Gravida män tas inte allvar inom mödrahälsovården
Läste just att en kvinnlig (?) vänsterpartist i Stockholm kräver slut på diskrimineringen. Hon (?) påpekar att problemet har lösts i andra EU-länder, dock utan att nämna hur. Men det är väl ändå kroppen och inte personnumret som avgör vårdbehovet, om någon är född i fel kropp?
När samma nyhet upprepas gång på gång blir nyheten till slut en gammal tradition...
Kulturkampen, del 2.
Inte precis någon liten röd stuga med vita knutar. På bilden ser du Sveriges internationellt med kända och berömda domstolsbyggnad, tingshuset i Sölvesborg, ritat av arkitekten Gunnar Asplund, vars mest sedda verk är Stadsbiblioteket i Stockholm. Av sin samtids lokalpolitiker utskällt som stadens fulaste byggnad. Interiören är lika magnifik som exteriören. Det sägs att Asplund personligen övervakade bygget,s om pågick under åren 1919 - 1921. Stilen torde kunna beskrivas som nyklassisism på gränsen till funktionalism och modernism. Finns det en speciell svensk kultur? Ja, i högsta grad i Sövesborg, som besöks av arkitekturintresserade från hela världen.
Asplund var mellankrigstidens ledande arkitekt i Sverige, betydande också för utvecklingen i övriga nordiska länder . Han var mer konstnärsarkitekt än stor nydanare, en känslig uttolkare av det föränderliga samhället i former som uttryckte kulturell kontinuitet. Sitt mästerskap utvecklade han särskilt i den känsliga behandlingen av rums- och ljusförhållanden . Han utförde drygt 40 projekt , av vilka de flesta var offentliga byggnader.
Av stor betydelse blev den långa studieresa till Italien han företog efter klassiskt mönster 1914. Upplevelsen av det starka sambandet mellan landskap och bebyggelse, liksom det självklara mötet mellan stor arkitektur och vardagligt liv, satte djupa spår i hans arbete.
Under 1980-talets ifrågasättande av modernismen har A:s arkitektur med sin säreget harmoniska förening av klassicism och modernism blivit särskilt betydelsefull och fått stor internationell uppmärksamhet.
Jag stannade till några timmar i Sölvesborg under en genomreda för snart tio år sedan. Jag minns inte om jag såg det berömda tingshuset, som jag då inte ens hört talas om, men minns att jag såg en charmig småstad med en harmonisk blandning av små trähu och monumentala stenhus. Sölvesborg anses vara ett exemepel på senmedeltida en senmedeltida stadsplan - då staden var en centralpunkt i Östdanmark
I mitt förra inlägg skrev jag att SD, som numera är största parti i Sölvesborgs kommunfullmäktige, i stort sett saknar en egen kutlurpolitik, att partiets främsta ambition på kulturområdet är att snåla på kulturanslagen, och att Sölvesborgs nationellt hårt kritiserade kulturpolitik, som av kritikerna påstås vara signerad av SD, sannolikt har utformats av något annat parti i den styrande koalitionen, troigen Moderaterna.
Men om SD nu vill skaffa sig en kulturpolitik, värd namnet, en kulturpolitik som är typisk svensk och nordisk utan att bara vara nostalgi utan även framåtblickande, så finns inspirationen att hämta i partiledarens egen hemstad. Som just nu förfulas av "kulturvänsterns" smaklösa protestkonst.
Historein om det berömda tingshuset i Sölvsborg - numera musikskola - visar både kulturens beroende av offentlig finansiering och faran med en alltför rigorös politisk detaljstyrning av konstens uttrycksformer. Om de samtida lokalpolitikerna hade fått bestämma, hade huset med all sannolikhet alrig blivt byggt.
Ett land måste ha en kulturpolitik, som syftar till att stärka och utveckla den nationella kulturen. Och för den delen också trygga konstnärers och författares och andra kulturarbetares materiella försörjning.
Att ta i hand när man hälsar är inte - som statsministern tror (och i det fallet torde han ha medhåll av de flesta sverigedemokrater) - avgörande för om man är svensk. Detta ständiga handskakande och kramande är för övrigt inte gamla svenska seder. Men det tror man kanske om man fått sin Sverige-bild under sent 1990-tal?
Greta staty i Sölvesborg?
Som mina läsare säkert har förstått var kopplingen avsiktlig mellan förra inlägget om Tidlös Greta och de tidigare inläggen om kulturkampen i allmänhet och kulturpolitiken i Sölvesborg i synnerhet, där politikerna har beslutat om en vägledning för kommunens konstinköp, att konsten ska vara bl.a. tidlös.
Så varför inte ge uppdraget till någon konstnär att göra en staty föreställande en gråtande Greta, som blickar ut över Hanöbukten, som tills nyligen hotades förstöras av en vindkraftpark till havs? Men Flygvapnet sade ifrån. Luftrummet ovanför den stora havsviken utanför Sölvesbort är övningsområde för det svenska stridsflyget. Men är Sveriges försvarsförmåga verkligen viktigare än klimatomställningen?
Eller vore en staty av Greta alltför utmanande för Samstsyret i Sölvesborg?
Tidlös Greta
Just nu kämpar klimataktivisten Greta Thunberg och besättningen på den katamaran, som ska föra henne till klimatmötet i Madrid mot Atlantens vågor. Är pappan med på seglatsen? Eller har han släppt sin dotter vind för våg ute på havet? Besättningen har tvingats sänka farten med risk att hon kommer för sent till mötet, där hon inte torde vara en av de inbjudna gästerna. De kommer med flyg.
Valet för Greta och besättningen står alltså mellan risken för ett skeppsbrott och risken att komma för sent. Det är ett val, som inbjuder till risktagande.
Samtidigt cirkurar på nätet ett foto av Greta, taget redan 1898. Muséet, som har lånat ut bilden, försäkrar att bilden är äkta. Den föreställer verkligen Greta. Eller någon som såg ut precis som hon gör nu. En jäntunge, som hade rest lång t och riskerade livet för att gräva guld. Överlevde hon guldrushen i Klondyke, där fotot är taget?
De risker, som Gretas föräldrar utsätter sin dotter föri jakten på sponsorpengar uppfyller alla kriterier för ett tvångsomhändertagande enligt svensk lag. De svenska myndigheter, som är satta att tillämpa den lagen, är helt oförstående för synpunkten att Greta far illa av den exploatering som hon utsätts för.
För 121 år sedan tog en pappa med sig sin unga dotter till Klondyke i sökandet efter guld. Så stora likheter.
Kulturkampen. Finns det en svensk kultur, som är värd att bevaras och utvecklas?
Bilden ovan är ett utsökt exempel på orientalisk nationalromantik med krigiskt motiv. Nationalromantikerna skildrade gärna sina länders ärorika förflutna - då ärat landets namn spreds över världen. Om vi tänker oss soldaternas uniformer utbytta mot den svenska arméns blågula uniforer under det stora nordiska kriget under hjältekungen Karl den tolftes ledning i början av 1700-talet... Nationalromantiken var och är både internationell och nationell.
Finns det en speciell svensk kutlur, som är värd att utvecklas och bevaras? Eller är all svensk kultur bara plagiat? I tron att Sverigedemokraterna värnar den svenska kulturen, påstår den politiskt korrekta så kallade kultureliten just det. Svensk kultur har aldrig funnits. Svensk kultur är bara barbari (Fredrik Reinfeldt) eller dans kring midsommarstången och annat tönt (Mona Sahlin). Måhända är inte ens ABBA ett exempel på framgångsrik svensk kulurexport. Och Ingmar Bergman ska vi bara glömma.
Kultur- och mediaeliten har tillsammans med de statsbärande partierna en stor del i SD:s väljarframgångar. De har lurat i väljarna att SD har en kulturpolitik. Sölvesborg anförs som ett fönster mot hela nationen för SD:s kulturpolitik - på grund av en vägledning till kommuens tjänstsemän att den konst, som de köper in med kommuens pengar - i konkurrens med behoven inom skola, vård och omsorg - ska vara "klassisk och tidlös" snarare än samtida och utmanande.
Vad skränfockarna har missat är att SD i stort sett saknar kulturpolitik och att Sölvesborg styrs av flera partier, varför det ligger närmare till hands att anta att något annat parti ligger bakom formuleringen om kommunes konstinköp. Om SD hade fått bestämma ensamma hade det kanske inte blivit några konstinköp alls. Kultureliten beskyller alla politiker att vara totalt okunniga vad gäller kultur och kräver att politikerna ska hålla "armlängds avstånd" till kulturen. Vilket har fått en god vän med akademiska studier i konstvetenskap bakom sig och dessutom har haft politiska uppdrag i några kommuerns kutlurnämnder att reagera.
Skränfockarna skiljer inte mellan två saker, dels konstnärers frihet att skapa den konst de själva vill och dels fakumet att de saknar rätt att kräva att en konstköpare ska köpa just deras konst. Och politikerna har faktiskt väljarnas uppdrag att förvalta de pengar, som väljarna betalar till kommunen, på bästa sätt. Och om det då gäller en stads utsmycning, så att invånarna trivs, ska den naturligtvis vara "tidlös".
Att sossarna också numera saknar kulturpolitik framgår med all önskvärd tydlighetav faktumet att man har överlåtit posten som kulturminister till Miljöpartiet, som har gjort kulturdepartementet till kulturministerns egen lekstuga - med bestämda krav att kulturen ska trumma in MP:s egna budskap. Det är den stora likhheten mellan MP:s och SD:s kulturpolitik, i den mån SD har en sådan. Det var inte länge sedan ledande SD-företrädare ville ersätta den svenska, och i synnerhet den svenskproduderade, kulturen med utländsk skräpkultur, CD och video.
Kulturen är SD:s sparobjekt nr ett. Problemet är att många SD-politiker har överdrivna föreställningar om hur mycket som kan sparas på kulturen. Hur stor skulle vinsten bli, om alla som idag kan försörja sig på sin konst i stället skulle leva på (andra) bidrag? Ställda mot väggen, kan SD-politiker dock lägga snäva nyttoaspekter på kulturen, att den ska främja nationella ideal, betona den nationella samhörigheten o. dyl. Vilket även partiets kyrkopolitik går ut på. Gemenskap med partiet snarare än gemenskap med Gud och hela den universella kyrkan*. Inte ens nationalromatiken uppfyller detta nyttoideal fullt ut.
Hela tiden har det dock funnit en minoritet av SD-politiker ute i landet, som förstår att kulturen, och inte minst den tradionella svenska och svenskproducerade kulturen har ett egenvärde. Och är värd att bevaras. Det handlar om vårt gemensamma kulturarv, som har så stor betydelse för den svenska identiteten, även om det inte alltid framhävs lika direkt, som nyttoaspekten kräver. Ingen av de stora svenska författarna, har mig veterligt, framhävt Sverige och svenskarna som bättre än andra. Vilhelm Moberg är väl den av dem, som tydligast har manat till försvar av Sverige och det typiskt svenska, det som vi har ärvt från svenska fäder och mödrar
Jag har haft anledning att fundera en del av vad som menas med svensk kultur. Det kan inte bara vara den kultur, som skapades av nu döda konstnärer och författare. För att vi ska ha en levande svensk kultur, måste det finnas en konstnärlig frihet. Konstnärer, författare och regissörer måste ha möjlighet att experimentera med nya uttryckssätt. Men det måste ske i samspel med dem som betalar, oavsett om det är privata konstsamlare eller offentliga inköpare.
Med "svensk kultur" menar jag kultur, som har uppstått i Sverige - om än med utländsk inspiration. Och konst som har producerats i Sverige. Eftersom Sverige är ett relativt litet kulturområde och har en ganska liten publik, som är beredd att betala vad det verkligen kostar att producera experementell teater eller film, behövs offentliga subventioner. Offentliga subventioner har alltid funnts, även om det har varit i form av kungliga mecenater.
Kulturminister Amanda Lind, MP, har givit order till Myndigheten för kulturanalys att precisera vad som menas med politiker "armlängds avstånd" till kulturen och har själv förkklarat att politikerna ska begränsa sig att ange de ekonomiska ramarna, men inte ha synpunkter på konstens innehåll. Detta för direkt tanken till ett beslut i Härnösands kommun, när Lind var kommunalråd där, att inte ge anslag till ett minnesmärke över de 40 kvinnor som brändes som häxor i staden. Ett sådant minnesmärke skulle gå emot den rådande historieförfalskningen, att häxbränningar bara förekom i avlägsna delar av Ångermanland - inte i residensstaden som vill framstå som att alltid ha varit ett föredöme i upplysnig och humanitet.
Nu vet jag inte hur Lind ställde sig i den frågan, men för mig framstår hon som en hycklare av värsta sort, om hon inte i sin nya roll som kulturminister ser till att ett sådant minnesmärke - av yppersta konstnärliga kvalitet - kommer till stånd. Naturligtvis ska verket betalas av kommunen. Jo, ibland måste politiker ha modet att även bestämma över konstens innehåll.
------------
*) Med begreppet "den universella kyrkan" avses alla kristna i hela världen, oberoende av ras, etnicitet eller nationalitet.
Fattiga konstnärer hyr reklamplats för att visa sådant ingen vill betala för att se
Så har det hänt. SD har blivit största parti i Demoskop. Men det är långt till nästa val, varför det är "ofarligt" att svara att man ska rösta på SD. Väljarna visar helt klart sitt messnöje med de partier, som har tappat till SD, främst S och M. Men det kan inte uteslutas att en del av de missnöjda S- och M-väljarna tar det säkra för det osäkra och röstar på Ebba eller Nyamko. Frågan är dock om Nyamko ska lyckas vända den negativa trenden för L,
Man ska inte underskatta kulturens betydelse för väljarnas val. Väljare i hela Sverige vet vad som händer just nu på kulturfronten i Sölvesborg, nämligen ingenting vad beträffar föråndring av kommunens konstiköp. Provokativ konst har den kommunen aldrig köpt in, så det nya är att den nya majorteten säger som det är och alltid har varit i den tidigare S-styrda kommunen. Man har ju aldrig hållit konstnärer, som förargar, under armarna med skattemedel. Men sossarna låtsas att de gjorde det, när de hade makten.
Så nu har de fattiga konsnärerna använt sina sista pengar (som de fått av andra kommuner?) till att hyra reklamplats i Sölvesborg för att visa det som sölvesborgsborna inte vill se, i varje fall inte vill betala för att tvingas se
Sölvesborg tävlar nu med Örebro i genren smaklöshet. "Open art" i Örebro har nu lockat massvis med konstintresserade turister från när och fjärran, medan stans egna invånare flyr staden för att slippa se eländet. Som de mot sin vilja, har tvingats betala - via skatten - för att tvingas se. Som exempelvis ett stort sopupplag, arrangerat av en japansk "konstnär" på ett av stadens torg. Eller den kissande pojken, tio meter hög, framför slottet.
Politikerna ska hålla "armlängds avstånd" till kulturen. säger kultureliten. som därigenom inkompetensförklarar de kommunala konstinköparna i kommuner som lägger pengar på kulturen. Sölvesborg behöver inte köpa konsten, som pryder staden. De får den gratis av givmilda konstnärer.
Utländskt ägande i svenska moskéer måste förbjudas
I TV-progremmet "Min sanning" med förra V-politikern Amineh Kakabavhe tyckte hon till mångas förvåning att de svenska moskéerna ska ägas av svenska staten. Förslaget är inte alls orimligt. om man ser till makten över förkunnelsen i moskéerna. Ett särskilt problem för de muslimska församlingarna, är att de inte kan finanseria ett moskébyggen genom ett vanligt banklån med byggnaden som säkerhe, eftersom deras religion förbjuder givande och tagande av ränta.
Muslimska affärsmän, som behöver externt kapital, kan ordna detta genom att göra de externa finansiärerna till delägare, som får del i vinsten. Men somdelägare har dessa finansiärer även en maktposition i företaget, som vanliga finansistutut saknar. Och det 'r alltså detta som är problemet, när det gäller byggnader för tillbedjan och förkunnelse.
Paradoxen att våldsbejakande imamer, som utgör en säkerhetsrisk mot Sverige (för att inte tala om svenska muslimer, som inte delar deras politisk-religiösa åsikter) . och trots utvisningsbeslut får "härja fritt" (för att låna en kritisk imams ord) i det svenska samhället, har undanskymt frågan om makten över moskéerna. Trots att en av de utvisningshotade har gjort minst två försök att lägga beslag även på en annan moské, än hans egen i Gävle.
I styrelsen för Gävle-moskén sitter fyra personer, som är medborgare i diktaturen Qatar. Det var Stora moskén i Eskilstuna som de försökte ta över, men godkändes inte av länsstyrelsen i Nyköping. Begreppet "Stora moskén" avser huvudmoskén, där fredagsbönen förrättas, i en stad med flera moskéer. Enligt imamen i Stora moskén i Eskilstuna, vilken sannolikt hade fått sparken om övertagandet hade lyckats, har Eskilstuna ett strategiskt perfekt läge för extremisterna. Han är mycket upprörd för att de i teorin utvisade inte har utvisats i praktiken.
Imamerna är viktiga personer för många muslimer. Det är till imamen man vänder sigg med olika problem, för att få råd och stöd. Om vi backar några år, tills tiden när IS-kalifatet fanns kvar. Och en förvivlad mor vände sig till imamen: "Jag är så orolig för min son, som har åkt till Syrien. Ska jag ringa polisen? Finns det en chans att den turkiska poliisen griper honom innan han går över gränsen till Syrien och skickar hem honom till mig, hans mor? Jag är så rädd för att han ska dö eller för att han ska döda någon".
Vad svarar imamen? Vad svarar den utvisade, men i praktiken inte utvisade imamen? En otroligt falsk och feg kruka, som skickar andra i döden och för att döda, men vägrar lämna landet med motivering att han riskerar dödsstraff i hemlandet för sina ogärningar. Och vad svarar den imam, vars moské extremisterna försökt ta över?
Kakabahve har på sitt sätt rätt. Men svenska staten äger numera inte ens de svenska kyrkorna. Därför skriver jag ett slags kompromissförslag att utländskt ägande i svenska moskéer måste förbjudas. Detta gäller utländska stater, utländska organisationer och utländska medborgare. Endast svenska medborgare, som är varaktigt bosatta i Sverige, ska ha rätt att äga moskéer eller sitta i styrelser för organisationer som äger moskéer.
Förutom risken att utlandsägda moskéer blir nästen för flyktingspionage, finns den uppenbara risken att de också blir centraler för femtekolonn-verksamhet riktad mot det svenska samhället - med hjälp av personer som inte ens har ställt upp frivilligt, utan under hot.
Danska kvinnans hårda dom över svenskarna: Ni blir för gamla!
Christina Höj Larsen har bott i Sverige under ungefär halva sitt liv, och är nu riksdagsledamot för Vänsterpartiet. I en debattartikel från henne i Svenska Dagbladet 2019-11-05 står det i ingressen ."Krisen i landets kommuner och regioner beror inte på flyktingmottagandet – det är ett resultat av en åldrande befolkning och ökad ojämlikhet." Och vad har Vänsterpartiet tänkt göra åt det? Obligatorisk avlivning av pensionärer över en viss ålder?
Ett väl tamjat inspel i dödshjälpsdebatten.
Regeringen vill införa straffskatt på källsortering.
Under flera decennier har vi svenskar hunstats av våra makthavare för att vi ska tvingas källsortera, pappersförpackningar och platsförpackningar i olika sopkärl. Med sju kronor i skatt på platskassar får vi väl återgå till att köpa soppåsar av plast. De kommer ju inte att omfattas av plaskasse-skatten.Och någon skatt på hårdplastförpackningarna, de där som är nästan omöjliga att öppna och sedan inte kan återanvändas, kommer det ju inte att bli.
Och vad ska plastkasseskatten användas till? Inte till att rensa haven från plastfiber väl? Nu ska notan för flyktingvägen 2015 betalas. De svenska kommunerna är i kris, sedan regeringen rullat över kostnaderna på kommunerna.
Regering regerar landet. Ständigt nya rekord i vanstyre. Inplatsningen av haven håller på att bli jordens värsta miljöproblem. Men det använder regeringen som motivering för helt verkningslösa åtgärder. Som egentligen genomförs i något annat syfte. Som vi inte ens får tala om.
Fel ute...
...är lilla Greta. Är på väg åt fel håll i världen, när klimatmötet har flyttats från Sydmerika till Spanien, som ligger på norra halvklotet. På sociala medier efterlyser hon en transport till Spanien. Kan hon inte åka med det chilenska regeringsplanet, som ju ändå kommer att flyga den chilenska regeringen, som trots flytten ska vara värd för mötet?
För hon överdriver väl inte sin egen betydelse som världsalltets räddare?
Och varför åker hon inte tillbaka till Europa med samma segelbåt som hon kom till USA med? Nej, ägaren har ju flugit en ny besättning til USA för att segla tillbaka båten till Europa, Hur har arrangörerna av Gretas frälsarresa till USA tänkt att hon ska komma tillbaka till Europa?Så nu söker hon lift med någon hittills okänd hjälpare över Atlanten. Verkar farligt. Och var är pappan i denna soppa?
Eller var det meningen att hon ska stanna i något amerikanskt land som ensamkommande flyktingbarn?
