Ensam hemma
Nu har jag varit hemma i tre veckor.. Det kändes skönt de första dagarna. När man får höra att man är oönskad ,och vilken dålig människa man är, och ett nytt gräl är under uppsegling om när jag ska åka hem, fanns det bara en sak att göra: Åka hem. Det har hänt förut att sådant har gått över. Och det har hänt förut att jag har väntat tills det har gått över. Men bara för att få ovett nästa gång för att inte ha respektera t uppmaningen att åka hem. Och nu väntades besök om bara en timme, och jag visste inte vad som skulle ske då.
När jag uppfattade situationen så att jag inte var önskvärd Om jag ändå var det, fanns ju dock möjligheten att ringa och be mig komma tillbaka. Vanligtvis hinner jag inte långt innan det sker. Men ingen ringde. Det hann gå nästan tre timmar innan jag fick biljett till den längsta delsträckan. Så visst hade jag kunnat avbryta hemresan. Men fortfarande har "ingen" ringt, utom den närmaste släkten.
Vi har däremot haft mejkontakt under något intensivt dygn, ganska nyligen. Att förlåta och glömma är en bra kristen metod, när man inte kan komma överens om vem som har gjort fel. Så jag gjorde en liten trevare om att jag kanske hade missförstått situationen (fastän jag inte alls tycker det), men svaret blev en kalldush. Återigen har jag fått höra vilken dålig människa jag är. Det är inte så att jag tror på det själv, men det har börjat dyka upp halvt omedvetna självanklaglser under det senaste året.
Händelser ur mitt liv, som när jag skulle lasta in en kartong med semlor i en vagn. och vände kartongen upp och ner. När jag minns detta, känner jag mig som om jag vore världens värsta förbrytare. Eller när jag av obetänksamhel lade handen på en stolpe under lastning av betongelement, som vägde flera ton. Och en vindpust grep tag i betongelementet, så att det landande på min hand. Kranföraren, som såg vad som hänt, vågade inte göra något under ett par minuter, men drog sedan beslutsamt åt sig spaken till lyftarmen, så att betongelementet lättade ett par millimeter. Jag fick loss handen ur handsken, som satt kvar. Blodet forsade, men ingenting inne i handen var skadat. När jag nu minns detta, tänker jag att det hade varit rätt åt mig, som är en så dålig människa, om jag hade förlorat handen.
Under veckan som gick var jag på ännu en läkarundersökning, denna gång i den privata vården. Jag antar att det är med stor vånda, som landstinget har gått med på den etableringen. Det var andra gången sedan jag kommit hem. Den här gången hittades ingenting farligt. Det är min läkare på vårdcentralen, som skriver remisser till olika specialister., och har koll på vart man kan komma utan orimligt långa väntetider. Det som upptäcktes förra gången var väl inte helt ofarligt, men inte alldeles akut. Så nu väntar jag på en ny kallelse till det stora sjukhuset, som drivs av landstinget.
Vi blir alla äldre, och då behöver vi varandra mer än någonsin. Men då måste man ha tid med varandra. När man känner att krafterna inte räcker till hur många engagemang som helst, måste man välja. Och vad är viktigare än den man älskar? Det är vad saken gäller. Jag har fått nog av att alltid ha lägsta prioritet, när tiden inte räcker. När oavlönat arbete för ett parti, som man har gått ur, har högre prioritet. Spelar ingen roll vilket parti. Även om det är livsviktigt att landet får en ny regering, så frågar man först, och inte bara skickar ut saker som ska göras.
Så hade det partiet kanske inte behövt göra, om man i stället hade satt värde på medlemmarna, och givit uppdragen åt dem som ViILL arbeta ideellt. Då hade man kanske inte haf någon brist på frivilliga. Det är så man driver ideellt arbete. När det inte finns något anställningsförhållande, finns heller ingen arbetsgivarens rätt att ge order om vad som ska göras.
Den som erbjuder sig att göra ett ideellt arbete, måste få ett sådant tämligen omgående. Erbjudandet gäller bara en kort tid, innan den nya medlemmen har hittat något annat engagemang. Spelar ingen roll hur mycket han sympatiserar med organisationens eller partiets syfte. Min syn på folkörelse-arbete är att alla som vill, har en uppgift.
Kommentarer
Trackback
