larsflemstroms

Efter att ha varit hemma i en dryg vecka, har jag återhämtat mig någotsånär. Till det bidrag förstås det glädjande beskedet att motparten i en ekonomisk konflikt har givit upp och visat detta i handling. Det var vad jag väntat på. Det handlar inte om mycket pengar, en tusenlapp om året, men en viktig princip: att avtal ska hållas. Det gäller även stora bolag, som skriver kontrakt med pensionärer. De borde kanske ha bättre koll på sina anställda, så att de ägnar sig åt sina politiska övertygelser på fritid, och inte i strid med upprättade avtal, försöker tvinga in sin arbetgivares (bolagets) kunder i sina egna engagemang.

 

Det har lyckats med tiotusentals andra, och ingen av dem har fått upprättelse. Bara jag. Men det var nära för mig också, efter allt negativt jag fått höra om mig själv.Vi lever i ett klassamhälle, och tydligen tillhör jag den underklass, som inte ska klaga på ofärrätter. Ja, det var skönt att komma hem från alla negativa omdömen. Det var skönt att komma hem till min privata sfär och känna att detta är mitt hem. 

 

Jag öppnade inte bloggen för att använda den för privata gräl. Öppna den, hade jag tönkt under en tid. Denna blogg och min politiska blogg: motdrevet.blogg.se. Men den har jag inte haft tid över att skriva på under några dagar på grund av alla gräl. Allt har sin tid, nämligen. Jag har varit hemma, ensam hemma, i stort sett hela tiden. Jag har inte haft någon lust att gå ut eller idka sällskapsliv. Det orkar jag inte med.