larsflemstroms

Har kevt i mörker under två och en halv månader. Det har varit byggnadsställningar runt huset och folk som har gått utanför mitt fönster. Eftersom uppgången till alla arbetsplatserna har varit utanför mitt fönster, har det varit ett ständigt spring och oljud. Har därför haft persiennerna nedfällda och har altså levt i mörker under de sista ljusa höstdagarna.Detta har varit oerhört påfrestande. Blev därför väldigt glad när det började montera ner byggnadsställningarna i måndags. Hela veckan har jag sett fram mot att kunnat släppa in ljuset. Vaknade i morse av ett värre oljud än vanligt och folk som pratade högt på något främmande språk. Det kändes som om de var inne i lägenheten, men det var de ju inte. Äntligen hade de påbörjat nedmonteringen av de sista byggnadsställningarna, de utanför mitt fönster. Strax efter kl. 12 var de borta., och jag kunde släppa in ljuset. 

 

Ja, det har varit en svår  tid, och inte minst igår när jag berättade för några andra hur påfrestande det har varit och att jag hoppades bli av med byggnadsställningarna och folk som går utanför fönstret före veckoslutet. Jag blev förmanad om att arbetsmiljölagen kräver att det ska vara byggnadsställningar vid den typen av jobb som nu har gjorts. Jag svarade att jag inte alls hade haft några invändningar, men att det hade varit påfrestande ändå. Just nu sitter jag och skriver i dagsljus, utan tända lampoer. Och oljudet har tystnat. Fantastiskt. Ljuset kom tillbaka en hel vecka före vintersolståndet.