larsflemstroms

 

Män, som bestämde i köket, var något otänkbart på den tiden. Det är fortfarande lika otänkbart för en del svenska kvinnor. Ska mannen hjälpa till i köket, ska det vara på kvinnans villkor. Att män kan ha erfarenhet från egna kök, och har lärt sig organisera köksarbetet på sitt eget sätt, tänker de inte på. Men ska man dela på arbetet, ska man väl dela på makten? Ska kvinnor och män vara jämställda på arbetsplatser utanför hemmet, ska de väl vara jämställda även på arbetsplatser inom hemmet?

 

Jag blir irriterad när min stackas pappa, som tynade bort för nästan 20 år sedan efter att vårdat mamma i hemmet under elva år, görs ansvarig för att jag har blivit den, som någon gammal feminist tror att jag har blivit. Grunden för de påståendena är att män och kvinnor i min generation har präglats av patriarkaliska fäder. Som har gjort sina söner till despoter och sina döttrar till undergivna våp - som har gjort uppror mot den kvinnorollen först i vuxen ålder. 

 

Men den beskrivningen stämmer inte på vare sig min far eller mig eller mina systrar - som från början har varit mycket självständiga yrkeskvinnor. Min mamma växte visserligen upp i en s.k. fin familj, men denna familj drabbades när mamma var tio år gammal om en svår olycka och sorg. Och sedan dog ju morfar i cancer. Och då var det slut på det gamla livet för mamma och mormor, som tvingades flytta från jordegendomen, som morfar hade ägt. 

 

"Kvinnan som står framför dig är  syster till mannen som det har stått i tidningen om". Detta var tio år efter olyckan som tog min morbrors liv - och tidningarna skrev fortfarande om fallet. Det var så mamma och pappa träffades. Mamma försörjde då både sig själv och sin mor på ett lågavlönat kvinnojobb. 

 

Förlossningsvården var defintivt inte den bästa, när jag föddes. Att pappa var ensam familjeförsörjare under min uppväxt berodde definitvt inte på att han hade råd att ha en lyxhustru. För det hade han inte råd med, och mamma var ingen lyxhustru. Pappa arbetade jämt, när jag var barn, vilket var förklaringe till att mamma trots sin bräckliga hälsa fick sköta hushållsarbetet i stort sett ensam. 

 

Det var ingen lätt tillvaro för vare sig mamma eller pappa eller för mig, som var ett mycket ensamt barn. Att pappa orkade med är ett mirakel, men hans krafter var helt uttömda, när mamma dog. De hade just dragit i hemtjästen efter mammas död, förrän pappas hälsa försämrades så kraftigt, så att samma hemtjänstpersonal , lika många, var tillbaka efter bara några dagar. 

 

När feminster gör en schablonbild av män och tror att alla mär är sådana för att de tillhör en viss generation, och blir måltavlor för "könsskampen" är det illa.. Är dessa kvinnor verkligen jämställda? Nej, de motverkar sin egen jämställdhet, när de spelar rollen som den nertryckta kvinnan. 

 

Män som kräver medbestämmande i köket är farliga!