19-årig mördare fritogs från barnhem, där han vårdades för socialt nedbrytande beteende
Rubriken säger egentligen allt. Men för den som inte är så bevandrad i hur svenska domare tänker, vill jag förklara hur det ligger till.De är avtrubbade till max av alla hemskheter de får höra om. De sörjer inte de döda, utan tycker synd om mördarna. Om domaren är en kvinna, så klappar moderhjärtat, men inte för mordoffret. En god vän frågade om justitieminister Morgan Johansson har gått med på det här. Jag svarade att det har säkert inte gjort, om han ens vet vilka "straff", som döms ut i svenska domstolar.
Regeringen får inte ens lägga sig i hur domstolarna dömer. Det är i grunden en bra princip - en minister ska inte kunna kräva dödsstraff åt en politisk motståndare - men det förutsätter en viss grad av mognad hos de, som dömer. Och tanken ligger ju nära till hands att domarna - statstjänstemän som de är - inte vill belasta den statliga kriminalvården med kostnaderna för straffverkställigheten för unga mördare. Så den kostnaden vältrar de statliga domstolarna över på kommunerna.
Den unge mördaren döms till vård inom den kommunala socialtjänsten. Socialtjänstens alternativ är att stötta förälrarna, placera mördaren i ett fosterhem, eller betala för en plats ett vårdhem, som drivs av Statens institutiionsstyrelse. Barnet tvångsomhändertas på kriteriet "socialt nedbrytande beteende".
Det har hänt att nyyfödda har tvångsomhändertagits enlig denna lag, men då handlar det förstås inte om socialt nedbrytande beteende hos barnet, utan exemelvis att föräldrarna anes brista i ä"förädraförmåga". Numera undviker man att placera små barn på institurtion, men jag har mött personer som har placerats på institution när de varit åtta år. När det blivit allt vanligare att yngre barn placeras i fosterfamiljer, ökar givetvis medelåldern hos dem som pladeras på instution.
Men det är ändå samma barnhem. Och nu förfasar sig media över att mobiltelefoner tillåts och stängsel saknas. Varför reagerar ingen mot att de gamla barnhemmen har blivit fängelser får unga vuxna, som begått mord och enligt polisen har "ett betydande våldskapital".
I det här landet riskerar man bli kallad "fascit" om man tycker att det borde finnas särskilda ungdomsfängelser och man blir bet raktad som inte riktigt klok, om man säger att de redan finns, men kallas något annat. Men kan de intagna uppfatta dessa institurioner som något annat än fängelser, om förses med nödvändig säkerhet såsom murar eller åtminstone stängsel - som nu planeras?
Och vad säger föräldrar, som får sina barn tvångsomhändertagna för social nebrytadnde beteenden, exempelivs för tjuvrökning eller börjar hänga med kriminella, om de placeras tillsammans mer mördare?
Kommentarer
Trackback
