Asylrätten måste regleras bättre
I dessa dagar, när misstankarna växer att hela svenska folket utsätts för ett gigantiskt experiment med "flockimmunitet" uppkommer frågan i vilket land ska vi svenskar söka asyl. Någon vinst ska vi väl ha av vår hittills förda generösa flyktingpolitik. Som vi har hjälpt andra, har väl vi rätt att bli hjälpta? För vår generösa flyktingpolitik har väl inte varit ett självbedrägeri, solidartiteten ska väl vara ömsesidig?
Vem har rätt till asyl? Det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948, artikel 14:
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.
2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.
I moment 1 står att "var och en" har rätt att söka asyl i andra länder, vilket betyder att man måste befinna sig i ett annat land än sitt eget, när man söker asyl.Man måste alltså först ta sig till något annat land. Vi mådyr emellertid konstatera att någon motsvarande skyldighet för andra lånder att släppa in flyktingar i landet för att de ska få möjlighet att söka asyl inte finns.
Det står över huvud taget inget om i vilket land en flykting ska söka asyl Det är en populär idé, inte minst bland svenska politiker, att det borde vara möjligt att söka asyl på de svenska ambassaderna i flyktingarnas hemländer. Men de tänker inte på hur det ska gå till rent praktiskt, om det inte är meningen att flykmtingarna ska bo på de svenska ambassaderna resten av sina liv. Om de kan lämna ambassaderna för att ta sig vidare till Sverige utan att bli gripna, är de sannolikt inte förflöjda och är därmed inte att anse som flyktingar.
De, som vill komma till Sverige av något annat skäl än förföljelse, exempelvis som turister, ska de givetvis söka tillstånd (turistvisum, e. dyl) på svenska ambassaden i hemlandet. Jag uppmanar alla, som diskuterar frågan att skilja mellan flyktingar å ena sidan och turister och andra besökare å andra sidan.
Det är alltså endast förföljelse som är asylskäl, inte diskriminering, fattigdom eller avsaknad av kostnadsfri högre utbildning. Att handläggningen av asylärenet har tagit lång tid, är heller inget asylskäl och bör inte vara det i synnerhet om tidsutdräkten har vållats av den asylsökande själv genom meningslösa överklaganden.
Den, som har fölljt den svenska debatten de senaste decennierna k an tro att det är ett asylskäl ("särskilt ömmande skäl") att man inte kan få nödvändig vård mot en livshotande eller eljest allvarlig sjukdom i hemlandet, oavsett om det beror på att den nödvändiga vården över huvud taget inte finns i hemlandet, eller finns men inte är gratis, eller på att sjukhusen är fullbelagda coh högre prioriterade patienter har fått gå före.
Någon sådan bestämmelse har emellertid aldrig funnits i de internationella regelverken, men däremot i en nu avskaffad världsunik svensk lag. Så nog kan man tycka att alla länder i världen med leidiga sjuhussängar borde återgälda denna unika svenska generositet genom att ge asyl åt svenska corona-flyktingar. För det är väl inte så att vi svenskar är grundlurade av våra generösa politiker?
Och är det inte märkligt att samma land, som under många år har uppfattatt sjukdomar, som krävt så dyra behandlingar så att de inte har ingått i hemlandets utbud av gratis sjukvård som ett asylskäl i Sverige, har ryýustat ner sjukkvården så kraftigt att intenvisvfårdplatserna knappt räcker till den egna befolkningenunder normala förhållanden - och än mindre när epidemier rasar?
Detta var bara början på ett planerat längre inlägg. Jag skriver färdigt senare.
Kommentarer
Trackback
