Gammal kärlek genomrostar aldrig?
Kvinnan i mitt liv verkade inte tycka att rubriken är romantisk nog. Och själv tyckte jag ett tag att den var allför optimistisk. Men vad annat finns att säga efter de senaste månadernas turbulens? Vi är gamla och kärleken är ny (relativt) och därför bör "gammal kärlek" uttydas som kärleken mellan gamla människor. Men även kärleken har hunnit bli gammal, för den har hållit längre än vad ungdomens häftiga men snabbt förtinande förälsker brukar göra.
Den har nog haft sina törnar på grund av långa singelliv. och vanan att inte behöva fråga och rätta sig efter någon annan. Men reparatören har alltid funnits inom oss. Det är innebörden av "älska i nöd och lust". Man måste ta ansvar och fylla igen de hål som rostangreppen har orsakat.
Det måste ske med varsam hand. Jag lärde mig aldrig svetsa som ung, men gick en kurs vid ungefär 40 På bilden ses ett lämligt aggregat för känsliga reparationer. Principen är enkel, lätt på handen, men svår att tillämpa i praktiken. Lika svårt är det att förlåta. Det, som man helar, måste ju hålla, men man får inte bränna igenom det som ska helas.
Det finns ju dom, som ständigt ropar "förlåt", "förlåt", som om den kommande förlåtelsen är en del av planeringen av synden. Och andra, som inte ens för sig själva kan erkänna att de har gjort något fel. Då kanske tillägget "och sådant som jag inte själv förstod var en synd". Den ömsesidiga förlåtelsen kan vara bra, när man inte lyckas reda ut vems fel det var.
Kom Jesus, Gud i mänsklig gestalt, bara för att tala om för oss hur vi ska leva. Vad skulle det tjäna till? De flesta synder begås ju i medvetande om att man gör fel. Förlåtelsen fullbordar helandet.
Kommentarer
Trackback
