Den eviga tonåringen slutar med politiken. För gammal?
Egentligen skulle jag skriva något om kyrkovalet. Är det inte väldigt tydligt nu att partipolitikens giganter har gjort kyrkan till ett slagfält för strider, som inte har ett dyft med kristendom att göra - fastän båda låtsas det?
Och Jan Björklund sitter kvar som partiledare för Liberalerna. Ungdomsrevolten mot honom misslyckades. Nog för att det har hänt förut att tidigare undomspolitiker har blivit partiledare. Men någon gång på vägen har de lämnat brådmogenheten och det pubertala bakom sig.
Arbetsmarknaden för flygingenjörer
I förra inlägget berättad jag om svensk flyktingdebatt, som tycker mer synd om de unga och friska än de gamla och sjuka. Idag berättar media om ett möte med representanter för de åtta riksdagspartierna. En ung man, just fått ut sin examen som flygingenjör berättade om sina bekymmer med de iskalla byråkraterna på Migrationsverket. Han själv och hela hans familj hade fått uppehållstillstånd, men inte hans båda bröder.
Sju partirepresentanter visste inte till sig, så upprörda var de, och den åttonde partirepresentanten teg. Återigen hade SD svikit sina väljare, genom att inte säga det som SD-representanten förväntades säga. För att media skulle ha någon att hacka på.
Men finns det verkligen en arbetsmarknad för flygingenjörer i Sverige, med flygskatt och allt? Och om det inte kommer att vara möjligt ens för en högavlönad flygingenjör att åka och hälsa på sina bröder i hemlandet?
Hoppfulla unga män som har övervunnit alla hinder med styrka och uthållighet.
De begär att bli behandlade som barn. Förutom att dessa unga män, som enligt egen utsago inte ens har rätt att vistas i Sverige, fortsätter sin demonstration vecka efter vecka inför ett stort polisuppbåd, fortsätter mediakampanjerna för att dessa unga män skulle ha större rätt att försörjas av det svenska samhället än exempelvis de rumänska tiggarna av båda könen och i olika åldrar. Många av dem svårt märkta av sjukdomar.
Rubriken är ett sammandrag av ett upprop, som tydligen cirkulerar inom socialdemokratin. Den fullständiga texten lyder: "Unga, hoppfulla människor, som visat styrka och uthållighet genom att övervinna alla hinder på vägen till Sverige forslas nu till det sargade Afghanistan, ett land som många av dem aldrig sett eftersom flyende afghaner länge levt som andra klassens medborgare i grannlandet Iran."
Är detta en beskrivning av svaga och hjälpbehövande små barn? När man har fått avslag förutsätts man att själv lämna landet, på egna fötter. Varför inte samma väg som de kom? Medan vi som bäst funderade på detta, levererade media chockbeskedet att "världens äldsta flykting" ska utvisas, en (enligt hennes son) 106-årig kvinna från Afghanistan. Är de inte kloka på Migrationsverket?
För det första inget ifrågasättande av den påstådda åldern. Det är ytterst osannolikt att en afghansk kvinna har kunnat bli så gammal. De flesta afghanska kvinnor blir inte ens hälften så gamla. För det andra inget ifrågasättande om utvisningen ens skulle kunna genomföras. Det finns något som heter verkställighetshinder. Enligt Utlänningslagen 12:18 träder ett sådant in, om bl.a. medicinska skäl talar mot en beslutad avvisningen, sedan ett avvisningsbeslut vunnit laga kraft.
Även om tanten bara skulle vara 76, kan det nog finnas verkställighetshinder i det fallet. För ett par år sedan frös en 59-årig tiggarkvinna ihjäl i en bil, där hon camperade tillsammans med sin man, ett par kilometer härifrån. Det var i slutet av september. Jag hade passerat parkeringsplatsen många gånger, utan att ana att de parkerade skrothögarna var bebodda Men visst hade jag sett paret sitta och tigga, många gånger.
Somliga har gräddfil inte minst till våra medelålders svenska kvinnors hjärtan. Inte minst unga män, som utstrålar massor av styrka och uthållighet, för att inte säga sex appeal. Sådant kan få ett medersålders modershjärta att smälta. Och det måste väl också erkännas att vi män har lättare att skänka en tjuga till en ung och vacker 19-årig tiggerska, som det är lättare att tycka synd om. Än till hennes mor eller mormor. fastän det var den senare som inte hade styrka nog att överleva den svenska septembernatten.
Ränteskoj
Detta är en reklamfinansierad blogg. Jag betalar ingenting för Blogg.se:s administration. Det gör annonsörerna. Det fungerar så, att sökmotorer analyserar innehållet i inläggen och lägger in annonser som matchar inläggen. Jag har alltså inte godkänt annonserna. Jag ser gärna att andra banker informerar mina bloggläsare om sina konton, avgifter och räntor, efter min uppmaning till mina läsare att avsluta sina personkonton hos Nordea.
Men jag måste varna för banker /kreditinstitut, som ens tar kreditupplysningar på sina kunder, innan de beviljar lån till skyhöga räntor. Det är sant att kreditupplysningar i första hand är till för att skydda bankerna mot kreditförluster. Men det är inte utan orsak, som de vanliga bankerna inte vill ge dig det sökta lånet, om de säger nej. Kreditbedömningarna borde vara ännu hårdare än de är Och även om du får nej på en låneansökan, kan du vara nästan säker på att samma bank vill ha dig som kund. Det lönar sig antagligen för både dig och banken på lite längre sikt, om du flyttar dina löneinbetalningar till den banken.
Visst ska du studera bankens låneregler, även om det inte är aktuellt att ta ett lån just nu - oavsett om orsaken är att du inte behöver låna just nu eller att banken har sagt nej. Det kan bli ett ja nästa gång. Men då vet du vilka regler som de seriösa bankerna tillämpar. Så att du inte blir lurad av någon oseriös.
Du ska också se upp med banker /kreditinstitut som lovar anmärkningsvärt höga räntor på sparande. Att spara i en bank är ju detsamma som att banken lånar pengar av dig, Och varför ska banken låna av dig till räntor på kanske 10 procent, när reporäntan i Riksbanken är negativ. Just nu - 0,5 %. Reporäntan är den ränta, som affärsbankerna betalar, när de lånar i Riksbanken. Om en affärsbank lånar 100 kr 50 öre i Riksbanken, behöver banken bara betala tillbaka 100 kr.
För att kunna låna ut pengar, måste bankerna låna in pengar. Det gör de genom att folk sparar i bankerna och genom lån i Riksbanken. Skillnaden mellan inlångsränta och utlåningsränta kallas räntegapet. Något förenklat kan sägas att bankernas verksamhet (löner till anställda etc) betalas med de avgifter som bankerna tar ut av sina kunder. Räntegapet används dels till att betala eventuella kreditförluster och dels till vinstutdelningen till bankernas ägare.
Om räntegapet är 2 % och hälften går till vinster mm, så blir 1 % över till kreditförlusterna. Mycket förenklat. Om då ett kreditinstitut har en sparränga på 10 % och en utlåningsränta på 200 %, så gör den banken antagligen jättestora vinster. Men har förmodligen också jättestora kreditförluster. När de stackas låntagarna till slut ger upp, har de antagligen i många fall betalat mer än de har lånat, men är skyldiga ännu mer.
Och som sparare i den banken är inte dina pengar skyddade av den statliga insättningsgarantin. Den till synes "generösa" bankan har med all sannolikhet inte uppfyllt statens villkor för att instättningsgarantin ska gälla för deras kunder. Sådana banker / kreditinstitut borde förbjudas och ägarna åtalas för ränteocker. Men det är inte ens ett brott enligt de svenska domstolarna.
Om någon får tag i ditt personnummer och lyckas ta ett lån i ditt namn, kan den personen dock åtalas för bedrägeri. Men det är svårt att sätta fast bedragare och det är inte alls säkert att du orkar med en sådan process. Därför ska du inte lämna ut ditt personnummer till någon, om det inte är absolut nödvändigt. Välj en bank, som inte lämnar ut några som helst uppgifter om dig till dem. som du gör affärer med.
Personkonto i Nordea - en säkerhetsrisk.
Regeringen bör omedelbart förbjuda Nordeas personkonton, alltså transaktionskonton, där personnumret fungerar som kontonummer. Det är ett hot mot både den enskildes och rikets säkerhet att hundratusentals (miljoner?) svenskar aningslöst lämnar ut sina personnummer varje gång de gör en betalning. Det underlättar för bedragare att med hot om inkasso kräva nya inbetalningar, sedan någon har lurats att göra en första betalning för en provprenumeration. Naturligtvis bör personnummer skyddas även hos folkbokföringen.
Vad du själv kan göra, är att omgående byta bank. Somliga tänker nog att "Det spelar ingen roll, eftersom jag bara har personkontot för löneinbetalningar". Verkligen, och inte alls för betalningar? Och tar du ut hela lönen samma dag, som pengarna kommer in på kontot? Tänk på att varje dag dina pengar är kvar på kontot, används de för att finansiera bankens utlåningsverksamhet. Många bäckar små....
Störst anledning att byta bank, har förstås du som har valt Nordea på grund av ideologisk övertygelse, eftersom Nordea före namnbytena ägdes av svenska staten. Om du tycker att ideologisk övertygelse (oavsett höger, vänster eller mitten) är viktig, bör du kanske välja en bank, vars utlåning har en ideologisk inriktning, d.v.s. att finansiera något ideellt syfte, som överensstämmer med din ideologiska övertygelse. Sådana banker / finansinstitut finns nämligen.
Det finns sajter, där man kan jämföra olika bankers utbud, räntor, avgifter och om man har statlig insättningsgaranti. Tänk också på att alla banker är mycket angelägna om att din lön eller pension betalas till just deras bank. Och gärna hjälper dig att byta bank. Somliga har särskilda blanketter för överflyttning av alla din bankaffärer från Nordeas personkonto till ett "anonymt" konto i deras bank. Om någon bank inte ger dig all den hjälp du behöver, är den banken inget att ha.
Gör slag i saken. Använd veckoslutet till att jämföra och fundera och byt bank redan på måndag!
Säg tack och adjö till Nordea, som inte är mindre rädd om din personliga identitet, än att man lämnar ut ditt personnummer till alla som du betalar till. Tyder på en mycket nonchalant inställning till kunderna. Ditt personnummer ska bara banken känna till och bara lämna ut till åklagare, om du misstänks för ett allvarligt brott. Inte till någon annan.
Medborgarplatsen en vecka senare
I ett nöjesprogram nyligen sändes några komiska felsägningar i nyhetsprogrammen. En reporter på plats avslöjade att Här i Jerusalem är hälften av alla förskolebarn .... barn.
Det är vi inte vana vid hemma i Sverige. Den 24:e augusti besökte jag medborgarplatsen i Stockholm och tittade på den demonstration mot att de skulle avvisas, som hölls av s.k. ensamkommande flyktingbarn. Jag räknade till mellan 30 och 35 unga män och 0 kvinnar, varav endast en såg ut att vara under 20 år. Han såg dock inte ut att vara något barn, utan snarare en tonåring i åldern 15 - 19.
Det var bedrövligt att se dessa manliga krukor, med tanke på att Afghanistan är världens farligaste land att vara kvinna i. Varför åker de inte hem och försvarar sina mammor, systrar och fruar? Jag tillhör den generation svenskar, för vilka det var en plikt att - om så var nödvändigt - dö för kung och fosterland och hela den kvinnliga svenska befolkningen. Trots att kvinnor redan då, i fredstid, hade större medellivslängd än män.
Risken för afghanska kvinnor att dö barnsäng är extremt hög - högre än för soldater att dö på slagfältet. Den gamla seden, att det är mäns skyldighet att försvara kvinnor och barn, medan kvinnor inte behövt göra värnplikt, är också en form av jämställdhet mellan könen. Till situationen för afghanska kvinnor kommer förstås att kvinnor inte får undersökas / behandlas av manliga läkare, och att högre studier (studier ö.h.t.) för kvinnor har förbjudits av talibanerna, varför det minst sagt är brist på kvinnliga läkare. Till detta kommer de ohygieniska kläder, som afghanska kvinnor tvingas bära. Sjukdomsframkallande.
De unga afghanska unga män, som ska hedras och är förtjänta av allt beröm i världen, är de som inte har åkt till Sverige och låtsas vara barn, utan strider i den afghanska regeringsarmén mot talibaner och andra terrorister. Och enligt sina amerikanska militära rådgivare visar ett ofattbart stort mod. Helt utan skyddsutrustning möter de fienden, och rör sig därför lätt och snabbt i terrängen och är alltså mer jämspelta med fienden än de utländska soldaterna. Trots detta är det altså ännu farligare att vara kvinna i Afghanistan.
Och religionen gör väl sitt till. Martyrer kommer till paradiset, men sannolikt inte den som dör i barnsäng. Detta enligt deras tro. Det militära styrkeförhållandet i Afganistan är dock fortfarande ojämnt. Och blir ännu ojämare, när IS tappar terräng i Syrien och Irak.IS verkar ha utsett Afghanistan till det nya kärnlandet i sitt kalifat. Det ät klart att de utlänska (inkl de svenska) trupperna i Afghanistan togs hem för tidigt. Trump har nu utlova tusentals nya amerikanska soldater, utöver att de amerikanska rådgivarna i den afghanska regeringsarmén ska stanna kvar.
Det är inte den afghanska civilbefolkningens fel, att deras land håller på att göras om till en basområde för terrorister från hela världen, dock mest från de muslimska länderna Nordafrika, Mellanöstern, Sydrysskand och de muslimska f.d. sovjetrepublikerna. Att IS besegras även i Afghanistan är också Sveriges ansvar. Sverige är redan ett "slagfält" för ett lågintensivt krig mot vår ungdom, som dras in i heroinmissbruk. Råvaran odlas av afghanska bönder i talibankontrollerade områden. Väntar en ny svensk militär insats i Afghanistan? Alliansregeringens beslut, att svensk yrkesmilitär inte har rätt att vägra utlandstjänstgöring, gäller väl fortfarande?
Även om jag tycker att detta så långt möjligt bör vara frivilligt på individplanet, tycker jag nog att Sverige måste ställa upp som nation, när plikten kallar. Men försvaret av Afghanistan måste dock i först hand vara en uppgift för landets egna unga män. Jag har ingen förståelse alls för de "kärleksfulla " svenskar som tycker att Sverige samtidigt ska vara en fristad för desertörer. Det är sant att vi har tagit emot amerikanska soldater, som hade deserterat från Vietnamkriget. Men syftet den gången var att demoralisera den amerikanska krigsmakten i Vietnam. Ska vi nu demoralisera den afghanska regeringsarmén, så att vi tvingas skicka svensk yrkesmilitär - och i förlängningen svenska värnpliiktiga-
Enligt Migrationsverket får 47 % av alla asylsökande från Afghanistan (även många vuxna) samt 83 % av dem, som uppger sig vara under 18 år. Vid åldersbestämningarna tillämpas emellertid en marginal på 2 år, vilket betyder att i stort sett alla som är under 20 år får stanna i Sverige. Vid mitt besök på Medborgarplatsen såg endast en av 30 - 35 unga män ut att vara under 20 år.Det är tråkigt att de får sätta bilden av den afghanske mannen. Att afghanska män i gemen låtsas vara barn.
Precis en vecka efter mitt besök på Medborgarplatsen, knivhöggs en polis, som var utkommenderad - inte för att gripa dem, som hade avvisningsbeslut, utan för att skydda dem mot svenska rasister. Main stream media försökte i det längsta hemlighålla gärningsmannens identitet. "Alternativmedia" gissade inledningsvis att gärningsmannen, som uppgavs vara 17 år, var ett marockanskt gatubarn. Ligor med sådna härjar ju i omgivningarna.
Men när det framkom att gärningsmannen hade begärt att få en tolk som talar dariska (det näst största språket i Afghanistan) kröp sanningen fram. Han är en 25-årig man från Afghanistan, som som socialtjänsten har placerat på ett HVB-hem i sydöstra Storstockholm. Det är en vårdinrättning för barn och ungdomar, som har omhändertagits p.g.a. svåra missbruksproblem eller andra sociala problem. Ett mycket dyr vistelse. Märkligt. Alldeles innan den stora invastionen av asylsökande under de senaste åren, upphörde alla sociala problem hos ungdomar, som bor legalt i Sverige.
De blev helnykterister över en natt och har upphört att begå brott. HVB-hemmen behövde en ny användning. Om sanningen inte är att regeringen och landets kommuner funnit att det blir billigare för samhället att låta knarkarna knarka ihjäl sig. Därmed finansieras ju också opiumodlingarna i Afghanistan.
