Kristdemokraterna vill ha offerlund
Väl bibehållen offerlund. Här blotade man till asagudarna.Som bloggen tidigare berättat vill Kristdemokraterna avskaffa dopet. Samma källa säger nu att partiet vill att den civilrättsliga namnregistreringen ska följas upp, om föräldrararna så önskar, av en religiös kulthandling "i kyrka, moské eller offerlund". Kd förnekar dock att att barnen ska offras. Partiet har redan offrat Lennart Sacrédeus, framnhåller den ytterst (o)tillförlitliga källan i riksdagshuset. Om vi offrar Lennart fixar guden Sifo en valseger, säger källan. Riksantikvarieämbetet avstyrker besämt förslaget. Offerlundarnas grenar skulle inte hålla för tyngden, säger man.
En kommentar om nattvarden
Jag börjar bli allmer övertygad om att det är nattvardens rätta firande som ska återupprätta Svenska kyrkan som en kristen kyrka, snarare än teologiska spetsfundigheter och smarta marknadsfprings-strategier. Det står i Svenska kyrkans kyrkoordning att Jesus är närvarande i nattvarden. Brödet och vinet blir verkligen Jesu kropp och blod. 'Det står ingenstans att Jesu kropp och blod återgår till att bli bröd och vin efter nattvardsgudstjänsten. Vi måste visa att vi verkligen tror på Jesu närvaro i nattvarden, så att vi slipper skämmas inför katoliker och ortodoxa. Och så att de också vågar ta emot nattvarden i våra svenska kyrkor.
Så därför uppmanar jag alla Svk-präster att behandla Jesu kropp och blod med vördnad, i stället för att instruera eventuella katoliker och ortdoxa att göra avböjande gester. Denna gest kan i stället förbehållas personer med alkoholproblem, som bara vill ta emot Kristi kropp. Så att vi kan ha riktigt vin i kalken. Det fungerar ju i de flesta Svk-kyrkor och i alla katolska och ortdoxa kyrkor.
Prästen behöver inte dricka sig berusad på överblivet nattvardsvin. Det går bra att ha kalkar i olika storlekar, och bara konsekrera så mycket vin som beräknas gå åt. Och det gör det om församlingen dricker vinet i stället för att stoppa sina smutsiga fingrar med oblaten mellan tummen och pekfingret i vinet. Låt aids-skräcken vara ett avslutat kapitel i Svenska kyrkans historia!* Om någon inte vill dricka ur samma kalk som de andra, går det att ge vinet till den personen i separat mindre kalk. Detta har praktiserats förr i Svenska kyrkan. Se t.ex. 1942 års gudstjänstordning, sid 37!.
Det står också i Kyrkoordningen att nattvarden förenar oss med tidigare generationer kristna. Ska vi då inte ha samma nattvardsordning som de? Som de, som knäböjde vid altarrundeln? Detta var ju det enda tillfället att knäböja i den lutherska kyrkan. Det har nu tagits bort, så att vi inte har något tillfälle till knäfall under hela gudstjänsten.
_______________
*) Denna överdrivna bacillskräck, som kom med aids epidemin under 1980 talet går inte riktigt ihop med förnekandet av den traditionella syndaläran.
Med nattvarden som tillhygge
Sign Svensk katolik gör halsbrytande uttalanden om vad jag (inte) tror. De svenska (sekt-) katolikerna nöjer sig inte med att lägga fram vad de själva tror på. De förvanskar också vad vi "protestanter" tror. Annars kan de ju inte motivera sitt förakt för hela svenska kyrkan.
I Katolska kyrkan börjar kommunionen med att prästen tar en klunk av vinet. Och slutar med att vinet ställs in i det där lilla skåpet. Vad som sedan händer med vinet vet ingen. En traditionell nattvard i Svenska kyrkan börjar med att prästen mäter upp den mängd vin som beräknas gå åt och slutar med att prästen själv dricker upp vinet till sista droppen så att inget blir över.
Nu är det tyvärr så - att under inflytande under senare år av katolska och frikyrkliga dumheter - har det börjat slarvas med nattvarden i Svenska kyrkan. Det är förfärligt, och därför skrev jag inlägget För en bättre hantering av nattvarden. Men när det sköts rätt är det Svenska kyrkan, som erbjuder en riktig "gammal-katolsk" nattvard. Som tas emot knäböjande framför altaret.
För att få någonting att vara oenig om, hade en av sektkatolikerna ringt till Svenska kyrkan och fått ett korkat svar., "Det slås ut i vasken." Det skulle iofs inte förvåna mig alls, om somliga präster gör det -. även med konsekrerat vin. Som kuriosum kan dock nämnas, att när jag själv skulle städa en kyrka blev jag tillsagd av prästen att slå ut överblivet vin. Men det var okonsekrerat vin, som hade hållits som reserv ifall det uppmätta vinet (som konsekrerades) inte skulle räcka till.
UNder samtal ,mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet har man kommit fram till att man menar samma sak, men uttrycker det olika: Någon överenskommelse om nattvardsgemenskap har dock inte träffats. Jag kan gärna hålla med om att Katolska kyrkan har rätt att ställa krav på en bättre och mer enhetlig hantering av nattvarden i Senska kyrkan, innan man eventuellt avtalar om nattvardsgemenskap.
Jag har alltså full respekt för Katolska kyrkans hållning i frågan, men ingen respekt för enskilda katolikers hållning att de inte kan ha gemensam nattvard med lutheraner - tydligen inte ens om det skulle tillstyrkas av den centrala nivån i Katolska kyrkan. Det är en mycket fientlig attityd mot människor med samma tro som de själva.
Sekterismen inom Katolska kyrkan i Sverige är en black om foten för de bekännelsegtrogna delarna av Svenska kyrkan. På central nivå i Svenska kyrkan är svaret ungefär: Vi struntar blankt i vad Katolska kyrkan säger, för enligt dem gör vi ju fel, vad vi än gör. Och det blev ju faktiskt väldigt fel, när Svenska kyrkan införde de nya katolska nattvardsordningen.
__ __ __
Senaste nytt: Påven har idag upphävt exkommuniceringen av de fyra SSPX-biskoparna. Katolska stiftet i Sverige har - som vanligt när påven beslutat något - svängt 180 grader under en eftermiddag. Det skulle inte förvåna om påven som ett nästa steg beslutar att återgå till den gamla nattarden med knäfall framför altaret. Svenska kyrkan riskerar då att bli ensam med den nya katolska nattvarden. Och då kommer väl den svenska sektkatolikerna att få vatten på sin kvarn¨...
F.d. luthersk präst avslöjar: "Hur jag blev den katolik jag redan var."
Om Neuhas inte hade varit amerikan, inte hade haft katolska lekkamrater som barn, inte hade blivit präst och man byter ut George Washington (Amerkas Förenta Staters grundare) mot Gustav Vasa, hade det kunnat handla om mig. Från början till slutet. Från det jag bestämde mig för att bli katolik tills jag bestämde mig för att inte bli det. Till dess att jag bestämde mig för att bli den katolik jag redan var, genom att inte gå med i biskop Arborelius pseudo-katolska sekt. Svenska kyrkan är den enda katolska kyrkan i Sverige. Det är jobbigt. Svenska kyrkan idag är en fallen kyrka. Men den enda vi har. Så här positivt beskriver Neuhas betydelsen av den lutherska tiden i sitt liv:
"När jag 1990 av kardinal John O'Connor upptogs till full gemenskap med katolska Kyrkan - den 8 september, Marias födelse - lämnade jag en kort redogörelse som svar på frågan Varför? Särskilt med tanke på mina lutherska vänner sade jag, 'Ni, med vilka jag rest i det förgångna, ni skall veta att vi fortfarande reser tillsammans. I fråga om Kristi och Kyrkans mysterium har ingenting gått förlorat, och det brutna skall bli helat. Om - som jag är övertygad om - min gemenskap med Kristi kyrka nu är mera fullständig, så följer därav att min enhet med alla som är i Kristus nu är desto starkare. Vi reser fortfarande tillsammans.'
-- --
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för allt gott jag fått i den lutherska gemenskapen. Där blev jag döpt, där lärde jag mig be, där lärde jag känna Bibeln och trosbekännelsen, där fick jag näring av Kristus till Kristus, där kom jag att lära känna den ytterst oförtjänta kärlek från Gud genom vilken vi förvånande nog lever. För min teologiska skolning, för oräknelig vänskap, för genomkämpade debatter, för ömsesidig tröst i motgången, för kamratskap i tjänsten - för allt detta känner jag stor tacksamhet... Detsamma gäller mina trettio år som luthersk präst. Det finns ingenting i tjänsten som jag ångrar utom mina synder och tillkortakommanden. Att jag blir präst i romersk-katolska kyrkan kommer att bli ett slutförande och en rätt ordination av det som tog sin början för så många år sedan. Ingenting av det goda blir förkastat, all blir fullbordat."
Sä tänkte jag också. Inget avståndstagande utan en komplettering. En fullbordan., Men svenska sektkatoliker krävde att jag skulle fördöma och förbanna den lutherska "heresin", att jag skulle förbanna Kristus och fördöma allt gott som Kristus har gjort med vårt land och vår svenska kyrka.
När jag i min iver att re-katolisera Sverige föreslog att Arvid Martyren skulle helgonförklaras fick jag till svar av redaktören för Katobs (som nu har publicerat Neuhas' artikel): "Nej, det går inte. Han dödades ju av kung Kristians män". Jag svarade: Sverige är nog det enda landet i världen, där man inte kan bli helgon för att man har dödats av sitt eget lands fiender."
Återinvigningen av Arvids kloster 6 juni 2008 blev inte den försoningsfest som jag hoppats på. På webbplatsen Katolsktfonster kunde man läsa att Arvid och de andra munkarna i Nydala föll offer för "Gustav Vasas härjningar mot klostren". Detta gjorde mig bedrövad, efter att utförligt ha skildrat hela historien i flera inlägg på just Katolskfonster. Jag skickaded genast en begäran om rättelse. Inget blev rättat, förrän en annan person flera dagar senare påpekade felaktigheten. Med den uttryckliga motiveringen att flera personer hade begärt rättelse. Svenska katoliker verkar ha sällsynt svårt att släppa sin Gusta Vasa-fobi.
Sedan undrar jag om det verkligen var nödvändigt att hämta den nya munkarna till Sveriges äldsta kloster från andra sidan jordklotet. Jag tar risken att bli anklagad för rasism av hatiska katoliker för att jag skriver detta. Jag kunde nog tänka mig att själv. Men så var det detta med den lutherska "heresin", som skulle fördamas och förbannas.
Jag hade skrivit en hel del på olika bloggar. Samma tankar som Neuhaus:
"Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för allt gott jag fått i den lutherska gemenskapen. Där blev jag döpt, där lärde jag mig be, där lärde jag känna Bibeln och trosbekännelsen, där fick jag näring av Kristus till Kristus, där kom jag att lära känna den ytterst oförtjänta kärlek från Gud genom vilken vi förvånande nog lever."
Tanken på den lutherska gemenskapen som en stadig grund, som man kan bygga sin katolska tro på, föll inte i god jord i Sverige, utan mottogs med ilska av flera medlemmar i de katolska sekten här i landet. Som en farlig heresi. Som ett erkännande av Svenska kyrkan som en kristen kyrka. Ja, jag tänkte precis som Neuhaus.
Pius X:s prästbrödraskap (SSPX) är en del av Katolska kyrkan - även i Sverige.
Jag vet inte så mycket om SSPX, förutom att organisationen slår vakt om den tridentinska mässan, som i praktiken var den måssa som firades i Svenska kyrkan nästan till slutet av 1900-talet, då den i de flesta Svk-församlingar ersattes med den nya katolska mässa, som liknar kösystemet på McDonalds. Naturligtvis har detta traditionsbevarande givit SSPX en fjäder i hatten, inte minst bland konvertiter från Svenska kyrkan, vilka plägar anklaga Svk för "stöld" av gammal-katolsk lära och liturgi.
Innan jag fick kännedom om de nu aktuella anklagelserna mot SSPX för nazi-sympatier och antisemitism kände jag dock till att det finns en webbsida (Adoremus in Athernum), som troligen drivs av en medlem i SSPX. På nämnda hemsida finns (eller fanns, åtminstone då jag senast kollade den) länkar till utländska webbplatser, med grovt anti-semitiskt innehåll med uppenbar anknytning till Katolska kyrkan. Det kan röra sig om enstaka individer, vilket företrädare för SSPX påstår. Att det finns högerextremister inom världens största religiösa samfund ( Katolska kyrkan) är inget att hetsa upp sig över. Det intressanta är hur den officiella Katolska kyrkan i Sverige försöker bortförklara detta uppenbara faktum. Ska nazi-sympatisörer inte längre få vara medlemmar i Katolska kyrkan, hur ska man fastställa om någon är naxi-sympatisörer och hur ska uteslutningen av de verkliga eller förmenta nazi-sympatisörerna gå till. Det finns nämligen ingen utslutningsparagraf. Inte ens frivilligt utträde är möjligt (Den som vill gå ur avregistreras från de medlemslistor som skickat till Skatteverket för uttaxering av medlemsavgift). I många katolska länder var det tills helt nyligen tvång att tillhöra Katolska kyrkan - och är kanske så fortfarande. De länder, som behållit tvånget längst, har varit rena skurkstater, fascistdiktaturer. Är det då konstigt om en eller annan fascist råkar vara medlem i Katolska kyrkan?
Att hela folket ska tillhöra den kristna kyrkan är nog en god tanke. När jag döptes i Svenska kyrkan hade mina föräldrar inget val. Hade de vägrat, hade barnavårdsnämnden ingripit och piskat djävulen ur mig. På den tiden fanns särskilda kommunala barnavårdsmän, som hade till uppgift att aga barn till försumliga föräldrar. Det var förmodligen av rent trots mot den jordiska överheten, från mina föräldrars sida, som jag slapp aga. Döpt hade jag nog blivit, även om det inte varit tvång.
Nej, finns ingen anledning för en kyrka att skämmas över att man har högerextremister som medlemmar, om det gäller ett land där 98 %, eller fler, är medlemmar. Men det blir pinsamt om bara 1 % är medlemmar, som Katolska kyrkan i Sverige. Den ynka procenten håller nu på att spricka i minst tre delar.
Mer klurigheter: De prästvigningar,. som förrättas av SSPX, är - enligt den officiella Katolska kyrkan - giltiga men "olagliga". Den, som tas upp i Katolska kyrkan av en SSPX-präst, erkänns inte som medlem av den officiella Katolska kyrkan. Den som först upptas av en vanlig katolsk präst och sedan går med i SSPX behåller däremot sitt medlemskap i Katolska kyrkan. SSPX är alltså en del av Katolska kyrkan, vad liberalkatoliker och halvliberalkatoliker än må tycka. Att SSPX, som organisation, inte har erkänts som en inomkyrklig katolsk rörelse är en annan sak.
Detta påminner om Missionsprovinsen inom Svenska kyrkan. Deras präster har också giliga, men "olagliga" prästvigningar. En kyrka är inte som en förening, vilket som helst.
Präster vill lämna tillbaka doprätten till staten - den civilrättsliga namnregistreringen kan följas upp med högtidlig akt i kyrkan.
Komminister Lukas Lindeman säger att Svenska kyrkan inte ska ha något samröre alls med staten, och att dopet är en bindande rättshandling för tredje person (barnet). Det har förekommit att skattskydliga, som inte vetat om att de blivit medlemmar i Svenska kyrkan genom barndop, har påförts kyrkoavgift av Skatteverket. Komminister Lindeman befarar också att det kan finnas någon internationell rättsregel, som säger att namnregistrering är myndighetsutövning. Själv skulle han inte döpa någon till Valentin, och riskerar då att dömas för diskriminering av homosexuella.
Myndighetsutövning?
Detta inlägg är ett svar til sign P, som kommenterat föregående inlägg. Avsikten föranleds också av en undran om detta med myndighetsutövning på en annan blogg.
Nej, det finns ingen anledning alls att ta ifrån de religiösa samfunden den juridiskt giltiga vigselrätten. Ingen utanför de religiösa samfunden själva behöver ta hänsyn till några teologiska spetsfundigheter. S.k. borgerlig vigsel infördes redan 1908 för de fall då ingen religiös vigselförrättare ville viga. Alla som har rätt att gifta sig enligt statens lagar har alltså möjlighet att ingå äktenskap. Detta kommer naturligtvis även att gälla homopar om (när) vi får en könsneutral äktenskapslag. Då kan homopar ingå äktenskap - utan att blanda in något religiöst samfund. Så varför ska de fråntas rätten att viga sina egna medlemmar?
Svenska kyrkan är sedan år 2000, i lihet med frikyrkosamfunden ett privat rättssubjekt. (Med detta ord avses privatpersoner, ideella föreningar, stiftelser, trossamfund, aktiebolag etc.) Att myndighetsutövning läggs ut på privata rättssubjekt blir allt vanligare. Varför ska de religiösa samfunden diskrimineras i förhållande till andra privata rättssubjekt?
En vigselförrättning är dessutom myndighetsutövning endast per definition*, och detta för att uppfylla en internationell bestämmelse i syfte att i Sverige ingångna äktenskap ska vara giltiga utomlands. I övrigt saknar vigselförrättningar alla de kriterier som kan ställas upp för att något kan kallas myndighetsutövning.
En religiös vigselförrättare har ingen uppdrag från staten att avgöra vilka som får gifta sig. Ett eventuellt beslut av en präst, pastor eller imam att inte viga någon har alltså ingen giltighet utanför hans eget samfund.
Med "juridisk vigselrätt" avses allså inte något uppdrag från staten att avgöra vem som får gifta sig enligt statens lagar, utan syftar enbart på att den vigsel som förrättas blir juridiskt giltig, och är därmed (i praktiken) att jämföra med juridiskt bindande rättshandlingar, vilka som helst.
För att en rättshandling ska vara juridiskt bindande behöver i normalfallet ingen myndighet alls vara inblandad. Juridiskt bindande rättshandlingar kan vara skriftliga eller muntliga eller avtal genom realhandling. Ett exempel på en juridiskt bindande realhandling är att man beställer mat på en restaurang och börjar äta. Genom ätandet har man ingått ett juridiskt bindande avtal med rewstaurangägaren att betala.
Det vore väl väldigt märkligt om man kan fortsätta att ingå juridiskt giltiga avtal inför en anställd servitör på en restaurang men inte inför prästen i kyrkan? Sett till formerna för den juridiska bindningen är kyrkvigseln nämligen jämförbar med att äta på en restuarang: Vissa ord ska sägas och vissa ceremonier ska utföras. (Rättshandlig muntligt och genom realhandling.)
Det som är myndighetsutövning i egentlig mening, och som förr sköttes av Svenska kyrkan, nämligen hindersprövningen (om äktenskapet är tillåtet enligt statens lagar) och registreringen av ingångna äktenskap utförs sedan 1992 av Skatteverket (folkbokföringsmyndighetet). Ett beslut av Skatteverket att inte medge rätt för någon att gifta sig, gäller inte bara inom det samfund som vederbörande hade tänkt gifta sig i, utan hos alla religiösa och borgerliga vigselförrättare.
Detta förklarar skillnaden mellan att ha ett uppdrag från staten (besluten gäller generellt och i hela landet) och från de egna samfundet (besluten gäller bara i det egna samfundet*). Detta kan jämföras med att inte få teckna en försäkring i ett visst försäkringsbolag. Försäkringsbolagstjänstemannens beslut gäller bara i det egan bolaget. Du kan kanske få en försäkring i ett annat bolag. Även försäkringsbolag är privata rättssubjekt.
Trots att beslut av försäkringsbolag formellt inte är myndighetsutövning har deras verksamhet betydligt större likheter med verklig myndighetsutövning än kyrkvigslarna.
Kyrkviglseln är alltså en juridiskt giltig rättshandling, som formellt, men inte i praktiken, är myndighetstutövning.
Även dopet är en juridiskt bindande rättshandling. Gäller det barndop är det dessutom en rättshandling som är bindande för "tredje person" (barnet), som åläggs skyldighet att betala kyrkoavgift på sina eventuella inkomster.
Bikt är ingen rättshandling från den enskildes sida, eftersom den endilde inte påläggs några juridiskt bindande skyldigheter, men prästen åläggs en juridiskt bindande tystnadsplikt. Man kan eventuellt säga att en präst som åtar sig att höra bikt, därigenom ingår ett juridiskt bindande avtal (genom realhandling) med den enskilde, att inte röja något.
Präster och andra , som talar om att kyrkan frivilligt ska avstå från vigselrätten, är ute på farliga vägar. Om kyrkan skulle jämställas med t. ex. ideella föreningar, kan följden bli att domstolar kan förelägga präster att röja bikthemligheter. Det är en sådan rättsutveckling som är syftet med förslagen att ta vigselrätten från samfunden., Detta är alltså bara första steget.
Själva ordet "myndighetsutövning" kom under senare delen av 1900-talet som ett modeord för den verksamhet som vissa typiska "myndigheter" sysslar med. Det finns inga solklara definitioner. Om man frågar någon, som sysslar medx myndighetsutövning kan man få till svar: "Ja, det som jag gör är ju myndighetsutövning, mer vet jag inte". En vägledning är JO:s lista över verksamheter som står under JO:s tillsyn. Enligt denna lista bedriver Svenska kyrkan numera myndighetsutövning bara i två fall (åtminstone då jag frågade, för ett par år sedan), nämligen beslut om gravrätter och fördelning av pengar ur ur en utjämningsfond mellan församlingar.
JO (Karl-Gustav Tryblom) har gjort en utredning om gränserna för myndighetsutövning inom socialtjänsten område. Viss vägledning kan också fås av Norstedts Juridiskas Handbok. Jag har personlig erfarenhet av myndighetsutövning. Enligt min mening stämmer domstolkarnas rättspraxis inte alltid med Trybloms utredning. (Privata rättssubjekt får inte anlitas för att göra utredningar om rätt att adoptera barn. Däremot anlitas privata rättssubjekt ofta för att göra utredningar,som leder till att barn tas från de biologiska föräldrarna.)
När det gäller just vigselförrättning kan man vända sig till Kammarkollegium, som delar ut vigselrätterna till de religiösa samfunden. En vigselförrättare bedriver myndighetsutövning endast under själva vigselakten, inte före och efter. En religiös vigselförrättare bedriver alltså ingen myndighetsutövning mellan vigslarna. Att vägra viga någon är inte myndighetsutövning, efter vägraren aldrig går in i myndighetsrollen i förhållande till det paret som han vägrar viga.
Myndighetsutövning innebär i normalfallet.
1. Beslut att bevilja någon en förmån eller rättighet, som inte tilldelas automatiskt. (Gynnande beslut.) Exempel: godkänd hindersprövning.
2) Beslut att frånta någon en förmån eller rättighet. (Belastande beslut) Exempel: Återkallande av körkort.
3) Verkställighet av belastande beslut, särskilt om det sker under tvång. Exempel: Polisen griper en efterlyst person.
I samtliga fall måste besluten tas för statens räkning, med stöd av en särskild lag. En försäkringsbolags-tjänsteman som beslutar om försäkringsförmåner gör det för bolagets, inte statens, räkning.
Verkställighet av gynnande beslut är som regel inte myndighetsutövning, och därför borde vigslar inte heller vara myndighetsutövning. Den egentliga myndighetsutövningen sker ju vid hindersprövningen. Vigselförrättarens kontroll av att hindersprövning har skett, är inte myndighetsutövning (- utan bara själva vigseln. Inte p.ga. vigselns rättsverkningar, utan per definition.) Jämför m,ed biluthyrares skyldighet att kontrollera att hyresmannen har körkort. Det är inte heller myndighetuövning.
När det gäller hanteringen av vigselrätten inom Svenska kyrkan p.g.a den förväntade könsneutrala äktenskapslagen hänvisar jag till Karin Långström-Vinges blogg (länk i spalten till höger).
För förklaring av de juridiska termerna, begreppet "rättshandling" och partbindningen enligt avtalslagen, hänvisas till standardverket inom området: Aadlercreutz: Avtalslagen.
_________
*) Envar har rätt att gifta sig inför "authorities". Vigselns rättsverkningar i Sverige borde kunna uppnås utan att vigselförrättningen är myndighetsutövning. Men i så fall skulle svenska äktenskap bli ogiltiga utomlands. (Detta innebär att envar har rätt att gifta sig med person av motsatt kön. Det nuvarande förbudet i Sverige mot att ingå äktenskap med person av samma kön strider intre mot FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Rätten att ingå äktenskap är ingen rätt att ingå äktenskap med vem som helst. Varje stat har dock rätt att ge sina invånare vidare rättigheter än de som FN-deklarationen kräver. Svenska homoäktenskap kommer därför bara att bli giltiga i länder som själva tillåter homoäktenskap.)
Att viga homopar i kyrkan är som att döpa båtar.
Brudkrona. Gåva till Svenska kyrkan 1935.
Redan glömt att riksdagsmajoritetens förslag är att en könsneutral äktenskapslag införs samt att de religiösa samfundenm får behålla sin vigselrätt utan vigseltvång för de religiösa vigselförrättarna?
Varför ska då Svenska kyrkan anta en vigselritual för homopar? Borde inte en sådan, om majoriteten vill det, beställas av kyrkomötet? Läronämnden borde väl också yttra sig i frågan om det öht är möjligt för enkönade personer (eller vad de kallas) att ingå äktenskap med varandra.
Nu handlar det inte om juridik, utan om teologi! Nu handlar det inte om anti-diskriminering utan om religionsfrihet!
Svenska kyrkan borde säga blankt nej till homoäktenskap. Giftaslystna homopar har förstås sin religionsfrihet. De kan gifta sig borgerligt eller starta egna samfund. Kyrkliga homovigslar är inte i första hand ett brott mot heteroparen utan mot de homosexuella själva, som blir grundlurade. Det tror att de blir gifta, men det blir de inte - förutom i juridisk bemärkelse.
Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Och apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner.
Det är i alla fall bra om vi gemensamt kan säga nej till Kristdemokraternas försla att avskaffa äkténskapet även för heteroparen och ersätta det med en obligatorisk partnerskapsregistering även för heteroparen, följt av (för dem som så önskar, med en partnerskapsvälsignelse som är en juridisk nullitet i kyrkan.
Svenska staten och Svenska kyrkan behöver inte tycka lika. Juridiken och teologin kan använda samma begrepp ("äktenskap") om olika företeelser.
Eller ska vi sluta "döpa" människor i kyrkan för att man i profana sammanhang talar om att "döpa" båtar?
Välkommet avhopp.
Det är en väldig skillnad mellan att tillåta att Jesus hädas i privata konstsalonger och att som kyrka stödja sådana utställningar eller att rentav häda Jesus i kyrkan. Jag var beredd att byta kyrkotillhörighet sedan Ecce Homo-utställningen hade visats i Uppsala domkyrka.
Åke Bonniers företrädare som domprost i Stockholm, Hakon Långström, avgick i protest mot att biskop "Carro" hade lovat finansiering av kyrkans medel till Uppenbar(a)t. Kollekten under midnattsmässan i Stockholms kyrkor gick till Stadsmissionen. Täckte kollekten månntro det som "Carro" hade strött över de säkert välmående personer som springer på Kulturhuset? Om de får andliga upplevelser där i stället för i kyrkan, kan man fråga vilka andar.
Det är viktigt att slå fast att Jesus-manifestationen ska manifestera den Jesus Kristus, som kristna har trott på under 2000 år, den tro på Jesus Kristus som är gemensam för lutheraner, frikyrkliga, katoliker och ortodoxa. Frågor om påven är aposteln Petrus efterträdare, om Maria förblev jungfru,om det finns en apostolisk succession i Svenska kyrkan, om man kan döpa spädbarn, etc, måste läggas under sidan.
Man kan däremot inte lägga själva föremålet för manifestationen, Jesus som Guds son, åt sidan. Manifestationen riktar sig inte mot "muslimer", som det har påståtts, man naturligtvis mot islams syn på Jesus som bara en profet.
Lek nu med tanken att vi i stället hade haft en manifestation av påven som Petri efterträdare. Vilka hade då kunnat delta?
Eller att vi hade haft en manifestation för spädbarnsopet. Vilka hade då kunnat delta?
Om en grupp trosriktningar manifestar det som de gemensamt tror på, måste detta med nödvändighet innebära en avgränsning mot dem som inte tror på föremålet för manifestationen. Detta måste man vara beredd att göra, om man ingår i ledningsgruppen för manifestationen.
Som domprost ska Åke Bonnier representera Svenska kyrkan, hennes tro och lära. Genom sina offentliga uttalanden och sitt agernade i kyrkor (bl a skändat ett krucifix) har Åke Bonnier visat sig olämplig för den uppgiften. Det finns ingen anledning att visa "förståelse". Hade Katolska kyrkan accepterat om någon av de egna prästerna uppträtt på detta sätt?
Själv skyller Bonnier på "evangelikaler" i ledningsgsruppen. De hade kanske inte varit så misstänksamma mot Bonnier, om de inte snappat upp att det förekommer en omfattande kritik mot honom inom Svenska kyrkan.
Den svenskkyrkliga tallriken (med de lutherska delikatesserna) saknas, när Svenska kyrkan omvandlas till i bästa fall ett allkristet smörgåsbord.
Söderby-Karls kyrkoruin, Roslagen. Kyrkan revs 1880.Ärkebiskop och klimataktivisten Anders Wejryd har ett förflutet i Senska Missionsförbundet. Det avslöjar Dag Sandahl på sin blogg (se länk i spalten till höger). Min fråga är om Wejryds hårda tag mot kvinnoprästmoståndare under hans tid som biskop i Växjö enbart bottnat i inställningen i kvinnoprästfrågan, eller i principiellt olika syn på prästämbetet. Det är illa, eftersom Wejryd är bärare av den apostoliska succession, som infördes i Sverige 1524 direkt från Rom, strax innan den medeltida apostoliska successionen i Sverige dog ut. Det var Pethrus Magnus som vigdes till biskop i Västerås stift i Rom 1 maj 1524, vilket var påvens enda eftergift till Gustav Vasa. Om inte Wejryd tar prästämbetet på allvar, är det mýcket illa. Den apostoliska successionen i Svenska kyrkan har inte sedan nyåret 1524 varit så hotad som nu.
Våra dryga katolska lekmän gör sitt bästa för att driva in sista spiken i kistan, genom att påstå att den aldrig har funnits. Precis som de frikyrkliga under 1930-talet, tror sig katolikerna ha något att vinna på att sänka Svenska kyrkan. I själva verket fjärmar de hela det svenska samhället från all traditionell kristen tro. Typiskt agerande av sekterister.
Svenska kyrkan utvecklas alltmer mot att bli i bästa fall ett allkristet, och i sämsta fall ett mångreligiöst smörgåsbord. Svenska Missionsförbundet är en av tallrikarna på bordet. Men den svenskyrkliga tallriken (med den lutherska delikatesserna) saknas. I det fallet har man förväxlat tillricken med bordet.
Vi måste tillsammans med andra kristna bevara Svenska kyrkan som en entydigt kristen kyrka, men det får inte bli så att svenskkyrkligheten lyser med sin frånvaro i Svenska kyrkan. Problemet med övertaliga kyrkor får inte lösas så, att man suddar ut den svenskkyrkliga profilen i Svenska kyrkan. Det är märkligt att höra frikyrkopastorer säga att vi måste böja nacke under Petri ämbete (påven) samtidigt som de förnekar det traditionella prästämbetet.
Det finns en annan lösning på övertalighetsproblemet. Att de kyrkliga kommunerna återinförs som en allkristen förvaltningsmyndighet för kyrkor och kyrkogårdar. Att trossamfundet Svenska kyrkan blir ett kristet trossamfund bland andra. Huvuduppgiften för denna blogg är att propagera för kyrkokommunidén. Läs mer, klicka på kategorin Kyrkokommun i spalten till höger!
Ett årsminne.
Västerås domkyrka, en gång helgad åt jungfru Maria, därför även kallad Domkyrkan Vårfru. I denna kyrka är jag döpt. Om några dagar har det gått ett år sedan mitt sista besök i en katolsk kyrka. Jag hade då föredragit katolska kyrkor, och bara gått i protestantiska kyrkor, när jag inte haft möjlighet att komma till någon katolsk gudstjänst. Besöket i Katolska kyrkan för ett år sedan var dock inte under någon gudstjänst, utan hade ett alldeles speciellt syfte. Jag skulle bli medlem. Besöket avlöpte väl. Jag hade läst för en katolsk präst under flera år. Min lutherska tro var inget hinder. Nu för tiden kan man vara luthersk kaktolik. Man behöver inte ta avstånd från någon "luthersk heresi". Nutida lutheraner tror inte på statskyrkosystemet, eller något annat som direkt strider mot den katolska läran. I varje fall gör inte jag det. Jag hade avslöjat min värsta synd. Det fanns inget opuppklarat. Begravningsfrågan var hyggligt löst. Jag skulle upptas i Katolska kyrkan samma dag, som jag avregistrerades som medlem i Svenska kyrkan. Jag hade planer på att ansluta mig till ett kloster i något annat land. Jag skulle bli invandrare på riktigt (i det andra landet) och inter låtsas.invandrare i Sverige, som de flesta svenskfödda katoliker.
Förra gången jag skulle gå med i Katolska kyrkan föll projektet på begravningsfrågan. Upptagningen var bvestämd till den 16 december 2005, men kom av praktiska skäl att skjutas över årsskiftet, då jag ställdes inför kravet att gå ur Svenska kyrkan först. Detta innebar att jag under en obestämd övergångstid inte skulle ha begravningsrätt i någon kyrka, alltså inte skulle ha rätt till en kristen begravning, om olyckan var framme. Att självförvållat sakna kyrkotillhörighet är som att avsäga sig dopet.
Det är som om man skulle ha oförsäkrat under byte av försäkringsbolag. Katolska kyrkan agerar som om det vore fråga om byte av religion. Och det är den attityd som visas av katolska lekmän i Sverige: dopet i Svenska kyrkan är inget riktigt dop, utan att likna vid ett nöddop! Jag skrev inlägg på olika bloggar (denna blogg var inte startad då) och försökte fästa uppmärksamheten på denna orimliga ordning. Men möttes av hån och förakt från katolska lekmän. Katolska kyrkan står över all kritik,m och får inte ens anklagas för oavsiktliga misstag eller förbiseenden.
Men under 2008 skulle det alltså ske! Nu är det ju så att Katolska kyrkan i Sverige inte har så mycket resurser, så det blev Svenska kyrkan som fick ställa upp en gång till. Jag fick då kontakt med en katolik, som inte heller kunde få den service hon önskade av Katolska kyrkan. Men nattvarden fick hon ju inte ta emot. Så jag slängde iväg på en blogg ett förslag att Katolska kyrkan borde ge dispens till utvalda Svk-präster att ge nattvarden till katoliker. Jag hade inte väntat mig ett positivt svar, men inte heller ett personangrepp. Jag fick svar från en anonym skribent med hugg om att jag ännu inte bytt kyrkotillhörighet, och att jag nu måste bestämma mig. Under den diskussion, som sedan varit med bloggägaren Tuve Löfström på en annan blogg Aletheia, har jag anklagats för att själv vara den omtalade katoliken. Å andra sidan har jag misstänkt att den anonyma skribenten var Löfströms fru. Under hela vintern och våren 2008 försvarade jag Katolska kyrkan mot Aletheia-gänget, som är starkt kritiskt mot ekumenik med Katolska kyrkan.
I stället för att ta upp sakfrågan, hur katoliker i förskingringen, ska kunna få nattvarden, försökte alltså katolikerna - som de gjort i varje diskussion under flera år - göra det till en ren personfråga. Man har försökt påskina att det inte gått bra med bikt, att jag inte fått avlat, att jag inte har rätt trok att jag måste ner på knä, att man inte går med i Katolska kyrkan för att få sällskap, o.s.v. Detta handlar om infantilisering, att framställa någon som mindervärdig, som inte begriper det mest grundläggande. Det är klart att en kyrka har en djupare mening än gemenskapen mellan människor. Men det är känslokallt att dra ner debatten på den nivån, vilket skedde under våren 2005.
Mitt huvudargment mot de radikala evangelikalerna på Aleltheia var att påvisa hur lite som skiljer Katolska kyrkan från Svenska kyrkans traditionella tro. Detta uppfattades av sektkatolikerna som en farlig villolära. När jag citerade påven Beneddikt XVI, att katoliker och lutheraner egentlgen har samma tro, men olika uttryckssätt, skrev Helena Löfström att vi har olika uttryckssätt för att vi inte har samma tro. Har inte svenska katoliker samma tro som påven? Ja, i så fall ska jag förstås inte gå med i samma kyrka som de svenska katolikerna. Det blev mitt beslut efter diskussionerna med våra präktiga svenskfödda katoliker under vintern, våren och sommaren 2008. Och detta började med att jag tycket synd om en stackars katolik sóm inte kan få nattvarden, eftersom det inte finns någon katolsk kyrka där hon bor.
Det är priset som somliga invandrare (Jag talar här om en person som verkligen är född i ett annat land) får betala för att de inte vill bo i något invandrarghetto i någon av våra storstgadsregioner. Som jag skrivit som svar på en kommentar till inlägget om nattvarden för en dryg vecka sedan, ska katoliker inte stängas ute från Svenska kyrkan för att de inte får ta emot nattvarden. Men våra präster ska inte instruera katolikerna att inte ta emot nattvarden. I stället ska våra präster vara noga med nattvarden, göra rätt, visa att Svenska kyrkan är den katolska kyrkan i Sverige.
Att bli katolik har för mig aldrig varit att byta relgion eller byta nationalitet eller hudfärg. Man kan inte bli invandrare i sitt eget land - åtminstone inte om man inte har bott utomlands väldigt länge. Det var snarare ett försök att hitta tillbaka till min barndoms kyrka under KG Hammars tid som ärkebiskop. Katolicismen ligger betydligt närmare Svenska kyrkans traditionella tro än den förre ärkebiskopens dyrkan av sitt eget inre som en gud. Att bli katolik var för mig aldrig frågan om att förkasta något, utan det var fråga om att fördjupa och komplettera. .De svenska sektkatolikerna krävde att jag skulle bryta upp kristenhetens gemensamma fundament , förnkea dopet i Svenska kyrkan, avstå från begravningsrätten och byta religion.
Jag har ibland tänkt så här: Om Katolska kyrkan i Sverige verkligen skulle bryta med sitt självvalda utanförskap och öppna sig mot det svemnska samhället skulle de nytillkomna ex-protestanterna snart blir fler än de nuvarande svenskfödda katolikerna, som idag utgör ett slags överklass bland katolikerna i Sverige. 4 / 5-delar av medlemmarna är invandrare (riktiga invandrare). Den som är född i Sverige, kan landet och språket, och kanske tillhör kanske dessutom eliten i det svenska samhället, har ju ett väldigt övertag i jämförelse med en nyanländ invandrare., De vill inte ha konkurrens från andra svenskar.
Om vi någonsin ska få en svensk katolsk kyrka, måste intresserade sluta sig samman, och förhandla direkt med Rom. Det s.k. katolska stiftet i Sverige måste krigngås! Vi måste erkännas som ett slags katolsk missionsprovins i Sverige, vars präster erkänns som katolska präster. Vi ska vara en del av Svenska kyrkan, som vi ska visa tillbörlig respekt. Vi ska vara stolta över vårt lutherska arv, liksom över vårt inhemska arv från medeltiden.
Se även följande inlägg och kommentarerna till det:
http://larsflemstroms.blogg.se/2008/december/utkast-svenska-kyrkan-1.html
Blir biktsekretessen nästa offer för kd:s klåfingrighet?
Robespierre ledde skräckväldet under franska revolutionen. Han introducerade giljotinen som avrättningssmetod. I sin kamp mot kristendomen ersatte han kyrkvigseln med den "civilrättsliga regeristrering", som kd nu vill införa i Sverige. Robespierre är ju ideologiskt föredöme för de mest extrema ultraliberalerna. Ned med allt!De nutida begreppen "höger" och "vänster" uppstod under franska revolutionen, vars lagstiftning Kristdemokraterna och dess stödorganisation Claphaminstitutet vill införa i Sverige. Vid omröstning om monarkin satte sig de som ville avsätta och avrätta kungen till vänster, de som ville avsätta men inte avrätta kungen i mitten, och de som varken ville avsätta eller avrätta kungen satte sig till höger. De franska revolutionärerna avskaffade också kristendomen, som de ersatte med en nygammal hednareligion. Prästerna dödades genom att skickas ut i kriget, där de i vapenbruk outbildade prästerna föll offer för fiendens kulor. Kyrkvigseln avskaffades och ersattes av en "civilrättslig registrering" av samma slag som kd nu - drygt 200 år senare - vill införa i Sverige. När man inte lyckades utplåna kristendomen ur fransmännens medvetande, och enstaka präster faktiskt överlevde kriget, försökte man i stället utplåna kyrkan som samhällelig institution.
Kristdemoktraternas politik är en säregen blandning av frikyrklig sekterism och franskrevolutionär kyrkofientlighet. Kd:s föregångare, den frikyrkliga gruppen inom folkpartiet, drev under mellankrigstiden ett dubbelspel i riksdagen tillsammans med liberala ateister mot Svenska kyrkan. När konsekvenserna framemot 1960-talet stod klara för pingströrelsens ledare Levi Pethrus, bildades KDS (som kd hette då) tillsammans med statkyrkoprästen Birger Ekstedt, som blev KDS' första partiledare.
Sedan Alf Svensson blivit partiledare tog först den frikyrkliga sekterismen överhanden, och därefter därefter den ultraliberalism, som är franska revolutionens barn. Partiet visade sitt verkliga ansikte i EU-parlamentet, där nyliberalen Anders Wijkman, kd, röstade mot ett förslag från de övriga kristdemokratiska partierna att skriva in kristendomens betydelse för Europas utveckling i EU:s konstintiution. För våra ateister i och utanför kd har ingenting positivt hänt i Europa mellan kristnandet av det antika romerska imperiet och franska revolutionen.
Partinamnet "Kristdemokraterna" är missbruk av Guds namn, som alltså används som täckmantel för en ekonomisk politik, som tvingar kvinnor att göra abort. Med försämringarna av trygghetssystemen kan vi också vänta sänkt medellivslängd., Om hörnet väntar s.k. dödshjälp. Kd kommer förstås att låtsas vara emot, men kommer inte att hota med att avgå ur regeringen. (Jmfr hanteringen av homoäktenskapsfrågan, där kd hellre går franska revolutionens väg än spräcker den borgerliga regeringen!)
Kyrkan ska inte ha någon juridisk särställning, menar Kd. Kyrkan ska fråntas vigselrätten. Kd-ledaren Göran Hägglund driver en politik, som i förlängningen kommer att leda till att präster tvingas avslöja bikhemligheter i rättegångar. Varför ska präster ha en vidsträcktare tystnadsplikt än sjukvårdspersonal, om inte kyrkan ska ha en juridsk särställning? Frikyrkorna har aldrig haft någon lagreglerad bikthemlighet, och det har ju varit kutym att frikyrkofolket bekänner sina synder offentligt inför hela församlingen. Fallet Thomas Quick är ett bedrövligt exempel på konsekvenserna av trycket på frikyrkomedlemmar att bekänna sina synder offentligt. Det blir lätt ett tryck att bekänna synder som man inte har begått. Ju värre syndare, desto mer frälst!
Bikthemligheten är inte så självklar som det kan tyckas. Att Svenska kyrkan ska plockas av sina privilegier är alltså en gammal strategi, som nu fullföljs av kd, hos frikyrkosekterister i riksdagen. Man trodde att skarorna skulle strömma till frikyrkorna om Svk vingklipptess. Man drog sig inte för att söka stöd hos ateister som Herbert Tingsten (fp) och Arthur Engberg (s). Under höste 2008 gick Sten-Gunnar Hedin (pingströrelsen) och biskop Arborelius ut i en gemensam artikel i Tinstens tidning (DN) tillsammans med ateisterna Christer Sturmark och Morgan Johansson,. där de tillsammans stödde franska revolutionens religionspolitik. Allting utländskt är ju bättre än allting svenskt, menar de svenska sektkatolikerna.
Men nu verkar det som om Arborelus har börjat genomskåda kd-bedrägeriet. Nu ska katolska kyrkan lämna ifrån sig vigselrätten bara om kyrkorna utsätts för "en mycket tydlig press" att viga homopar, säger biskopen till Dagen. Ja, det kan vara klokt att inte kapitulera innan man känner till styrkeförhållandena. Och när det gäller bikthemligheten så är det bättre att stämma i bäcken än i ån. Ta kampen för kyrkornas juridiska priviegier redan nu. Sex riksdagspartier (alla utom kd) har lovat att kyrkorna får behålla vigselrätten, utan vigseltvång. Se till att de håller sina löften!
Ett bra alternativ till kd är att de kristna sprider ut sig i alla partier. Detta är en påverkansmetod, som har använts av homorörelsen med mycket stor framgång. Homorörelsen kan idag ställa upp med riksdagsledamöter i alla partier och har minst en ministerpost. Det kommer de säkert att ha även efter ett regeringsskifte. Det finns absolut ingentging som säger att vara sig homosexuella eller bekännelsetrogna måste ha samma åsikter om skatter, socialförsäkringar, privatisering av offentliga verksamheter eller stöd till bilindustrin.
