larsflemstroms

 

Världens största helikoipter är ryskbyggda Mi - 26, som har tillverkats i flera olika ivarianter, bl.a för vattenbombning av skogsbränder, och har exportwerats till flers lännder, nte bara inom det forna östblocket. Typen användes för vattenbombning av det brinnande kärnkraftverket i Tjernobyl. Vattenkapaciteten är drygt 17.000 liter, d.vs 34 gånger aå mycket som de helikoptrar som används vid bekämpning av skogbränder i Sverige, eller nästan tre gånger så mycket som de italienska brandbekämpningflygplanen. 

 

Maxhastigheten är 300 km /h och räckvidden (flygsträcka utan mellanlandning) lika stor som Sverige är långt. Max flyghöjgd är 4.600 m (1.700 m vid hovring, d.v.s. stillatående i luften). Helikoptern skulle alltså kunnat användas för vattenbombning av skjutfältet i Älvdalen, där lägsta tillåtna flyghöjd är 1.000 m p.g.a explossionsrisken. Det finns odetoneerade granater på skjutfältet. 

 

Och priset? Ja, nog har det brunit upp skog för ett större värde än vad denna mångsidiga tranporthelikoper kostar. I Ryssland har typen används vid byggarbeten, i stället för markbundna lyftkranar, bl.a. för att frakta ut tunga brodelar vid brobyggen. Om Sverige hade haft en sådan helikopter, hade den inte stått oanvänd mellan skogsbränderna, och torde därmed ha varit en lönsam investering. 

 

Nedan syns ett ryskbyggt vattenbombplan av liknande typ som de italienska maskinerna, men me jetdrift för högre hastighet. Kapaciteten är 12.000 liger vatten,, d.v.s dubbelt å mycket som de italienska planen. Bilfden visar vattenpåfyllning i Medelhavet vid bekämpniing av en skogsbranf i Israel. Det tar 14 seunder att fylla vattentankarna. 

 

Nackdelen med specialkonstuerae brandbekämåningsflygplan är att de saknar alternativ användning när det inte brinner. Fördelen är att de kan fylla på vatten under några sekunder från närbelägna sjöar.