Israel, Ryssland, Frankrike, USA, Sverige och andra mer eller mindre demokratiska länder.
Någon har hört av sig och ogillat det jag skrivit om Israel och Ryssland samt antisemitismen hos Miljöpartiets grundare Per Gahrton. Att många fler har samma invändningar, vet jag. Men att man ogillar den israeliska regeringens politik och vissa israeliska judars förehavanden på ockuperad mark, rättfärdigar inte stöd till till diktatorer och så kallade befrielserörelser, som vill utplåna Israel och förinta massor med israeliska judar. Dessa s.k. befrielserörelser vill inte bara förinta israeliska judar. De drar dessutom våld över sitt eget folk.
Om man stödjer dessa s.k. befrielserörelser är man alltså skyldig till död och lidande hos den palestinska befolkningen i ännu högre grad än bland israelerna. Terroristangreppen mot israeliska mål har ju hittills inte dödat så många som avsett., bland annat tack vare israeliska motatacker.Om ett uppror eller dylikt ska kunna försvaras, ska det finnas en chans till framgång och lidandet för den egna civilbefolkningen ska vara proportionerligt. Attackerna mot Israel har hittills inte uppfyllt dessa krav. Och har dessutom permanentat motsättningarna mellan israeler och palestinier för lång tid framåt. Och har dessutom blockerat varje möjlighet till en uppgörelse mellan partierna, vilken skulle kunnat tillförsäkra palestinierna rätten till deras eget land.
Den partiska svenska politiken har alltså inte ens varit till gagna för palestinierna. Och som pådrivare bakom denna politik bär Gahrton ett stort ansvar. På motsatta sidan i den svenka debatten finns de,som säger att Irael är det enda ljuset och den enda demokratiska landet i Mellanöstern. Men hur demokratiskt är Israel, sett till hur den palestinska befolkningen behandlas av de iraeliska myndigheterna (bortsett från frågan om vem som egentligen bär den yttersta skulden till denna behandling)? Det kan diskuteras.
Men det märkliga är att Israel-vänner, som generöst ursäktar allting som Israel gör, med att Israel dock är en demokrati, inte alls vill erkänna att Ryssland är en demokrati, eller ens en halvdemokrati. Trots att man kan rada upp minst lika många ursäkter för den ryska statsledningen för bristerna i demokratiskt avseende i Ryssland. Det mest förvånande med Ryssland, är att de demokratiska reformer som infördes i början av 1990-talet över huvud taget har lyckats överleva Jeltsins vanstyre och den oerhört brutala övergången till kapitalism, samt alla prövningar därefter.
Såsom nuvarande restriktioner mot handel med Ryssland, vilka har som direkt syfte att framkalla fattigdom och misär. Och i förlängninen av detta ett uppror mot regimen. Som givetvis slår tillbaka och kväver alla allför högljudda protester. Jag tycker att i synnerhet Liberalelrnas Jan Björklund lekder med elden, om syftet nu är att uppfinna militära hot för att motivera L:s krav på mer pengar till den svenska försvaret eller att driva in Sverige i Nato. Det kommer slappa, vårdslösa och oprcisa uttalanden från Björklund, i still mef "Ryssland och Putin", som om det gällde något allmänt känt. varje gång Liberalerna skramlar med den svenska krigskassan för att visa hur tom den är.
Medan väst fortfarande hyllade Jeltsin, som det demokratiska Rysslands skapare, fastän han styrde med dekret (presidentorder) utan en tanke på demokratisk förankring. avancerade en från början obetdlig liten byråkrat vid namn Vladimier Putin. sakta men säkert uppåt genom den ryska maktapparaten för att han faktiskt kunde få något uträttat i det allt värre kaos som rådde, när Jetsin ägnade alltmer tid åt flaskan än åt det väldiga landet. Så blev Putin Jeltsins kronprins, som tog över när Jeltsin inte längre kunde slita sig från flaskan.
Putin blev snabbt omättligt populär, inte minst bland de ryska pensionärer som hade överlevt åren med Jeltsin (medellivslängen i Ryssland hade sjunkit med flera år) eftersom pensionen började komma varje gång den skulle komma, och inte bara var sjätte måndad. När Putin ställde upp i sitt första presidentval, hade han mig veterligt fortfarande ingten partiapparat, som kunde driva valrörelse bakom sig. Utan enbart ryktet om sig att vara nykter och skötsam, med en otrolig arbetskapacitet.
När Ryssland antog sin första konstitution, valde man den franska konstitutionen med en nästan enäldig president, som förebild.. Om detta gör Ryssland till en diktatur, så är även Frankrike en diktatur. Men detta tycker inte svenka liberaler, eftersom den nuvarande franska presidenten har nått presidentposten utanatt ha någon partiapparat, utan enbart det franska finanskapitalet, bakom sig. I likhet med sin ryska kollaga måste den franska presidenten få igenom sina lagförslag i parlamentet, och har därfär - i likhet med Putin - stampat fram ett eget parti ur intet.
Den franska presidenten har däremot ingen majoritet av väljarna bakom sig. Tack vare det franska valsystemet har han slagit ut sina medtävlare i olika valomgångar, och har alltså vunnit presidentvalet med 43 % (om jag minns rätt) av de avgivna rösterna. Många franka väljare avstod från att rösta eftersom de inte ville stödja någon av de kvarvarande kandidaterna.i den andra valomgången. Den franska presidenten Macron torde därmed ha fått stöd av ungefär en lika stor andel av de röstberättigade som USA;s president Donald Trump. Förutom att alla amerikanska medborgare inte ens är röstberättigade. måste man genomgå en kränlig registeringsprocedur innan man kan rösta.
Och dessutom avstod många, som annars hade röstat, från att rösta för att de inte kunde stödja någon av kandidaterna. Trump fick inte ens en majoritet av avgivna röster, men vann vale ändå genom elektorsrösterna. Det är tydligen en modefluga bland statsmän idag att styra med en minoritet av väljarna bakom sig. Mest extresmt i det fallet är Sverige, som har en statsminister som öppet erkänner att "Man måste kunna styra landet i minoritet". och t.o.m har ingått en överenskommelse (som kalls DÖ) med den borgerliga oppositionen om att den ska avstå från att opponera.Men "the swedish death agreement'" har tydligen brutits. Ingen vet riktigt.
Vi har nämligen ingen censur i Sverige, bara självcensur. Och därför har vi fått lära oss att hata Trump och Putin oc.h älska Macron samt tycka synd om Nordkoreas diktator Kim Jung-un eftersom Trump är så stygg mot honom och inte låter honom leka som han vill med sina atombomber.
Kommentarer
Trackback
