Ett sant ord
"Och hur dum är han? Är det möjligt att någon vill fortsätta kontakten med en kvinna som har kallat en för råtta?
Men annars var det väl ett bra ord! Det träffar nog rätt, även om jag inte har något som helst minne av att jag verkligen har sagt det. Troligen har jag varit otroligt upprörd om jag har gjort det."
Men annars var det väl ett bra ord! Det träffar nog rätt, även om jag inte har något som helst minne av att jag verkligen har sagt det. Troligen har jag varit otroligt upprörd om jag har gjort det."
Naturligtvis är jag ingen råtta. Det fetstilta är det sanna ordet. Det har hänt ofta att hon har blivit enormt upprörd. Det kan vara någon småsak, någon politisk händelse eller att hon blivit motarbetad av någon i den där föreningen, som hon är medlem i. Fullt endorfin-pådrag, som det verkar Och det har gått ut över mig. Och när hon har varit så upprörd har hon inte kommit ihåg efteråt vad hon sagt och gjort och inte alls förstått min reaktion. Som den gången jag inte stod ut och åkte hem.
Hon vill inte ha kontakt med mig. Men varför fortsätter hon då och skrivere det ena hatinlägget efter det andra mot mig på sin blogg?Och varför har hon liknat sig själv vid kvinnorna, som väntar utanför fängelset? Det är dubbla budskap, men faktum är att även jag har blivit äldre och orkar inte längre ta all skit. Det är väldigt sorgligt, men det är så illa.
Tillägg 15 juli kl. 11.15
De inlägg på hennes blogg, vilka ovanstående inlägg relaterar tilll har hon nu raderat. Det var klokt. Men det hade varit ännu klokare, om hon hade tänkt efter före, innan hon publicerade dessa inlägg. Hon skadar ju inte bara mig och mitt anseende, utan även sig själv och hennes eget anseende gennom sitt impulsstyrda bloggskrivande. Hon kandiderar ju faktiskt i höstens val och är ganska känd som en debattör som vågar skriva om känsliga ämnen - v ilket jag inte gör. Hon har alltså mer att förlora än jag på att ett trassligt privatliv hängs ut inför offentligheten. Jag inbillar mig inte en sekund att något av oss fått annat än sänkt anseende av den senaste veckans bloggdueller mellan oss. Det är hart när omöjligt för en utomstående att avgöra vem som har rätt och det finns ju ett talesätt (som iofs inte alltid stämmer) som säger att det aldrig är ens fel när två tvistar. Det är lått att ta till
.Jag tog emellertid risken när hon skrev på sin blogg att hon är en av kvinnorna som väntar utanför fängelset på sina män, som sitter där för att de har misshandlat dem Att hon beskrev sig själv på det ssättet, må vra hänt för hon beter sig ju faktiskt på ett liknande sätt som de kvinnorna. Men när hon dessutom drog in mig i den berättelsen och liknade mig vid de männen, överskred hon en gräns.
Kommentarer
Trackback
