och var jag har bott förut. När hon då - i brist på svar från mig (?) - övergick till att säga att hon själv har bott i Pipersholm (fingerat ortsnamn) råkade jag nämna, för att lätta upp stämningen att jag har bott i närmaste större tätort,.som vi kan kalla Storköping. Men det skulle jag inte ha sagt. En ny skur av frågor, 'var i Storköping? Nej inte i själva Storköping, utan utanför. Var utanför. Jag funderade på om jag skulle svara Dånhammar, som inte är någon särskilt exakt ortsangivelse.
De, som jag har frågat, tycker att det var direkt opassande, detta intresse för värdinnans man. Tänk dig bara reaktionen från värdinnan, om jag hade visat lika stort intresse tillbaka.... Tydligen är den intresserade kvinnan så intresserad av mig, så att hon läser min blogg, trots att den varit stängd över ett halvår, när jag skrev ovanstående text. Och är inte värdinnans reaktion märklig. I vanliga fall, räcker det med att kassörskan i en butik ler mot en kund (mig) för att hon ska fara ut i anklagelser mot mig.
Tror hon på något slags teckenspråkskommunikation mellan mig och alla kvinnor, som jag möter? Ja, i vanliga fall är det så. Den här gången handlade det inte om något gemensamt intresse, typ etsningar på något konstmuseum, utan snarare "Jag är jätteintresserad av dina etsningar".
Opassande.
Kommentarer
Trackback
