Korrumperade åklagares fjäsk för läkare hot mot hälsa och rättssäkerhet.
Så är det. Fega åklagare och domare låter läkare och vissa psykologer avgöra brottmål. Detta är - förutom ren feghet - en ovilja att göra sitt jobb. Domare vågar inte döma utan att en läkare först har utpekat den misstänkte som en möjlig gärningsman, med en personlighet som gör att han KUNDE ha begått brottet. De slutsatserna drar läkare och psykologer efter att ha läst åklagarens utredning.
När skandalen med gästprofessorn på Karolinska Institutet (som utser nobelpristagare i medicen) var aktuell, skrev jag att KI borde läggas ner. Nu visar det sig att den dåvarande KI-ledningens försök att tysta ner skandalen, har gjort det svårare eller omöjligt för åklagarna att bevisa brottet vållande till annans död. De menar att det inte kan styrkas att de patienterna inte har dött av experimenten.
Enligt oppositionella läkare är det nu fritt fram att utföra livsfarliga experiment på patienter, som är ovetande om riskerna. Det är den verksamheten, som den dåvarande KI-ledningen ville skydda.Det har gjorts massvis med livfarliga experiment, som i en del fall har lett till allvarliga livsvariga handkapp, på svenska patienter, bl.a beroende på att vi har mycket läkemedelsindustri i Sverige,
Efter Roxiamkatastrofen 1993, då åtta eller nio försökpersoner dog, har dock läkemedelsutprovningarna på svenska patienter minskat. I stället väljer läkemedelsindustrin .länder som Nigeria. Forskningschefen bakom Roaxiamkatastrofen, som var anställd i ett svenskt läkemedelsföretag, har haft ett intimt samarbete med KI.
När det brott, som ligger närmast till hands att misstänka, inte kan styrkas, bör åklagaren undersöka om ett lindrigare brott kan styrkas, exempelvis dråp i stället för mord, och vållande till annans död i stället för dråp. När, som i detta fall, ej heller i sistnämnda brott kunnat styrkas - om åklagarna talat sanning - borde de ha undersökt om det inte finns ett ännu lindrigare brott, som kunnat styrkas. Ett sådant brott finns nämligen, i Brottsbalken 3 kap 9 §:
Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.
Detta är förvisso ett lindrigare straff än maxstraffet för vållande till annans död, som är fägngelse i sex år. Å andra sidan hade fler än den uppburne stjärnkirurgen kunnat dömas för detta brott. Kanske även den dåvarande ordföröanden för KI, förre partiledaren för Liberalerna Lars Lejonborg. Det är oaktsamhet, när politiker tror att offentliga styrelseuppdrag bara handlar om att "representera" den politiska makten och lyfta arvoden. En fällande dom enligt denna paragraf förutsätter inte att någon har dött eller ens har drabbats av någon form av lidande. Det räcker att det har funnits risk för detta.
Det är känt att stjärnkirurgen, som med sin blotta närvaro skulle höja nobelinstitutets (d.v.s. KI:s) status ytterligare, inte hade provat metoden på djur innan han började experemintera med människor. Det är också känt att minst en av försökspersonerna hade drabbats av svårt lidande före sin död. Straffvärdet i det fallet hade legat på max fyra år.
En åklagare har hållit långa förhör med stjärnkirurgen, men tydligen blivit så bedårad av denne psykopat och mytoman, så att hon /han inte vågat gå vidare med utredningen. Det är känt att stjärnkirurgen inför anställningen som gästprofessor vid KI hade ljugit om sina tidigare vetenskapliga bedrifter. Nog är det väl oaktsamhet av en arbetsgivare att inte kolla upp en anställds påstådda meriter? Det har varit undånighet och rädsla att förarga stjänrkirurgen med b2 esvärande frågor hela vägen från KI:s ledning till åklagarkammaren.
Låt mig också påminna om hur rättsväsendet har litat blint på läkare och "minnesforskare" i Quck-rättegångarna och Kevin-fallet, då två små barn fem och sju år gamla stämplades som mördare. Med denna röta som råder i det svenska rättsväsendet kan man verkligen fråga hur många brottslingar som går fria och hur många oskyldiga som sitter i våra fängelser.
Åklagarna borde kanske utreda sig själva för oaktsamhet i tjänsteutövning?
Kommentarer
Trackback
