Förtydligande
Jag vill alltså inte på något sätt dementera vad en annan bloggare har skrivit om sig själv i inlägget "Rättelse" på sin egen blogg. Det är naturligtvis en partsinlaga, men även en partsinlaga kan ju vara sann. Den lilla upplysningen om mig att jag skulle ha känt mig förbigången är naturligtvis också i sig sig sann. Men än rättvis bild hade krävt mer. Fanns det en reell orsak till att jag kände så?
Jag skulle kunna skriva ett längre inlägg om psykologers "yrkessjukdomar". Men det vore kanske orättvist mot personer, som verkligen är psykologer. Det är ju inte alls säkert att alla beter sig, som i denna lilla berättelse:;
En student var lite sen på väg till en föreläsning, som skulle hållas av en psykolog. I hissen upp till föreläsningssalen fanns en annan man. Utan att veta att den andre mannen var föreläsaren själv, frågade studenten, som var rädd för att komma för sent: "Vad är klockan?". Psykologen svarade "Det känner du väl själv".
Sens moral: Ingenting är på riktigt. Allting är bara känslor. Tro aldrig på vad någon säger. Misstro alla!
Men den som vill rätta en felaktig uppgift, vill väl i alla fall själv bli trodd?
Naturligtvis har ingen kallat mig "dålig människa". Utan det har varit grova okvädningsord, som brukar användas om sådana människor. Och naturligtvis dök känslomoset upp igen. Nej, det är inget som någon har sakt. Det är bara känslor och fantasier, som jag har.
Detta har Mrs skrivit i sitt senaste inlägg på sin blogg. Själv minns hon ingenting. Jag vet inte vad man ska göra med en sådan människa. Alltid ha en dold bandspelare, så att hon får höra vad hon själv har sagt i fulll affekt. Är det ångest?
Idag har jag druckit kaffe med gubbarna. Det gillar inte Mrs, som brukar klaga på att jag "roar" mig, medan hon sitter ensam. och inte har någon att prata med, sedan hom kallat den trognaste vänninan för "byns värsta skvallerkärring".
Kommentarer
Trackback
