larsflemstroms

Antag att du har en förmögenhet på 100 miljoner kr. För de flesta av oss är det ofattbart mycket pengar. Borde inte staten konfiskera sådär 99 miljoner och låta miljonären behålla den sista miljonen, och dela ut de 99 miljonerna till de fattiga? Det kan man kanske tycka, men jag ska inte gå in på fler för- och nackdelar med en sådan "reform" än att politikerna själva kommer att lägga beslag på pengarna. De bygger ju upp egna, ärftliga förmögenheter. Av skattepengar.

 

EU:s länder är förbjudna att konfiskera privat egendom, utan att ge ekonomisk kompensation för det som har fråntagits någon enskild (och då kalla det expropriation), varigenom värdet på den samlade förmögenheten inte ska påverkas. 

 

I längden är det naturligtvis ohållbart att de stora förmögenheterna bara växer och växer, eftersom politisk makt följer med stora kapitalinnehav. Men 100 miljoner är inte en särskilt stor förmögenhet i de sammanhangen. Om det inte blir någon avkastning eller ränta på de 100 miljonerna, men 2 procent ska betalas i förmögenhetsskatt varje år, återstår 98 miljoner redan efter första året. Så länge det handlar om säljbara tillgångar, kan en förmögenhetsskatt finansieras på sättet. Om hela förmögenheten är placerat i ett företag, som inte kan delas och säljas bit för bit, blir det värre. 

 

Sak samma med de riktigt små förmögenheterna, som kanske är placerade i ett bostadshus, som ägaren själv bor i, Ska ägaren betala både fastighets- och förmögenhetsskatt, som fallet var tidigare, måste han / hon kanske sälja huset för att betala skatten. Om lönen eller pensionen inte räcker till. Det fanns de, som pläderade för att dessa "småkapitalister" skulle klämmas åt med en förmögenhetsskatt för att tvinga dem att investera sina förmögenheter i någon vinstgivande verksamhet. Att äga "passivt kapital" ansågs som någon nästan kriminellt.

 

Om man sålunda investerar sin förmögemhet i någon vinstgivande verksamhet, så får man en kapitalinkomst. Och den ska naturligtvis, enligt min mening, beskattas, precis som alla andra inkomster. 

 

Om vi då återgår till de 100 miljonerna, och de ger en avkastning på 5 miljoner varje år, så är de 5 miljonerna en kapitalinkomst. Om ägaren då får betala 40 %, d.v.s 2 miljoner, i kapitalinkomstskatt varje år, så växer ju förmögenheten med 3 miljoner första året och ännu mer följande år. 

 

Jag skriver detta med anledning av TV-debatten mellan Ulla Hansson, v, och Emil Källström, c, om skattesystemet. Hansson klagade först på att förmögenhetsskatten har avskaffats, och krävde sedan att kapitalinkomstskatten borde återinföras. Men kapitalinkomstskatten har mig veterligt aldrig avskaffats. Den borde kanske höjas? Om det var vad Hansson ville få fram, så varför förklarade hon inte vilken skatt hon vill höja? C vill nämligen sänka inkomstskatterna, men höja andra skatter. Vilka?

 

Det är väl soklarat att "borgerligheten", med stöd inte minst av mp och klassresenärer inom s, vill sänka inkomstskatterna för höginkomsttagare och höja andra slag av skatter, som drabbar främst långinkomsttagare? Men det framgick inte. TV hade dessutom intervjuat en ekonomprofessor, som något slags neutralt sanningsvittne. Men dessa ekonomiprofessorer, höginkomsttagare som de är, talar alltid i egen sak. Hur "skadlig" en solidarisk skattepolitik är för samhällsekonomin.