Förlorna
Av allt att döma har SD förlorat talmansstriden, när man går ut med ett pressmeddelande att man kommer att aktivt stödja (d.v.s. rösta för) alliansens kandidat Andreas Norlén, m. Naturligtvis förväntar sig SD gentjänster. och kommer att kräva gentjänster. Men kommer inte att få några, förutsatt att det inte finns någon hemlig överenskommelse mellan SD och alliansen, vilket är ytterst osannolikt.
Enligt SVT har SD motiverat sitt besked med att Socialdemokraternas kandidat hade blivit vald, om SD lagt ner sina röster i talmansvalet, vilket är nästintill en lögn för att dölja reträtten. Norlén hade naturligtvis förlorat talmanvalet om samtliga rödgröna hade röstat mot honom och SD hade lagt ner sina röster. Men därmed hade motkandidaten från S inte blivit automatiskt vald. Utan det hade blivit en ny omröstning om henne, och hon kunde faktiskt ha förlorat den omröstningen. I det läget hade alliansen förmolingen tackat ja till Socialdemokraternas förslag att S och alliansen skulle föreslå en gemensam kandidat. Och i så fall hade SD blivit totalt akterseglat.
Den borgerliga kandidat som haft störst chans att stödjas av S är enligt min mening Andreas Norlén... Han har som ordförande i Konstitutionsutskottet haft ett mycket bra samarbete med S.
Genom att vänta i det längsta med att avlöja hur man skulle agera i talmansvalet och genom att lita på att en massa "nyttiga idioter" i den politiska periferin skulle tvinga alliansparterna att börja förhandla med SD, har SD naturligtvis hoppats kunna tilltvinga sig eftergifter från alliensen. SD har hoppats kunna ta bra betalt för sitt stöd till alliansens kandidater i talmansvalet och statsministervalet.
I Sverige har vi parlamentarisk demokrati. Vi har proportionella val till riksdagen. Men det betyder inte alls att partierna ska ha ett proportionerligt inflytande i förhållande till sina väljarandelar. Detta vore "ultrademokrati", d.v.s. en skendemokrati som slutar med demokrati. Detta kan vara svårt att förstå, för den som inte är så insatt. Jag har läst statskunskap på akademisk nivå och studerat både politiska ideologier och såväl Sveriges som andra länders statsskick. Det är stor skillnad mellan att styra ett land och att ägna alla elever lika stor uppmärksamhet i ett klassrum. Om en demokrati-lektion går över styr, så bestämmer läraren för att det inte ska bli kaos. I somliga länder ingriper militären, på samma sätt om en lärare i ett klassrum, men med betydligt hårdare nypor för lektionen inte ska sluta i anarki och kaos.
I en parlamentarisk demokrati bildar ett enda parti eller flera partier tillsammans majoritet, varefter minoriteten går i opposition och hoppas på bättre tur i nästa val. Naturligtvis använder minoriteten tiden i opposition till att tala om för väljarna hur illa majoriteten enligt deras menng styr landet. Man arbetar för ett makskifte, men i ordnade former. Och det är en orsak till att ledande allianspolitiker inte velat ge SD något inflytande över alliansens strategi för att ta makten.
Kommentarer
Trackback
