KORRIGERING
När det jag skriver, innehåller anspelningar på verkliga händelser där en annan - inte namngiven person - varit involverad, återger jag naturligtvis inte alla detaljer exakt. Detta för att ingen, som inte redan känner till saken mycket väl, ska kunna lista ut vem det är. På en annan blogg, där jag i flera tidigare inlägg har kallats "Mr" - då i vanligltvis mycket posiliva sammanhan, t.ex. hur trevligt det ska bli att träffa "Mr" - kan man idag läsa att boggägaren nu måste bemöta "felaktigheter" på Mr:s blogg.
Jag har i sak inga invändningar mot dessa "rättelser". Men därmed har bloggägaren erkänt "Det var jag". Vilket jag tycker var aningen osmart. Men för all del. Mig bekommer det inte. Men jag måste ändå invända mot den psykoloogiserande attityden: Om någon känner sig förbigången, kan ju orsaken vara att han faktiskt har blivit förbigången. Och därför har börjat tvivla på den organisationens eller partiets ymninga prat om alla människors lika värde.
Jag har levt under sju år nu, som någon "därnere", som inte lever i den verkliga världen, där regler följs och viktiga beslut tas, i kontexten ""vi häruppe och dom därnere". Samt gliringar att jag inte skulle vara någom riktig arbetare för att min far inte var arbetare - som om det vore ett mentalt tillstånd, som inte har med social position att göra, eller en genetiskt ärftlig egenskap att vara arbetare. Mindre intelligent och reagerar känslomässigt på ett primitivt sätt. Förstår inte att man tillhör underklassen. Detta är ett vanligt synsätt bland nuvarande och före detta akademikersossar, som menar sig vara självskrivna för ledande uppdrag inom den så kallade arbetarrörelsen.
Jag har deltagit i mycket föreningsaarbete, mest föreningsarbete som har krävt mycket stora ideella insatser. Och då har jag lärt mig att ta vara på nya medlemmars entusiasm och vilja att göra stora insatser, medan glöden finns kvar. Ofta är det ju personer, som nyligen har brutit upp från något, och har gott om tid. Det har de inte längre, om de har hittat något ennat engagemang, medan de väntar på att bli upptäckta.
Och en folkrörelse - och ett folkrörelseparti - bygger väl sin verksamhet på medlemmarnas ideela engagemang? Avsaknaden av ideela krafter kan vara självförvållade av organisationens ledande företrädare. Inom Kristdemokraterna handlar det både om frikyrklig sekterism och ren mobbning och utfrysning. Halva partiet mobbar den nuvarande partiordföranden p.g.a. fel kyrkliga bakgrund, då hon har gått i Livets ords skola.
Men det handlar om någonting annat också. I en relation måste man ha tid med varandra. Och det ska vara ömsesidigt. Varför ska jag kasta bort min tid på någon som inte har tid med mig, p.g.a. fler uppdrag än hon orkar med?
Kommentarer
Trackback
