Vad SÄPO hade gjort om jag hade varit statsminister.
Det är en intressant fråga. Därför att jag är en obetydlig svensk medborgare, som inte skulle vara till någon sem helst nytta för någon - allraminst för någon som Säpo intresserar sig för. Ingenting i hela världen skulle förändrasom jag slutar skriva på denna blogg. Naturligtvis har jag en idé om droppen som urholkaar stenen. Men min tro att jag skulle vara den droppen, skulle nog av de flesta, som förstår sig på sådant, uppfattas som en enorm självöverskattning.
Men, om jag vore statsminister, hade Säpo omgående satt stopp för den relation, som jag inledde med en kvinna i en annan del av landet för drygt tio år sedan och upphörde definitivt för nästan exakt tio år senare. För idag exakt åtta mänader sedan växlade jag några ord med en kvinna, som jag några veckor senare skulle inleda en ny relation med. De orden var en uppmaning till henne att ringa mig för att bestämma tid och plats för en första träff. Ingen av oss hade då ien aning om vad den träffen skulle leda fram till.
Men den förra kvinnan då, hon som jag inledde en relation med för tio år sedan? Ja, jag var ju inte statsministern och hon var ju inte en stjärnreporter från Uppdrag Granskning med uppdrag att dela säng med statsministern för att lura honom att avslöja statshemligheter. Men hon hade gått en kortare journalistutbildning och arbetat som journalist under tre år. På sin blogg skrev hon -"avslöjande" detalar om vårt privatliv, sådant som för normala människor tillhör det privata. Detta hade Säpo satt stopp för om jag varit statsminister.
Men det var inga statshemligheter som avslöjades, utan till stor del var det grundlösa anklagelser om det ena eller andra. Jag var som en romanfigur. När jag försökte sätta stopp för detta kom anklagelser att jag försökte begränsa yttrandefriheten - som om jag hade varit en statlig myndighet. Och som om hon hade varit en journalist som granskat en makthavare, någon som stte sig över journalisters rättigheter enligt Tryckfrihetsförordningen. Från journalistuutbildningen hade hon minsann lärt sig var gränsn mellan åtalbart och icke åtalbart förtal går.
Under det senaste halvåret har hon anklagat mig för att ljuga om den nya kvinnan, att hon varit något slags hemlig älskareinna under lång tid, att jag har "kört dubbelt". Jag har inte alls förstått dessa anklagelser förrän jag för några dagar sedan kom att tänka på att det kan vara en förväxling. Jag stämde alltså träff med den nya kvinnan på ett café, som jag ofta går till, som jag har gått till under några år.
Naturligtvis finns där även en del andra stamgäster, bl.a. en äldre kvinna som bor i samma hus som jag. Vi ha rträffats slumpvis några få gånger, men aldrig planerat. Det har alrig varit något som ens liknat inledningen till en relation. Det handlar alltså om två olika kvinnor. Jag har inte -"kört dubbelt". DEt är sådant som journalister inbillar sig, i jakten på det stora "scoopet", som ska ge dem Stora journalispriset. Om jag hade varit statsminister och haft en henlig relaltion, samtidigt som jag varit förlovad med en annan.
Kommentarer
Trackback
