Vattnet under broarna
Med anledning av mitt förra inlägg har jag anklagats för att alltid vilja visa att jag har rätt och alla andra har fel. Den som anklagar är en person, som inte bara tror att hon själv har rätt i sak, utan också rätt att tillträttavisa andra. Nu är det Ebba Busch-Thor som har tillrättavisats för att ha kränkt Lars Adaktusson. Även partildare får ta emot smisk av gamla skolfröknar, som ser som sin uppgift att hålla ordning i klassen.
Ilskan mot mig beror på att jag inte håller med om att EBT har gjort fel, när hon har följt partilinjen, som har beslutats av KD:s högsta beslutande organ, riksringet, som är KD:s partikongress. Som partimedlem må man ogilla rikstingets beslut, men som förtroendevald har man att rätta sig efter de besluten. Eller avgå. Uppriktigt talat vet jag inte om Adakktusson har gjort fel vid sitt röstande i EU-parlamentet. men det handlar om mer än så.
Det är dessutom svårt att följa med i alla skiftningar i vattnet under broarna. Just nu verkar det vara mer svavel än vatten. Och det handlar om en person, som för inte länge sedan alls har uttryckt sin beundran för EBT, bästa partiledaren. Anledningen till skiftningarna torde vara missnöje med att EBT krävt rätt för vårdpersonal att slippa döda små patienter i stället för att kräva sänkt abortgräns till 12:e veckan.
Jag har också anklagats för "spekulationer" i mitt förra inlägg, då jag har antagit att Charlie Weimers, som hux flux bytt parti till SD, haft dåligt inflytande på Adaktusson. Weimers själv säger att han försökt varna Adaktusson för följderna av hans röstande i EU-parlamentet i Paraguay-fallet, men att varningarna bara hade viftats bort av Adakusson, som sagt sig klara av media.
Så det är möjligt att jag har haft fel om Weimers inflytande på Adaktusson, som nog får anses ha visat sämre omdöme utan Weimers vid sin sida än med Weimers. Däremot vidhåller jag att Weimers har haft dåligt inflytande på KD som helhet. Weimers har drivit på utvecklingen bort från den kristdemokratiska ideologin i riktning mot något mer högerbetonat.
Det som ligger Adaktusson i fatet är att han, åtminstone sedan Weimers lämnat KD, har deltagit i internationella konferenser med extrema abortmotståndare och homofober, som hyllat Franco-dktaturen i Spanien. Jag har jämfört med förre bostadsministern Mehmet Kapllan. mp, som har umgåtts med turkiska fascister. Han tvingades lämna regeringen, när detta hade avslöjats.
Jag förstår inte ilskan mot mig, då vi faktiskt är överens i sakfrågan (aborterna) men oense om den politiska taktiken. Och tydligen också om ledande partiföreträdares skyldighet att följa beslut av partikongresser och riksting. Om EBT hade brutit mot partilinjen i EU-valrörelsens slutskede hade det inte gjort någon skillnad i sakfrågan, eftersom det inte finns en chans till riksdagsmajoritet för ändring i abortlagen.
Ett sådant förslag måste stödjas av fler partier än KD för att ha en chans att gå ingenom riksdagen. KD:s förslag till samvetsfrid för sjukvårdspersonal handlar inte om att göra det omöjligt att få abort. Sjukvårdshuvudmännen (landsting och regioner) är skydliga att ha tillräckligt mycket personal, så att även dessa arbetsuppgifter blir utförda.
Men däremot borde det finnas tillräckligt med barnmorskor också till förlossningarna, i stället för att förlossningsavdelningar har sommarstängt. På grund av yrkesförbud för utildad sjukvårdspersonal som ser även de ofödda barnen som patienter, som ska räddas till livet.
Sanningen och (eller om?) sakfrågan
Lars Adaktusson (KD) huvudtalare – på hatmöte
I fredags samlades ett internationellt nätverk av amerikanska högerkristna, abortmotståndare och ultrakonservativa politiker i Bogotá, Colombia. Ordföranden har hyllat fascism och en ledamot pekade i sitt tal ut finansmannen George Soros som fienden.
En av huvudtalarna var den svenske riksdagsledamoten Lars Adaktusson (KD). Det är andra gången han deltar på nätverkets sammankomster, visar Dagens ETC:s granskning.
Hittade ovanstående på nätet. Eftersom mitt förra inlägg har uppfattats som ett försvar av KD:s paartiordförande Ebba Busch-Thor i konflikten med partiets tidigare EU-parlamentariker Lars Adaktusson har jag borrat ytterligare i frågan. Jag har tidigare läst DN-artikeln om Adaktussons röstande i abortfrågan i EU-parlamentet. Jag fick inte fram mycket att invända mot, men jag läste kanske slarvigt. Vad KD än säger i abortfrågan, så är det kontroversiellt.
Jonas Sjöstedt, v, påstod i riksdagsdebatten nyligen att det finns ett kristdemokratiskt fikonnspårk, "kristdemokratiska", där ja betyder nej. Han försökte och lyckades verkligen inför många som hörde debatten påskina att Adaktusson har avslöjat vad KD egentligen vill i abortfrågan. Göra det omöjligt att få abort genom att personalem "arbetsvägrar". Detta skulle enligt Sjöstedt och andra vara en strategi för att avskaffa aborträtten i praktiken.
Enligt min mening handlar den av KD föreslagna samvetsfriheten för personal vid förlossningen inte om att omöjliggöra aborter eller ge personalen rätt att utan förvarning "arbetsvägra", utan om en beskrivning av arbetsuppgifterna i det enskilda anställningsavtalet. Alltså en arbetsrättslig fråga. Det måste ju ändå finnas gränser för vad en arbetsgivare får tvinga en anstäld att göra. Har en anställd gått med på att utföra en viss arbetsuppgift, ska den arbetsuppgiften utföras.
Om det inte står uttryckligen i anställningsavtalet att en servitris ska strippa för gästerna, ska arbetsgivaren inte ha rätt att tvinga henne till det. Det är nästan komiskt att höra vänsterpolitiker tala sig varma för enväldiga arbetstivare. Men det åligger naturligtvis arbetsgivaren att anställa tillräckligt med personal, som kan och vill utföra allting som arbetsgivaren har lovat klienter, kunder eller gäster. Så att dessa får det de har betalat för eller eljest har rätt till.
Frågan är ganska självklar för mig, som har arbetat inom trafiken. Naturligtvis har man rätt att "arbetsvägra" om man anser att man inte kan framföra fordonet på ett säkert sätt. Jag minns särskilt en lokförare, som vägrade köra söder om Uppala, utan att först ha åkt "pasagerare" på sträckan tillsammans med en lokförare med lokalkännedom. Om det tar emot att döda ett ofött barn, ska ingen sjukvårdsanställd, som inte har åtagit sig den arbetsuppgiften, kunnat tvingas till det.
Jag har hört talas om en man, som velat omopereras till kvinna och därför fått sin penis amputerad. Jag trodde det fanns en lag, som ger läkare rätt att vägra onödiga behandlingar, som skadar patienten, så jag ringde till landstingets jurist. Men om en sådan lag har funnits, vilket jag har ett bestämt minne av, så har den upphävts. Det handlade om en man, som inte kunde fullfölja könsbytet p.g.a. livsfarliga biverkningar, och alltså idag är en man med manligt utseende men utan penis.
Fattas nu bara att dödsstraffet återinförs, så kommer S-politiker med ett förflutet om fackliga ombudsmän att kräva enväldiga arbetsgivare med rätt att tvinga fängelseanställda att döda fångar. Under första världskriget straffades engelska soldater, som vägrade döda fiender i strid, med döden. Engelska staten har ganska nyligen bett överlevande släktingar om ursäkt.
Vad jag nu har nosat upp, från olika håll, är att Adaktusson senast i april 2019, har varit med i sammanhang, som en kristdemokratisk politiker borde hålla sig borta från. Detta kan man inte skylla på Charlie Weimers (eller kan man det?), som efter jobbet som Adaktussons stabschef i Bryssel plötsligt, tre dagar före riksdagsvalet i höstas, bytte parti till SD.
Sedan Weimers blivit utesluten ur Moderata Ungdomsförbundet p.g.a högerextremism och därefter några gångar varit nära att uteslutas äve ur KD (men gjort "avbön") har han lyckats bli vald till ordförande för KDU. Där han drivit en utpräglad högerlinje bort från kristdemokratiska ideologin, som på sin tid inspirerades av den katolska socialläran (som bl.a. slår fast arbetares rättigheter). Och sedan alltså stigit i graderna och blivit högste KD-tjänsteman i Bryssel.
Varifrån han har tagit språnget över och blivit en av EU:s verkliga beslutsfattare: EU-parlamentariker, men för SD. Adaktusson torde, sägs det, har blivit chockad av Weimers avhopp och kånt sig ensam och hjälplös. Vilket inte hindrat honom att fortsätta delta i olämpliga sammanhang. Är detta den verkliga orsaken till att han mist sitt partis förtroende?
Om familjeåterföreningar
Media under flera veckor serverat en snyftare om en morfar som har kämpat för att återförenas med sina barnbarn, som han tidigare inte ens har träffat. Utom de äldsta. Vi har sett honom pussa ettåringen, som då hade bott hela sitt liv hos IS, inför TV-kamerorna. Efter hemkomsten till Sverige har det varit knäpp tyst om släktåterföreningen, med undantag för ett stort Expressen-reportage om mormorn, som tog med barnen till IS.
Sverige har fått hård internationell kritik för obefogade familjesplittringar. Kristdemokraterna är inte alls oskyldiga, eftersom en del kristdemokrater försörjer sig som fosterförädrar åt tvångsomhändertagna barn. Men socialtjänsten i Göteborg gjorde det enda rätta, när man beslöt att splittra Skråmo-barnen på olika hem, skära ner morfarns umgängesrätt till ett minimum och helt neka mormoderna umgänge.
Saamtidigt som KD förespåkar en mer restriktiv invandringspolitik, öppnar man för familjeåterföreningar. Det låter motsägelsefullt, men är inte så motsägelsefullt som det låter. Det är lätt att tro att flyktingar har nekats familjeåterförening, åtminstoene sedan 24 november 2015. Och att det nu ska komma hundratusentals familjemedlemmar som under de gånga åren har nekats familjeåterförening. Men så är inte alls fallet. Flyktingar har hela tiden haft rätt till familjeåterförening.
Det handlar om gruppen alternativt skyddsbehövande, som efter 24 novembar 2015 fått tillfälliga uppehållstillstånd på 13 månader. Tiden kan för all del förlängas, om det skulle vara alltför varligt att återvända hem efter de 13 månaderna. Att det skulle vara så farligt för de familjemedlemmar, som tagit sin tillflykt tillflykt till Sverige, vanligen vuxna män, har jag svårt att förtstå, när fruar och barn har lyckats överleva när det har varit som farligast i hemlandet.
Familjeåterförening? Ja, men varför just i Sverige och just när de tillfälliga uppehållstillstånden har löpt ut? Och det är väl inte Sverige som har splittrat familjerna, utan snarare de manliga krukorna, som har satt sig själva i säkerhet i stället för att stanna och försvara fruar och barn. Det som kanske kan sägas till deras försvar, är att de inte har tagit med fruar och barn på de livsfarliga resorna över Medelhavet - vilket dock andra asylsökande har gjort.
Jag vill minnas att före 24 november 2015 fick alternativt skyddsbehövvande från Syrien permanenta uppehållstillstånd efter beslut av Migrationsverkets rättschef. Den stora gruppen alternativt skyddsbehövande är civilpersoner, som riskerar att skadas av urskillningslöst våld till följd av väpnad konflikt. (Även personer, som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig behandling till följd av brott räknas också som alternativt skyddsbehövande. Men de torde vara en mycket liten minoritet av gruppen alternativt skyddsbehövande.)
Så, vilka alternativt skyddbehövande, som inte redan (före 24 november 2015), fått hit sina familjer, kommer nu att få chansen? Det börjar väl bli dags även för de alternativt skyddsbehövand från Syrien med tillfälliga uppehållstillstånd att åka hem och hjälpa till med återuppbyggnaden av landet. Det borde i och för sig även de, som har permanenta uppehållstillstånd, göra. Men de kan inte tvingas. I takt med att IS och överiga terrorist-organisationer trängs till baka, borde det numera finnas någotsånär säkra områden även i Syrien.
KD satsade hårt i EU-valrörelsen på att framstå som ett lagomparti. Den bilden stördes emellertid av skriverierna om den förre KD-EU-parlamentarikern Lars Adaktussons agerande i abortomröstningarna i parlementet. Partiledningen i Sverige verkar ha varit helt ovetande. Om Adakusson inte haft något att dölja, borde han väl ha försvarat sig, och som gammal journalist svarat på journalisternas frågor. I stället har han fegt smitit undan frågorna och låtit partiledaren Ebba Busch-Thor ta hela smällen.
Han har försvarat sig med att han erbjudit EBT att de två tillsammans skulle ha försvarat honom. Men varför skulle hon ställa upp på det, om hon inte haft någon del i hans agerande i parlamentet? Har han inte förankrat sitt agerande hos partiledningen? Borde inte den högste svenska KD-tjänstemannen i EU-parlamentet, Charlie Weimers, skött om den saken och åtminstone ha informerat partiledningen?
Weimers kan väl inte ha fått jobbet som Adaktussons närmaste medarbetare i Bryssel utan Adaktussons gillande? En kort tid före riksdagsvalet i Sverige, medan det ännu var ovisst om KD skulle klara riksdagsspärren, passade Weimers på att byta parti till SD och blev då en av SD:s toppkandidater till EU-valet.Weimers har flera gånger, sedan han uteslöts ur Moderata Ungdomsförbundet och gick med i KD, varit nära att uteslutas ur KD. Av samma orsak som han uteslöts ur MUF: extrema högernationalistiska idéer.
Sedan media fått vetskap om att Adaktusson inte har nominerats till återval som andre vice partiordförande av partiets valberedning, har EBT tillfrågats av media om hon stöder valberedningen eller Adaktusson. Hennes svar blev att hon stödjer valberedningen - vilket naturligtvis kan uppfattas som en "desavouring" av partiets andre vice ordförande.
Jag har alltid varit kritisk mot KD:s sätt att placera kändisar med ringa politisk erfarenhet på betydelsefulla poster som dragplåster för att värva röster till KD. Detta har inte fallit väl ut i längden. Som exempel kan nämnas miljöaktivisten Amders Wijkman, som under en tid varit EU-parlemtariker för KD ,och kändisadvokaten Peter Althin, som i rollen som KD:s rättspolitiska taoesperson i riksdagen mest kämpade för att mördare och terrorister ska gå fria.
Så blev även kändisjournalisten Lars Adaktusson en flopp som högt uppsatt KD-politiker. Som f.d. journalist borde han ha kunnat hantera media. EBT har visat att en politisk karriär betyder mer än kändisskap, som har förvärvats inom andra områden än politikens.
Argetsvägran vägra döda nyfödda barn?
I vilket land tvingas sjukvårdspersonal döda nyfödda barn? Sverige. Detta under förevändning kvinnans rätt att bestämma över sin egna kropr. Men här harndlar det ju synbarligen om att bestämma över andras kroppar. De som redan befinner sig utanför kvinnans kropp. Det handlar naturligtvis inte om vanliga aborter, som utförs innan fostren kan överleva utanför moderns kropp. Det handlar om s.k. terapeutisk abort, alltså abort som utförs därför att moderns liv eller hälsa äventyras vid fortsatt abort. För sådana aborter finns inga tidsgränser.
För några år sedan framkom att barnläkare tillkallas för att rädda de nyfödda vid terapeutisk abort. Efter en kort offentlig diskussion bestämdes från högsta ort att (Socialstyrelsen eller regeringen?) att dessa barn ska dödas. I Sverige är abort inte - som i Latinamerika - detsamma som avbrytande av havandeskap. I Sverige är abort detsamma som barnadråp. Om en kvinna begär abort, ska barnet dödas. Även om hon inte uttryckligen har önskat just detta.
I den svenska debatten är det rätt att döda barn som har blivit till på ett brottsligt eller skamligt sätt.våldtäkt och /eller incest - om de av någon anledning har förlösts före utgången av en normal graviditet. Som om våldtäkt inte vore illa nog, anförs alltså incest som en försvårande omständighet för barnets rätt till liv. Trots att incest är möjligt utan att det är våldtäkt. Och våldtagna kvinnor förväntas hata ett barn, som blivit till genom våldtäkt, så mycket så att hon vill döda barnet. ,
Den förre EU-parlamentarikern för KD, Lars Adaktusson, han fegade ur och vågade inte ta debatten, när DN avslöjade att han inte hade stött förslag i EU-parlamentet att fördöma länder utamför EU (sic!) som - enligt uppgift - inte tillåter abort ens i sådana fall. Vad som egentligen är sant i de refererade fallen har dock inte framgått.
Jag kan dock nämna ett annat fall, då sjukhusledningen hade givit tilllstånd till terapeutisk abort på en 12-årig flicka. Nicaragua fördömdes i den svenska debatten för att sjukhusledningens tillstånd hande krävts. I Sverige hade sjukvårdspersonalen varit tvungen att döda barnet utan någont särskilt tillstånd. Sjukhusledningens beslut var att man skulle försöka rädda både modern, som va mycket svårt sjuk, och barnet.
Innan jag skrev det här inlägget hade jag tänkt använda rubriken "Aborträtt för män?", eftersom män inte kan bli gravida. Men kan bli fäder ändå, mot sin vilja. För det handlar ju egentligen inte, vilket framgår av detta inlägg, om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Det kan ju också handla om kvinnans rätt att bestämma över sin egen ekonomi. Vilket dock kan lösas genom bortadoption av barnet. En man i samma situation får däremot inte bestämma över sin egen ekonomi. Om kvinnan vägrar både abort och bortadoption blir han underhållsskyldig.
Adaktusson fegade alltså ur, och avstod från att försvara KD:s devis i EU-valrörelsen om ett "lagom" EU. KD har litat för mycket på att kändisar ska ta partiet till riksdagen och EU-parlamentet.Väl där, kan de inte förklara partiets ideologi och försvara partiet mot ens de mest extrema påhopp. Att det finns KD-medlemmar - ocj väljare (!), som tycker att det är fel att döda livsdugliga foster och redan fördda barn som befinner sig utanför moderns kropp, är tydligen så hemst, så att man chansar att slippa debatten.
