Jag hade rätt, Sjöstedt hade fel
Svensk TV visade i går kväll bilder på de första bussarna med flyktingar från norra Syrien vid ankomsten till det nyupprättade flyktinglägret i Irak. Man använde samma tält, som tidigare har härbärgerat flyktingar från den irakiska staden Mosul under striderna mellan den irakiska regeringsarmén och IS, som hade ockuperat Mosul.
Såvitt jag vet har de flyktingarna nu återvänt till Mosul. I striderna om Mosul deltog även amerikanskt bombflyg samt kurdiska styrkor iranska styrkor. I de sistnämnda styrkora deltog även flyktingar från Afghanistan, som fått asyl i Iran. En iransk officer hade då bestämt förnekat att afghanerna var tvångsrekryterade. Han berättade att afghanerna var så ivriga att delta i kriget mot den gemensamma fienden, att bara de allra bästa hade antagits.
Flera hade ljugit om sin ålder och sagt sig vara äldre än de var för att bli antagna. Kanske samma personer som ljugit om sin ålder, när de kommit till Sverige, men här har låtsats vara yngre än de verkligen är? Minst 5.000 afghanska soldater under iransk flagg har mist livet i Irak. En ung kvinna, som hållits som sexslav av IS i Mosul har berättat om sin upplevelse av de amerikanska bombningarna och hennes glädje, när huset där hon hölls fången, bombades. Oavsett om hon skulle överleva bombningarna, eller ej, skulle hon bli fri. Och det blev hon, när mannen, som höll henne fången, dödades,
För de afghanska unga männen väntade också en belöning, oavsett om de skulle överleva eller ej. Antingen skulle de komma som martyrer till Paradiset, där de fyrtio jungfrurna väntarde. Eller också skulle de återvända till Iran, där ett iransk medborgarsap väntade. Livet som legal flykting i Iran är inte heller så dåligt, och i vart fall klart bättre än att leva som illegal invandrare i Sverige.
Det iranska medborgarskapet medför, i likhet med de flesta andra länders medborgarskap, både rättigheter och skyldigheter. Men sina skyldigheter hade man förstås uppfyllt med råge, om man gått ut som frivillig i kriget mot IS.
De kurdiska flyktingar, som nu har kommit fram till flyktinglägret i Irak har gråtande berättat att drömmen om en självstyrande kurdisk provins i Syrien nu är över. Men de har också berättat att de inte märkte särskilt mycket av den tidigare diktaturen, före IS' erövring av området. Man visste ju vad som gällde, politiskt bl.a. Friheten under en diktatur har sina mycket bestämda gränser, som man inte kan överträda utan att det slutar mycket illa.
Vad säger att de har sådan längtan till Sverige, så att de inte vill återvända hem från flyktinglägren i Irak, om livet i hemlandet återgår till ungefär det som var före kriget? Och har diktatorn al-Assad lärt sig något, att det kan sluta illa även för regimen, om han inte på minsta sätt tillmötesgår folkets längtan efter verklit frihet och början på demokrati, utan slår ner oppositionen med urskillningslöst våld? Och hur mycket har Ryssland att säga till om beträffande Syriens framtid?
Faktum är att Turkiet har startat ett brutalt anfallskrig mot ett Syrien, där diktatorn al-Assad fortfarande är en både legal och oomstridd statschef. Det, som omvärlden, och inte minst Sverige, borde kräva av al-Assad är en allmän amnesti för alla oppositionella, som bara har krävt demokrati och inte har stött IS. Bland annat för att de syriska demokrati-flyktingarna ska våga återvända hem.
Det är bedrövligt att höra svenska hycklare prata om att Sverige inte klarar sig utan invandrarna. Behövs inta läkare och sjuksksköterskor i Syrien? Behövs inga byggnadsarbetare i Syrien? Behövs inga administatörer - som under vistelsen i främmane land har sett hur demokrati fungerar i praktiken - i Syrien? Inte ens när kriget är slut och landet ska återuppbyggas?
Det är snart dags att ställa dem, som så ivrigt brunsmetar andra, mot skampålen för deras politik att snylta på andra länders olycka genom att plocka russinen ur kakan, d.v.s. den arbetskraft som det kommer att råda störst brist på i hemlandet. när det i dag till synes ändlösa kriget äntligen är över.
Den svenska vänstern har glömt vad som menas med internationell solidaritet. I sin iver att brunsmeta andra svenskar har de spillt litervis med brunfärg på sig själva.
Kommentarer
Trackback
