larsflemstroms

Ta hand om sig själv måste vi väl alla göra. Spcecellt om man är gammal och sjuk. Det kommer liksom smygande, utan att man märker det själv. Förrän någon doktor upptäcker sjukdomarna, om ens då. Vi ska nu inte överdramatisera det här, som någon omtänksam person har gjort. Jag är innerligt tacksam för omtanken. Men det kan kännas som en extra börda, när man måste trösta den omtänksamma. 

 

Detta när man liksom har nog med att ta hand om sig själv. Nu har de omtänksamma fått veta att hon är sjuk själv, men hur sjuk och vilken sjukdom vet jag inte. Mrn tydligen någon bristsjukdom, eftersom svaret dröjde. Det är lätt att projucera sin egen sjukdom på andra, speciellt när man inte själv vet att man är sjuk. Ja, det är nog bäst att ta hand om sig själv. Och låta andra ta hand om sig själva, så änge de kan. Att bära andra bördor är inte det lättaste. 

 

Ingen behöver bära mina bördor. An så länge klarar jag det själv. Men jag saknar närhetenJag bor visserligen ensam, men i huset är jag omgiven av hundra gamlingar. Och ingen av de cirka 50 kvinnorna går upp mot mitt livs stora kärlek. Vad säger man? Att gräset är grönare på andra sidan...

 

I förra veckan var jag hos en specialistläkare på det stora sjukhuset och fick min dom. Men så farligt är det inte. Jag överlever. Men märker att jag mer och mer sugs im i vårdapparaten. Jo, jag har en sjukdom, som kan bli allvarlig, om  den inte behandlas. det bör ske under våren.