larsflemstroms

 

"Vi kan inte ha en värdegrund som kan godta ett uteslutande av delaktighet från ett riksdagsparti. Våra nämndemän nomineras av alla olika partier. Allmänhetens förtroende för domstolarna är viktigt ur ett samhällsperspektiv. Alla som vänder sig till domstolarna ska kunna lita på att vi inte har tagit ställning till vissa frågor på förhand", skrev Magnus Åhammar, som är domare vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm i Dagens Juridik 29 maj i år. Nu har det alltså hänt. 

På sedvanligt domarmanér har Åhammar oroat sig för att allmänheten ska få felaktiga uppfattningar om domstolarnas opartiskhet - inte för att allmänheten faktiskt kan ha rätt i sin misstro mot domstolarna. Domstolsantällda har alltså deltagit i en manifestation mot vissa av domstolarnas egna nämndemän - för att de är utsedda av fel parti, inte för att de har dömt fel.

Jag kan annars berätta om ett fall av grov mobbning mot en nämndeman, som utsetts av SD. Detta förekom även under rättens s.k. enskilda överläggningar, då beslut skulle fattas om tvångsomhändertagande av barn och vuxna, som inte begått något brott. Mobbningen leddes av en domare, med tydliga sympatier för S, samt en notarie, d.v.s en juridikstuderande som var ute på sin första domstolstjänstgöring, samt ett par nämndemän. Domslutet blev att föräldrarna miste vårdnaden om sitt nyfödda barn. Nämndemannen blev senare utesluten ur SD, sedan han offentligt kritiserat en partikamrat för ett rasistiskt uttalande, men med ett svepskäl som grund. 

Att vara nämndeman i en domstol är ett medborgerligt, och inte ett partipolitiskt uppdrag. Det är helt förbjudet att döma enligt sina politiska åsikter, om de avviker från lagen. Det är ett välkänt faktum inom domstolsvärlden att de nämndemän som oftast dömer efter sina politiska åsikter, är miljöpartister. En nämndeman är i praktiken en domare, eftersom varje ledamot i en underrätt har en röst var. 

Jag försvarar naturligtvis Stockholm Pride:s rätt att själva bestämma vilka som ska bjudas in eller inte bjudas in. Det ligger i föreningsfrihetens natur. Det var rätt att inte bjuda in SD, eftersom det är ett parti, som kör med falska kort, utesluter anti-rasister med olika svepskäl, och låtsas att man håller rent från raister och nazister. När någon sverigedemokrat ertappas med rasistiska eller nazistiska böjelser, avsäger sig denne sina offentliga uppdrag, och så tror alla att han /hon har lämnat partiet. Ingen kollar upp detta. Men SD är ett parti, som har arbetat hårt, även internt,  på att framstå som icke-rasistiskt. och har därför en massa medlemmar och sympatisörer, som helt enkelt inte tror att SD är ett rasistiskt parti. 

Som Pride och de domstolsanställda som medverkat i priden, har agerat, har de helt klart hjälpt SD med att framstå som offer. Trots att SD inte ens varit inbjudit har SD varit i högsta grad närvarande, bl.a. genom en uppblåsbar blå elefant och kravet att övriga sju partiledare skulle instämma i påståendet att "SD är homofober, som vi samarbetar med". Eftersom SD inte är ett öppet rasistiskt parti, är det fel att dra hela SD över en kam. Och det torde finnas fler "homofober" och medlemmar med en gammaldags sexualmoral inom KD än inom SD. Och bland MP:s muslimska väljare. 

När frägan ställdes var "frigoliten" (MP) först att vifta med sin pridefana, tätt följd av Jonas Sjöstedt. V. Efter mycket kort tvekan följdes de av Löfrvén, S. och Lööf, C. Och efter en något längre tvekan Björklund, L och Kristersson, M. De båda syntes övertala Busch-Thor, KD, att höja sin regnbågsfana, innan hon långsamt gjorde det. Hon har efteråt förklarat sin långsamhet med "inramningen". Var det sammankopplingen mellan "homofobi" och politisk tillhörighet, de icke inbjudnas påtagliga närvaro i form av en blå elefant eller frågan om alliansens kommer att bilda regering med stöd av SD? Det hoppas jag verkligen inte att alliansen kommer att göra, men det ska beslutas och motiveras av allianspartierna själva, och inte av vänsterextremisterna, som står bakom Pride. 

Pride är ett kommersiellt jippo, som inte ens alla RFSL-medlemmar och än mindre alla övriga homosexuella står bakom. Det handlar ju inte bara om homosexuellas rättigheter och försvaret av redan vunna segrar på det området, utan även om propganda för sexuell lössläppthet och rena pervsioner - och inte minst om att göra unga individer osäkra på sitt eget kön och spridandet av vanföreställningar om att någon kan vara född i fel kropp, som inte är den berörda individens egen kropp. Det handlar om att spränga gränser.

Tydligen anser domstolar i Stockholmstrakten att det är ett normalt kvinnligt sexuellt beteende, att har en kvinna blivit blixtförälskad i en främmande man, och samtyckt till ett vanligt samlag, så vill hon också bli påsatt i alla hål av alla hans kompisar.Vad man än tycker om Pride, måste man skilja mellan Pride som ett "privat rättssubjekt", med rätt att framföra i stort sett vilka åsikter som helst och bjuda in och samarbeta  med vilka dom vill, och domstolarna som myndigheter, som ska döma i bl.a. våldtäktsmål.