Försöksutskrivning från fängelse är en vansinnig hybrid mellan straff och vård.
I söndagens partiledardebatt utmärkte sig två partiledare för att nästan helt motsätta sig samhällets rätt att skydda sig mot farliga återfallsförbrytare. De ska tvärtom behålla nuvarande mängd- och undomsrabatt från från från frånordinarie straffskalor, från de straff som allmänheten tror att brottslingar får. Den gränsöverskridande internationella brottsligheten vet bättre och föredrar därför att begå sina bortt i Sverige.
Av övriga partiledare pratade en om försöksutskrivning från fängelse och elektronisk fotboja. Just den partiledare, vars parti försöker framstå som det parti som de kräver de hårdaste tagen mot brottsligheten, och speciellt mot utländska brottslingar. De som inte är svenska medborgare, oavsett om de är permanent bosatta här med vederbörliga tillstånd, eller vistas här bara tillfälligt enbart i syfte att begå brott.
Ja, man kan försöksutskrivas från vård, men i många fall är utskrivningen defintivt utan att hemsjukvården ens har underrättats. Försöksutskrivning kan vara lämplig när det gäller utskrivning från tvångsvård för icke-kriminella missbrukare. Försöksutskrivningen innebär ju att man kan återintas för fortsatt tvångsvård om man återfaller i missbruk.
Frigivning från fängelse ska däremot vara defintiv och inte på försök. Den som återfaller i allvarlig brottslighet efter frigivning, ska dömas till straff för sina nya brott.
Den, som har dömts till fängelse, och är eller blir sjuk, ska om möjligt ha nödvändig sjukvård i fängelset. Om det inte är möjligt, ska han / hon vårdas på sjukhus, om nödvändigt under bevakning för att hindra rymning, Efter tillfrisknandet ska personen åtegå till fängelse för att avtjäna resten av straffet, och inte "försöksutskrivas" till friheten.
Straffet ska inte mätas efter något slags uppskattat vårdbehov, utan vara relaterat till brottet, enligt principen Ju grövre brott, desto hårdare straff. Detta betyder att en engångsförbrytare, som har begått ett allvarligt brott, kan tvingas sitta i fängelse under längre tid än vad som behövs för att förhindra nya brott, Medan i andra fall iget fängelsstraff kan vara hårt nog för att förhindra återfall i brott.
Principen Ju grövre brott desto hårdare straff utgår från att brottslingen har tagit sig friheter som han inte har rätt till och ska därför plikta med förlust av den frihet, som alla människor har normalt under en viss utmätt tid. Det är alltså att likna vid avbetalning av en skuld. Genom straffet nollställs skuldsaldot och brottslingen är därmed "rentvådd" från skuld. Och bör i normalfallet behandlas som en före detta brottsling och inte som en person som fortfarande är en brottsling, En f.d. brottsling som har avtjänat sitt straff ska ha en ny chas i livet.
Detta är väsenliga delar av den s.k. klassiska straffrättsskolan. De flesta människor, och inte minst de flesta kriminalla och f.d. kriminella själva tycker spontant att detta är riktigt och rättvist. Denna "rättskänsla" ska vi vara rädda om och inte bryta ner genom att blanda ihop vård och straff och ej heller straff eller vård och samhällsskydd.
Tyvärr finns det personer som återfaller i allvarlig brottslighet efter avtjänat straff. Det är därför jag har föreslagit internering efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare. Detta får inte som hittills skett i Sverige, sedan interningarna avskaffades, ses som vård mot någon sjukdom.
Brott är ingen sjukdom.
Att hålla farliga personer inlåsta efter det att de har avjänat straff för bevisligen begångna brott - för att skydda samhället eller enskilda personers liv och hälsa - är i sig en oerhört allvarlig sak, eftersom det strider mot straffrättens mest elementära principer. Och måste därför ske under betryggande rättssäkra former, som jag ska redogöra för i kommande inlägg.
Kommentarer
Trackback
