Medborgarplatsen en vecka senare
I ett nöjesprogram nyligen sändes några komiska felsägningar i nyhetsprogrammen. En reporter på plats avslöjade att Här i Jerusalem är hälften av alla förskolebarn .... barn.
Det är vi inte vana vid hemma i Sverige. Den 24:e augusti besökte jag medborgarplatsen i Stockholm och tittade på den demonstration mot att de skulle avvisas, som hölls av s.k. ensamkommande flyktingbarn. Jag räknade till mellan 30 och 35 unga män och 0 kvinnar, varav endast en såg ut att vara under 20 år. Han såg dock inte ut att vara något barn, utan snarare en tonåring i åldern 15 - 19.
Det var bedrövligt att se dessa manliga krukor, med tanke på att Afghanistan är världens farligaste land att vara kvinna i. Varför åker de inte hem och försvarar sina mammor, systrar och fruar? Jag tillhör den generation svenskar, för vilka det var en plikt att - om så var nödvändigt - dö för kung och fosterland och hela den kvinnliga svenska befolkningen. Trots att kvinnor redan då, i fredstid, hade större medellivslängd än män.
Risken för afghanska kvinnor att dö barnsäng är extremt hög - högre än för soldater att dö på slagfältet. Den gamla seden, att det är mäns skyldighet att försvara kvinnor och barn, medan kvinnor inte behövt göra värnplikt, är också en form av jämställdhet mellan könen. Till situationen för afghanska kvinnor kommer förstås att kvinnor inte får undersökas / behandlas av manliga läkare, och att högre studier (studier ö.h.t.) för kvinnor har förbjudits av talibanerna, varför det minst sagt är brist på kvinnliga läkare. Till detta kommer de ohygieniska kläder, som afghanska kvinnor tvingas bära. Sjukdomsframkallande.
De unga afghanska unga män, som ska hedras och är förtjänta av allt beröm i världen, är de som inte har åkt till Sverige och låtsas vara barn, utan strider i den afghanska regeringsarmén mot talibaner och andra terrorister. Och enligt sina amerikanska militära rådgivare visar ett ofattbart stort mod. Helt utan skyddsutrustning möter de fienden, och rör sig därför lätt och snabbt i terrängen och är alltså mer jämspelta med fienden än de utländska soldaterna. Trots detta är det altså ännu farligare att vara kvinna i Afghanistan.
Och religionen gör väl sitt till. Martyrer kommer till paradiset, men sannolikt inte den som dör i barnsäng. Detta enligt deras tro. Det militära styrkeförhållandet i Afganistan är dock fortfarande ojämnt. Och blir ännu ojämare, när IS tappar terräng i Syrien och Irak.IS verkar ha utsett Afghanistan till det nya kärnlandet i sitt kalifat. Det ät klart att de utlänska (inkl de svenska) trupperna i Afghanistan togs hem för tidigt. Trump har nu utlova tusentals nya amerikanska soldater, utöver att de amerikanska rådgivarna i den afghanska regeringsarmén ska stanna kvar.
Det är inte den afghanska civilbefolkningens fel, att deras land håller på att göras om till en basområde för terrorister från hela världen, dock mest från de muslimska länderna Nordafrika, Mellanöstern, Sydrysskand och de muslimska f.d. sovjetrepublikerna. Att IS besegras även i Afghanistan är också Sveriges ansvar. Sverige är redan ett "slagfält" för ett lågintensivt krig mot vår ungdom, som dras in i heroinmissbruk. Råvaran odlas av afghanska bönder i talibankontrollerade områden. Väntar en ny svensk militär insats i Afghanistan? Alliansregeringens beslut, att svensk yrkesmilitär inte har rätt att vägra utlandstjänstgöring, gäller väl fortfarande?
Även om jag tycker att detta så långt möjligt bör vara frivilligt på individplanet, tycker jag nog att Sverige måste ställa upp som nation, när plikten kallar. Men försvaret av Afghanistan måste dock i först hand vara en uppgift för landets egna unga män. Jag har ingen förståelse alls för de "kärleksfulla " svenskar som tycker att Sverige samtidigt ska vara en fristad för desertörer. Det är sant att vi har tagit emot amerikanska soldater, som hade deserterat från Vietnamkriget. Men syftet den gången var att demoralisera den amerikanska krigsmakten i Vietnam. Ska vi nu demoralisera den afghanska regeringsarmén, så att vi tvingas skicka svensk yrkesmilitär - och i förlängningen svenska värnpliiktiga-
Enligt Migrationsverket får 47 % av alla asylsökande från Afghanistan (även många vuxna) samt 83 % av dem, som uppger sig vara under 18 år. Vid åldersbestämningarna tillämpas emellertid en marginal på 2 år, vilket betyder att i stort sett alla som är under 20 år får stanna i Sverige. Vid mitt besök på Medborgarplatsen såg endast en av 30 - 35 unga män ut att vara under 20 år.Det är tråkigt att de får sätta bilden av den afghanske mannen. Att afghanska män i gemen låtsas vara barn.
Precis en vecka efter mitt besök på Medborgarplatsen, knivhöggs en polis, som var utkommenderad - inte för att gripa dem, som hade avvisningsbeslut, utan för att skydda dem mot svenska rasister. Main stream media försökte i det längsta hemlighålla gärningsmannens identitet. "Alternativmedia" gissade inledningsvis att gärningsmannen, som uppgavs vara 17 år, var ett marockanskt gatubarn. Ligor med sådna härjar ju i omgivningarna.
Men när det framkom att gärningsmannen hade begärt att få en tolk som talar dariska (det näst största språket i Afghanistan) kröp sanningen fram. Han är en 25-årig man från Afghanistan, som som socialtjänsten har placerat på ett HVB-hem i sydöstra Storstockholm. Det är en vårdinrättning för barn och ungdomar, som har omhändertagits p.g.a. svåra missbruksproblem eller andra sociala problem. Ett mycket dyr vistelse. Märkligt. Alldeles innan den stora invastionen av asylsökande under de senaste åren, upphörde alla sociala problem hos ungdomar, som bor legalt i Sverige.
De blev helnykterister över en natt och har upphört att begå brott. HVB-hemmen behövde en ny användning. Om sanningen inte är att regeringen och landets kommuner funnit att det blir billigare för samhället att låta knarkarna knarka ihjäl sig. Därmed finansieras ju också opiumodlingarna i Afghanistan.
Kommentarer
Trackback
