Utländskt ägande i svenska moskéer måste förbjudas
I TV-progremmet "Min sanning" med förra V-politikern Amineh Kakabavhe tyckte hon till mångas förvåning att de svenska moskéerna ska ägas av svenska staten. Förslaget är inte alls orimligt. om man ser till makten över förkunnelsen i moskéerna. Ett särskilt problem för de muslimska församlingarna, är att de inte kan finanseria ett moskébyggen genom ett vanligt banklån med byggnaden som säkerhe, eftersom deras religion förbjuder givande och tagande av ränta.
Muslimska affärsmän, som behöver externt kapital, kan ordna detta genom att göra de externa finansiärerna till delägare, som får del i vinsten. Men somdelägare har dessa finansiärer även en maktposition i företaget, som vanliga finansistutut saknar. Och det 'r alltså detta som är problemet, när det gäller byggnader för tillbedjan och förkunnelse.
Paradoxen att våldsbejakande imamer, som utgör en säkerhetsrisk mot Sverige (för att inte tala om svenska muslimer, som inte delar deras politisk-religiösa åsikter) . och trots utvisningsbeslut får "härja fritt" (för att låna en kritisk imams ord) i det svenska samhället, har undanskymt frågan om makten över moskéerna. Trots att en av de utvisningshotade har gjort minst två försök att lägga beslag även på en annan moské, än hans egen i Gävle.
I styrelsen för Gävle-moskén sitter fyra personer, som är medborgare i diktaturen Qatar. Det var Stora moskén i Eskilstuna som de försökte ta över, men godkändes inte av länsstyrelsen i Nyköping. Begreppet "Stora moskén" avser huvudmoskén, där fredagsbönen förrättas, i en stad med flera moskéer. Enligt imamen i Stora moskén i Eskilstuna, vilken sannolikt hade fått sparken om övertagandet hade lyckats, har Eskilstuna ett strategiskt perfekt läge för extremisterna. Han är mycket upprörd för att de i teorin utvisade inte har utvisats i praktiken.
Imamerna är viktiga personer för många muslimer. Det är till imamen man vänder sigg med olika problem, för att få råd och stöd. Om vi backar några år, tills tiden när IS-kalifatet fanns kvar. Och en förvivlad mor vände sig till imamen: "Jag är så orolig för min son, som har åkt till Syrien. Ska jag ringa polisen? Finns det en chans att den turkiska poliisen griper honom innan han går över gränsen till Syrien och skickar hem honom till mig, hans mor? Jag är så rädd för att han ska dö eller för att han ska döda någon".
Vad svarar imamen? Vad svarar den utvisade, men i praktiken inte utvisade imamen? En otroligt falsk och feg kruka, som skickar andra i döden och för att döda, men vägrar lämna landet med motivering att han riskerar dödsstraff i hemlandet för sina ogärningar. Och vad svarar den imam, vars moské extremisterna försökt ta över?
Kakabahve har på sitt sätt rätt. Men svenska staten äger numera inte ens de svenska kyrkorna. Därför skriver jag ett slags kompromissförslag att utländskt ägande i svenska moskéer måste förbjudas. Detta gäller utländska stater, utländska organisationer och utländska medborgare. Endast svenska medborgare, som är varaktigt bosatta i Sverige, ska ha rätt att äga moskéer eller sitta i styrelser för organisationer som äger moskéer.
Förutom risken att utlandsägda moskéer blir nästen för flyktingspionage, finns den uppenbara risken att de också blir centraler för femtekolonn-verksamhet riktad mot det svenska samhället - med hjälp av personer som inte ens har ställt upp frivilligt, utan under hot.
Kommentarer
Trackback
