larsflemstroms

Jag har fått svar - dock inte på min egen blogg, trots att jag inte har undanbett mig debatt - på inlägget om kvinnliga härskartekniker. Det handlar alltså om en handfull gamla kvinnor, som är sura på Annie Lööf, för att hon vägrar underordna sig Jimmie Åkesson. Och han är ju lite "farlig"!?

 

Nu tyckte ju en av de gamla damerna (en prästfru, vars man inte torde få tjänstgöra i Svenska kyrkan p.g.a. sina åsikter i "ämbetsfrågan" att man måste kunna samtala med "alla" (d.v.s Jimmie Åkesson men inte Jonas Sjöstedt) för att utröna om det finns något som man kan komma överens om. där fick sköna Annie en riktig käftsmäll Men nu handlar det inte om något slags terapisamtal eller själavård, utan om makt och inflytande. Det har Jimmie aldrig förnekat, så det är ingen hemliget. Och om SD har något slags hemlig agenda (vilket somliga tror och andra inte tror), så är den naturligtvis hemlig. 

 

Om man lyssnar på Jan Björklunds kritik mot SD, så skiljer sig det han säger avsevärt från det som Jonas Sjöstedt säger. Sjöstedt talar gärna om SD:s historiska rötter. Björklunds kritik är mer ideologiska än historisk (även om han drar fram det också). SD är det parti (möjligen med undantag för vänstersekterna till vänster om Vänsterpartiet) som står längst från de liberala idealen.

 

Man behöver inte själv vara liberal för att konstatera att så är det bara. Att socialdemokraterna står närmare liberalerna än SD, är inget att förvånas över. S är ju inget renodlat socialistiskt parti, utan snararare ett socialliberalt parti. Men framför allt: SD är inget alliansparti. Hur sjutton har någon kunnat inbilla sig att man kan driva allianspolitik med halva alliansen, men med stöd av ett direkt anti-liberalt parti  - som man tror inte har för avsikt att påverka?

 

Jag kan förstå frustrationen över att det inte blev någon alliansregering. Men det var ju uteslutet från början när Kristersson ställde upp som statsministerkandidat utan att ha hela alliansen bakom sig