larsflemstroms

Medan andra pratar om vad partierna har lovat eller inte lovat väljarna, har jag ägnat några timmar åt att utforska bakgrunden till att det har blivit så här. Jag blir mer övertygad om att partierna (den s.k. sjuklövern) måste sätta demokratins framtid och överlevnad över partiegoismen och vallöftena om vilken regering de vill ha. Jag jämförde i slutet av förra inlägget med situationen i Tyskland efter det tyska riksdagsvalet 1933, då Adolf Hitller bildae en minoritetsregering med ett väljarstöd på 37 % bakom sig.  Diktaturenoch hela andra världskriget hade kunnat stoppas, om öriga partier - från kommunisterna till den ultrakonservativa högern - hade grävt ner stridsyxorna och de inbördes meningsskiljaktigheterna och bildat någon form av samlingsregering.

 

Det ideologiska avståndet mellan kommunisterna och den ultrakonservativa högern (iblamd kallad "den anstänidga högern" i motsats till nazisterna) var förvisso miltals större än avståndet mellan dagens Socialdemokrater och Moderater i Sverige. Men med tanke på vad som stod på spel. För arbetarklassen, och särskilt lantarbetarna, hade det betytt fortsatt förtryckande herrskapsvälde på de stora gårdarna. Men det hade dock varit lättare att uthärda en nazismens barbari. Och visst hade det betytt ökad kommunistisk aktivitet på industri-arbetsplatserna och svåra konflikter mellan arbetare och kapitalister, som hade upplevt att makten över deras egendom hade tagits ifrån dem. 

 

Men det hade definitivt varit lättare att uthärda för de kapitalister (inte bara judiska kapitalister) som slutade sina liv i gaskamrarna. Men är det då inte absurt att jämföra dagens och morgondagens Sverige med dåtidens Tysklland? Men observera att jag inte gör någon direkt jämförelse med något nutida svenskt riksdagsparti och dåtidens tyska nazistarti - trots de historiska och ideologiska rötterna. Det jag jämför är de andra partiernas agerande, främst S och M, som positionerar sig mot varandra. I stället för att ta ansvar tillsammans. 

 

Och det är därför jag tar Annie Lööf, c, i försvar. Inte för att jag vill ha hennes  politik (möjligen små delar) eller hennes själv som statsminister. Alternativet kan bli mycket, mycket  värre. Regeringscirkusen handlar om att kasta bort kakan och ha den kvar. Tron att det är riskfritt att sätta demokratins framtid på spel och ändå känna sig säker på att den kommer att finnas kvar, när dimmorna har skingrats.Inget av de tre största partierna har egen majoritet. Vilken minoritet ska regera? Den ena minoritetens väljare har sagt att Löfvén ska avsättas. Den andra minoritetens väljar har sagt nej till alliansregering. Betyder det att det finns en majoritet för ståndpunkten att vi inte ska ha någon regering? 

 

Eller finns det en majoritet för att den tredje största minoriteten, med ett väljarstöd på under 20 procent, ska ha det avgörande inflytandet på alla viktiga omröstningar i riksdagen? Vem som ytterst bestämmer gör detsamma, bara det inte blir Kristersson. Säger den ena av de något större minoriterna av väljarna. Vem som ytterst bestämmer gör det samma, bara om det inte blir Löfvén. Säger den andra av de något större minoriteterna väljarna. 

 

Det är väl ingen hemlighet att de tyska kommunisterna ville att Hitler skulle bli rikskansler, eftersom det skulle sköärpa klassmotsättningarna och bereda väg för den stora proletära revolutionen. Trodde de. Och et är väl  ingen hemlighet att de flesta av "junkrarna" inom den ärkekonsteravtiva högern ville att Hitler skulle bli rikskansler pch sätta stopp för den av kommunisteraterna önskade revolutionen. Trodde de - och fick rätt. Meen var det värt priset, om man förutom fasorna under Hitlers styre, även tänker påatt halva riket hamnade under kommunstiskt styre efter kriget?

 

"Finns det något land i världen som har det så?" Frågan ställdes av en reporter till Tommy Möller, professor i statsvetenskap, sedan decemberöverenskommelsen mellan de dåvarande rödgröna regeringen och den borgerliga oppositionen 2014 hade ingåtts.

Nu verkar M och KD fantisera om att de kan styra  (tillsammans) i minoritet. Utan att bilda majoritet tillsammans med något annat ytterligare parti, inte ens SD. Sverige, som länge framstått som det mest demokratiska landet i världen. är nu i full färd med att avskaffa demokratim till förmån för minoritetsstyre. Utan att ens genom någon form av maktanalys definiera hur liten en minoritet kan vara för att utgöra rättmätig aspirant på regeringsmakten,