Vad får vi, om vi inte får en alliansregering?
Den italienske fascistledaren Benito Mussolini stod till vänster om Hitler. Inte bara på denna bild, utan i verkligheten också. Men särskildt långt till vänster var det ju inte... Enligt Mussolins fascistiska ideologi skulle hela folket bestämma. Det skulle vara ett folk. Eftrsom det inte är så lä ett helt folk att enas om en gemensam åsikt i alla frågor, behövdes en auktoritär uttaolkare av "folkviljan", nämligen Mussolini själv. Utopier kan låta bra tills de omsätts i praktiskt hanling.
Först måste jag säga, att om vi inte får en socialdemokratisk enpartiregering (vilket vi med största sannolikhet inte kommer att få), så hoppas jag på någon form av blocköverskridande samarbete. Och helst av allt att socialdemokraterna och moderaterna bildar en tvåpartiregering tillsammans - gärna med stöd av övriga allianspartier.
Jag tror på ordspråket "Ju fler kockar - desto sämre soppa". Att redan två partier är för mycket, har vi ju sett under innebarande mandatperiod, då Mp har saboterat och förhalat många bra - och bland dem en del helt nödvändiga - åtggärder, som S velat genomföra, som exempelvis en mer effektiv terroristbekämpning. Det är ju inte bra att Sverige fungerar som något slags hjärnkontor och väntlogi för de terroristnätverk, som härjar i Europa.
Men en enpartiregering framstår i nuläget - oavsett om vi talar om S eller M - som orealistiskt. Och för att regeringen ska ha tillräckligt stöd i riksdagen för att få igenom sina förslag utan långdragna förhandlingar och förödande kompromisser med oppositionen, måste det alltså bli en tvåpartiregering. Det är ju också viktigt att oppositionen inte blir allför svag och splittrad så att SD kommer att framstå som det enda oppositionspartiet. Eller att V och SD kommer att framstå som de enda oppositionspartiet.
Att V kommer att leverera opposition från vänster, om vi för en blocköverskridande regering, kan vi vara säkra på. Och det är bra. Men det kommer också att behövas en opposition från höger, som inte utgörs av SD utan av "etablerade" borgerliga partier. Om nuvarande mandatfördelning i riksagen står sig efter valet, är S + M den enda tvåpartikonstellationen, som kommer att ha egen majoritet i riksdagen.
Den parlamentariska demokratin är den enda form av demokrati som någonsin har fungerat-. När enpartistater kallar sig "folkemokratier" ljuger de. Det perfekta styrkeförhållandet mellan regering och opposition i en parlamentarisk demokrati är 51 - 49. Detta betyder naturligtvis inte att oppositionen ska ha 49 % av inflytandet. Oppositionen ska bida sin tid och vara beredd att ta över om regeringen tvingas avgå p.g.a. regeringskris eller valnederlag.
I TV-debatten med Jan Björklund, L, igår krävde Jimmie Åkesson att alla partier ska ha inflytande i relation till deras väljarstöd (senaste valresultat eller enligt senaste Demoskop?). Björklund, som bemödade sig om att svara på alla frågor missade tyvärr att svara på just detta krav. Tyvärr, för det är fascistisk "demokrati". Det kommer ju inte att finnas någon opposition.
Parlemntarisk demokrati bygger på majoritetsskydd plus minoritetsskydd, d.v.s att majoriteten inte får besluta att upphäva minoritetens mänskliga rättigheter. Detta är dock långt ifrån kravet att en minritet på 49 % ska ha 49 % av inflytandet.
Om ett alliansparti bildar regering tillsammans med S, så inneäbär det självfallet inte att alliansen är död, utan att den kan återformeras, så snart de fyra allinaspartierna har chansen att vinna ett val och bilda en alliansregering. Det kan också tänkas ske förskjutningar inom alliansen, så att L blir större än M, och i så fall r det L som ska bilda regerig tillsammans med S, medan M går i oppostion. Fortfarande under förutsättning det inte är möjligt att bilda en ren alliansregering - och ej heller en socialdemokratisk enpartiregering, som stöds V och /eller Mp.
Det är inte min stil att publiera innehållet i privata mejl, som avsändaren inte har avsett för publicering. Men jag kan ju publicera en del av mitt svar på ett privat mejl. Från någon som inte riktigt gillar innehållet i mitt förra inlägg. "Och om det nu skulle bli någon form av fastare blocköverskridande samarbete, så borde det väl vara en självklarhet för en X-partist att X-partiet har en stark röst i det samarbetet, så att exempelvis A- reformerna - som X-partiet har kämpat så mycket för - får vara kvar?"
Kommentarer
Trackback
