larsflemstroms

För några dagar sedan ställde jag frågan: 

 

 

Detta i anslutning till en gammal schlager, som talar om att ta vara på den tid man har, för till slut finns bara minnena kvar. 

 

Att leva för varandra handlar inte bara om att gå på restautang, även om det också kan vara trevligt, eller åka på dyra evenemang. Det kan också handla om en picnick i en skogsbacxke utan ha lika bråttom därifrån som hade mam satt sig på en myrstack. 

 

Man måste kunna säga nej till tidstjuvar, som tror att det är fritt fram att disponera ens tid, som de behagar. Har man gått ur, ska man inte vara kvar "på något vänster" ändå. Har man bestämt att träffas, men skjuter upp träffen gång på gång på grund av något som man "måste" göra, för att man har för många engagemang, då blir man själv en tidstjuv, som stjäl den andres tid. 

 

Har man under hela sju års tid inte hunnit planera sitt liv, så att man har tid för varandra, inte har hunnit göra i ordning det där rummet, som man skulle fira nuår i, tillsammans.

 

För en vecka sedan kom jag oplanerat hem efter en lång och dyr resa. Det låg viktiga brev och väntade. Det var ett väntat brev, som jag kanske måste svara på omedelbart, om något hade hängt upp sig i sista stund. Jag hade medvetet tagilt risken att inte hinna svara tid, för man ska ju leva för varandra, ta vara på den tid man har tillsammans. 

 

Till all lycka innehöll brevet ett kort meddelande att jag fått som jag ville, och inte behövde göra någonting. Men där fanns ett annat brev, en kallelse till läkarbesök, med extremt kort varsel. Jag hann avbeställa besöket strax före, eftersom det inte fanns tid till de förberedelser som jjag skulle göra.

 

Men nu vet jag inte varför det var så bråttom med just den undersökningen, som jag på inget sätt blivit förvarnad om. Tror de att jag har cancer?