Följetongen fortsätter
"Detta gäller inte minst efter den gången när han reste sig upp, packade sin resväska och for iväg just när jag förberedde en lunch för gäster som skulle gratulera mig, som redan var på väg till oss. Uppträder man så?"
Detta skulle inte haft ett dugg att göra med hennes uppträdande mot mig, att jag inte stod ut längre med alla glåporden, bl.a. kallade hon mig "råtta"? Dessutom var jag rädd att grälet skulle fortsätta inför gästerna. Alldeles innan jag gick började hon grina. Jag överväge under några sekunder om jag skulle stanna trots allt. Men om jag tvekade skulle jag missa tåget och kanske bli tvungen att tillbringa natten på någon järnvägsstation. Märkligt att hon inte minns någonting av sitt eget beteende.
Anledningen till att jag skriver om detta på min egen blogg, trots att mina egna trogna läsare inte vet vem hon är, är att hon vägrar publicera invändningar mot hennes grova anklagelser på sin egen blogg och att antal läsare på min blogg fördubblas varje gång hon hängt ut mig.
Anledningen till att jag startade denna diskussion nu i juli 2018 var ett inlägg på hennes blogg 30 juni, där hon jämförde mig med män som dömts till fångelse för kvinnomisshandel. Begriper hon inte att sådana jämförelser kan skada mig väldigt allvarligt om de blir kända och folk tror på förtalet?
:"- Jag är som en av dem, sade jag till en väninna häromdagen, de där kvinnorna som står utanför fängelset när deras man har suttit inne för misshandel av dem och väntar på honom. Sedan går de hand i hand bort från fängelset. Jo, nu rör det sig inte om fysisk misshandel, inte alls. Och ingen har heller suttit inne. Nej, det rör sig om många års nedvärderingar och kränkningar, som till slut har fått mig att känna mig som en urvriden skurtrasa. Och ändå har jag återvänt, gång på gång. Varför? Saker är sällan svarta eller vita, utan oftast svarta och vita."
Så här har hon hållit på i flera år, fullständigt impulsstyrd, och det har hämmat mig oerhört socialt och även politiskt, eftersom jag har varit rädd att få höra "Dig kan vi ju inte ha med, för du är ju en kvinnomisshandlare. Och nu kommer det fram att "misshandeln" har bestått i att jag flytt fältet och lämnat henne, när jag inte har stått ut längre.
Nu verkar hon inte ens ha förstått att hon har gjort något fel.Hon är medlem i en klubb, som till viss del består av exentriska figurer, som lägger ut delar av sitt privatliv. Och det får hon väl göra, om bara jag slapp figurera i de sammanhangen som den onda romanfiguren. Vet läsarna om det är fiktion eller verklighet? Försöker hon efterlikna vissa kvinnliga författare, som blivit berömda efter att ha hangt ut sina äktenskapliga gräl och tagit heder och ära av sina män i romanform?
Men jag är ju ingen Horace Engdahl.
Kommentarer
Trackback
