Ränteskoj
Detta är en reklamfinansierad blogg. Jag betalar ingenting för Blogg.se:s administration. Det gör annonsörerna. Det fungerar så, att sökmotorer analyserar innehållet i inläggen och lägger in annonser som matchar inläggen. Jag har alltså inte godkänt annonserna. Jag ser gärna att andra banker informerar mina bloggläsare om sina konton, avgifter och räntor, efter min uppmaning till mina läsare att avsluta sina personkonton hos Nordea.
Men jag måste varna för banker /kreditinstitut, som ens tar kreditupplysningar på sina kunder, innan de beviljar lån till skyhöga räntor. Det är sant att kreditupplysningar i första hand är till för att skydda bankerna mot kreditförluster. Men det är inte utan orsak, som de vanliga bankerna inte vill ge dig det sökta lånet, om de säger nej. Kreditbedömningarna borde vara ännu hårdare än de är Och även om du får nej på en låneansökan, kan du vara nästan säker på att samma bank vill ha dig som kund. Det lönar sig antagligen för både dig och banken på lite längre sikt, om du flyttar dina löneinbetalningar till den banken.
Visst ska du studera bankens låneregler, även om det inte är aktuellt att ta ett lån just nu - oavsett om orsaken är att du inte behöver låna just nu eller att banken har sagt nej. Det kan bli ett ja nästa gång. Men då vet du vilka regler som de seriösa bankerna tillämpar. Så att du inte blir lurad av någon oseriös.
Du ska också se upp med banker /kreditinstitut som lovar anmärkningsvärt höga räntor på sparande. Att spara i en bank är ju detsamma som att banken lånar pengar av dig, Och varför ska banken låna av dig till räntor på kanske 10 procent, när reporäntan i Riksbanken är negativ. Just nu - 0,5 %. Reporäntan är den ränta, som affärsbankerna betalar, när de lånar i Riksbanken. Om en affärsbank lånar 100 kr 50 öre i Riksbanken, behöver banken bara betala tillbaka 100 kr.
För att kunna låna ut pengar, måste bankerna låna in pengar. Det gör de genom att folk sparar i bankerna och genom lån i Riksbanken. Skillnaden mellan inlångsränta och utlåningsränta kallas räntegapet. Något förenklat kan sägas att bankernas verksamhet (löner till anställda etc) betalas med de avgifter som bankerna tar ut av sina kunder. Räntegapet används dels till att betala eventuella kreditförluster och dels till vinstutdelningen till bankernas ägare.
Om räntegapet är 2 % och hälften går till vinster mm, så blir 1 % över till kreditförlusterna. Mycket förenklat. Om då ett kreditinstitut har en sparränga på 10 % och en utlåningsränta på 200 %, så gör den banken antagligen jättestora vinster. Men har förmodligen också jättestora kreditförluster. När de stackas låntagarna till slut ger upp, har de antagligen i många fall betalat mer än de har lånat, men är skyldiga ännu mer.
Och som sparare i den banken är inte dina pengar skyddade av den statliga insättningsgarantin. Den till synes "generösa" bankan har med all sannolikhet inte uppfyllt statens villkor för att instättningsgarantin ska gälla för deras kunder. Sådana banker / kreditinstitut borde förbjudas och ägarna åtalas för ränteocker. Men det är inte ens ett brott enligt de svenska domstolarna.
Om någon får tag i ditt personnummer och lyckas ta ett lån i ditt namn, kan den personen dock åtalas för bedrägeri. Men det är svårt att sätta fast bedragare och det är inte alls säkert att du orkar med en sådan process. Därför ska du inte lämna ut ditt personnummer till någon, om det inte är absolut nödvändigt. Välj en bank, som inte lämnar ut några som helst uppgifter om dig till dem. som du gör affärer med.
Kommentarer
Trackback
