larsflemstroms

Den välbekanta psalmen, som är mest känd från skolavslutningarna i juni, borde vara mer aktuell i april - som är årets farligaste månad. För det är ju nu som hela naturen gör sig redo för den blonstertid som strax ska komma. Vinterklotet är för länge sedan upplöst och full aktivitet råder i den fortfarande slutna bikupan. De arbetsbin, som föddes under senhösten, och som ännu inte sett dagsljus tömmer pollenförråden för att mata de larver som ska bli sommarbin. Om det ska bli en riklig honungsskörd beror på att tillräckligt många sommarbin dras upp. Om inte fjolårets sista sommarbin har dragit in tillräcklig med foder under den korta stunder då den sjunkande hösttemperaturen tillät flygturer utanför kupan, kan det vara ide att stödutfodra med med extra proteinfoder. Och detta särskilt om man har gjort avläggare. Svaga samhällen under hösten tenderar att bli svaga samhällen nästa sommar.

Aprilnätterna kan bli rejält kalla. Men samhället är väckt ur sin vinterdvala och vinterklotet är upplöst, varför det enskilda biet är mer exponerat för låga temperaturer. Man kan vara nästan helt säker på att alla bisamhället har överlevt till början av april, med den kalla vinter som har varit. Det är tvärtom de varma vintrarna som är farliga, om bina får för sig att våren har kommit redan i januari och upplöser vinterklotet. Dels därför att det kan bli kallt igen, och utan vinterklot har de enskilda bina svårt att hålla värmen. Och dels därför att vintefodret kan ta slut. Om det har varit varma vintrar kan det vara nödvändigt att stödutfodra med energifodrat redan i januari.

Men det är störst risk att vinterfodret tar slut under senvintern eller i april, innan bina kan flyta ut och proviantera själva. Därför kan det vara en god idé att ha en foderanordning som kan sitta på hela vintern, dvs en foderlåda. Med andra ufodringsmetoder finns risken att bina flyger ut, när man ska sätta på foderanordningen.

Under senhösten diskuterade jag jungfrufödseln i ett par inlägg. Det är ju en ofta omhuldad tes hos ateister att jungfrufödslar inte alls förekommer i naturen, och kan därför inte ha förekommit hos jungfru Maria. Ateisterna söker ju hela tiden "naturliga förklaringar" till de under som Gud gör. Men jungrufödslar förekommer i naturen. Om ett bisamhälle har varit drottninglöst en längre tid, så att arbetsbina inte längre påverkas av drottning-feroman, börjar de lägga ägg. Eftersom arbetsbina är oparade blir det bokstavligen junfrufödslar. Ett sådant bisamhälle är emellertid dödsdömt på sikt, eftersom det bara kan komma drönare ur arbetsbinas ägg.

Detta innebär naturligtvis inte att jungfrufödslar är biologiskt möjliga hos människor. Men skulle det då inte vara möjligt för Gud att genom ett mirakel åstadkomma det som faktiskt förekommer hos andra arten. Biodling är en lärorik hobby som alla kristna borde prova på någon gång i livet. Och många kristna gör det. Flera av Sveriges ledande biodlare är aktiva kristna.

Mitt råd under december var att den som tänkt börja med biodling borde använda december månad för planering och studier (teori) i biodling, för att börja de praktiska förberedelserna direkt efter nyår. Även om det finns färdig kupmateriel att köpa, återstår mycket som man måste göra själv. Och det blir billigare att köpa halvfabrikat. Det är dessutom bra att få in rätt arbetsordning redan från början. Man bör alltså inte vänta med kupsnickeri och andra förberedelser tills säsongen redan har¨börjat. De sommardagar, som man inte är upptagen med biodlingen, bör var ledig och ägna sig åt andra aktiviteter, arbete i trädgården eller bara avkoppling.

Sina första bisamhällen köper man av en etablerad biodlare helst under försommaren. Även om man köper avläggare (de samhällen som säljs under försommaren brukar vara avläggare) hinner man med att göra egna avläggare, som hinner bli tillräckligt starka samhällen under sommaren för att överleva kommande vinter. Högsäsong för honungsproduktionen är tiden före midsommaren. Efter midsommar avtar honungsproduktionen succesivt  och upphör helt under september eller oktober.

Det är nog viktig att andra kristna håller upp den spegel, som katolikerna behöver, för att se vad som är fel i deras egen kyrka. Men vi måste avstå från de enkla förklaringarna, att det t.ex. är celibatets fel. Ingen behöver bli pedofil för att han inte klarar celibatet. Och den förklaringen är särskilt ohållbar, när de värsta övergreppen har förekommit i länder med legat prostitution och kortare avstånd mellan storstäderna än i Sverige.

Å andra sidan måste katoliker skilja mellan det som "bara" är synd och det som är ett allvarligt brott i det berörda landet. För den sekulariserade allmänheten är en sexuell förbindelse mellan en präst och en vuxen nunna ett tacksamt ämne att raljera över, men inte något som är oerhört allvarligt.

Det är däremot, visserligen, allvarligt om en präst utnyttjar sin ställning som präst till att ha sex med någon som är sexton - sjutton år, men det är faktiskt inte pedofili. För det första måste begreppet "pedofili" begränsas till verkliga fall av pedofili, och för det andra, måste man nog i debatter inför öppen ridå eller med utomstående, begränsa till det som verkligen är klandervärt i icke-katolikers ögon. Och då kan man jämföra omfattningen av övergreppen i Katolska kyrkan med exempelvis omfttningen av sexuella övergrepp på svenska daghemsbarn under 1990-talet, innan det profana samhället uppmärksammade och tog itu med problemet.

Det står tämligen klart att det finns ett systemfel inbyggt i den Katolska kyrkan, men det gäller inte systemet som helhet eller läran. Vad som måste diskuteras, är sådant som kan åtgärdas, och det är omfattningen av problemet. Att det öht finns pedofiler i samhället, kan man inte göra mycket åt, men man kan hindra dem att nästla sig in på prästutbildningar och i yrkesverksamhet med barn. Katolska kyrkan har gjort samma misstag som det profana samhället gjorde i början, när pedofilproblemen uppdagades. Man trodde att det var enstaka händelser och inget som skulle upprepas.

De specifika systemfelen i Katolska kyrkan anser jag vara huvudsakligen:

1) Katolska kyrkan har inte den lutherska kyrkans tradition, som rentav är en luthersk "dogm" att kyrkliga auktoriteter får och skall ifrågasättas och kritiseras. I stället har man liksom viftat bort de varningssignaler som har funnits. Även om det äpplet kan kännas surt för en katolik, så får nog katoliker erkänna att även de kan ha något att lära sig av andra kyrkor!

2) Medan de lutherska kyrkorna har varit en del av en statsapparat, där även präster har ställts inför världsliga domstolar för tjänstefel (allt från vigselvägran till katolska inslag i predikningar), har Katolska kyrkan länge varit en stat i staten, med sina interna domstolar och fängelseceller i klostren. Katolska kyrkan kan visserligen döma kyrkans tjänare, men är fråntagen möjligheten att utdöma straff, som verkligen är avskräckande - åtminstone för dem som är låtsaskatoliker. En som inte har tron, är inte heller rädd för skärselden, etc.

Katolska kyrkan har för sent upptäckt att allting som är brott enligt statens lagar måste överlämnas till den världsliga rättvisan för att utdöma och verkställa avskräckande straff. Och det är ju också nödvändigt för att avslöja pedofilringar o dyl utanför kyrkan, som har förgreningar in i kyrkan.

- Om man vill ifrågasätta celibatet, det helmanliga prästämbetet, synen på homosexualitet, etc av andra orsaker, ska man ifrågasätta detta av just andra orsaker, och inte blanda ihop med pedofilfrågorna. Pedofilproblemet är alldelses för allvarligt för att användas som slagträ i andra diskussioner.

Jag skulle inte ha några som helst svårigheter att bli katolik i något annat land än Sverige. Om jag skulle flytta till Polen skulle jag med stolthet bli medlem i Polens största religiösa samfund. Att jag skulle vara stolt över den polska kyrkans banbrytande insatser i kampen för återupprättandet av Polen som en fri nation

Men man kan inte, hur mycket man än försöker, bli invandrare i sitt eget land. Det är som med de där tossingarna som låtsas vara f.d. judar, för det gör dem ju till baddare på kristendomens judiska rötter, fastän de aldrig har varit judar. För att bli invandrare i något land måste jag flytta FRÅN Sverige, och det har jag faktiskt haft planer på. När jag skulle bli katolik.

Att bli katolik i Sverige kräver att man hyllar gamla landsförrädare och föraktar Svenska kyrkan. Det är visserligen inget formellt krav med ett absolut villkor för att komma med i någon informell katolsk gemenskap med svenska som modersmål. Jag hade hoppats på att kunna tillgodoräkna mig alla år i Svenska kyrkan som en kristen grund.

Men om vi nu inte har någon kristen tro alls i Svk, så är det katolikerna som är okristna, enligt min mening. Men jag tror att det är annorlunda i andra länder, där Katolska kyrkan inte är en liten självrättfärdig skenhelig sekt, utan en verklig folkkyrka, som Svk i Sverige. Svk är Sveriges enda katolska kyrka.

Katolska kyrkan i Sverige är en högerextremistisk ultranationalistisk (med omvända förtecken) sekt, med en gemenskap som bygger på en omvänd nationell identitet.

Läste i kväll på en annan blogg att Gud är god, men djävulen skär och splittrar. Så står det på den andra bloggen:

"Jag tror också att dessa krafter känns inom oss. När vi har med Gud att göra blir vi lugna och varma som om bomull läggs kring vårt hjärta. Guds ljus och kraft värmer oss."

Nu sägs det att synd är sådant som strider mot Guds vilja. Och Gud vill oss väl. Han vet vad som är bäst för oss.
Därför gillar inte Gud när vi går fel. Det behöver inte vara någonting som mer påtagligt skadar och själva eller andra. Det kan räcka att vi går miste om något värdefullt.

Jag har aldrig provat att leva i ett livslångt äktenskap med en enda kvinna, och inte ha någon annan, vare sig före eller vid sidan av äktenskapet. De som har provat den varianten vet å anda sidan inte hur det är att ha varit tillsammans med flera. Det är inte heller värdelöst. Det har lämnat kvar många sköna minnen,

Men det var kanske inte vad Gud ville? Och det är väl ingen nyhet för någon, att kristendomen alltid har hållit det trogna. livslånga äktenskapet som det absolut bästa. Men vi är ett antal, inte så få, människor som av olika orsaker har hamnat fel - eller i vart fall saknat förutsättningar för att leva i ett livslångt heterosexuellt äktenskap. Orsaker som vi inte hade kunnat råda över, eller orsaken som vi kunnat råda över.

Gud straffar oss inte för detta.

DETTA ÄR BERÄTTELSEN OM HUR HIMMEL OCH JORD SKAPADES.
(1 Mos 2:4, enligt Bibel 2000)

Översättningen av denna vers enligt Bibel 2000 skiljer sig avsevärt från de tre andra översättningarna i Qvattro-Bibeln. Detta är ett tillfälle då man skulle ha nytta av att kunna forngrekiska. Hur står det i de äldsta handskrifterna?

Suftar versen, enligt Bibel 2000 på den föregånde eller på den följande skapelseberättelsen? Och är det verkligen två olika skapelseberättelser som skiljs åt av 1 Mos 2:4?

Man skrev ju på skriftrullar, och kunde ganska enkelt börja skriva i mitten av skriftrullen, och sedan fylla på med mer text både framåt och bakåt.

DETTA ÄR BERÄTTELSEN OM HUR HIMMEL OCH JORD SKAPADES borde väl vara Bibelns första vers? Om det var det första som skrevs? Då skulle ju berättelsen om skapelsen framstå som en enda skapelseberättelse och inte som två alternativa. I den engelska king James översättning står det THIS IS THE ACCOUNT OF THE HEAVENS AND THE EARTH WHEN THEY WERE CREATED . WHEN THE LORD GOD MADE THE EARTH AND THE HEAVENS----

HAR DET NÅGON BETYDELSE HUR ALLTING SKAPADES? ÄR INTE DET VÄSENTLIGA VAD VI SKAPADES TILL? GUDS AVBILD.

Kan man tänka sig att något blir Guds avbild av en slump? Kan man ens tänka sig det?

De första människorna föll i synd och åt av det förbjudna trädet. Detta var ursynden, som är orsak till alla efterkommandes synder. Ursyndens konsekvenser blev förfärliga. Före syndafallet hade människorna evigt liv. Sjukdom och död fanns inte. Inga människor gjorde något ont mot andra människor. Rovdjuren behövde inte döda andra djur för att äta sig mätta. Hela skapelsen fördärvades, och människorna drevs ut ur lustgården. Det blev jordbävningar och andra naturkatastrofer. Människorna tvingades leva under hårda villkor. Vi hamnar ofta i situationer, där det blir fel hur vi än gör. Vi kan till och med tvingas döda andra människor för att rädda våra egna liv.

Jag gjorde värnplikten i Flygvapnet. Till skillnad mot armésoldater var det liten risk att jag i krig skulle möta en fiendesoldat öga mot öga - då den överlever som skjuter först. Men även för oss i Flygvapnet fanns den risken.
Därför har även jag fått utbildning i bruket av handeldvapen. Men min egentliga uppgift i krig hade varit att bidra till att fientligt flyg skulle bli nedskjutet. I så fall skulle den fientliga flygplansbesättningen dödas i ett eldinfernoa av brinnande flygbränsle. Om det fientliga flyget inte blev nedskjutet skulle kanske bomber falla över svenska städer och oskyldiga civila bli dödade. Av kärleken till dem skulle jag ta på mitt samvete att oskadliggöra det fientliga flyget till priset av den fientliga flygplansbesättningens död.

Att döda fiender i krig är ingen synd, sägs det. Så säger krigsplacerade präster. Men oavsett om den konkreta krigshandlingen är synd eller ej, så är den en konsekvens av ursynden. Soldaten som dödas och soldaten som dödar är båda offer för synden - ursynden.

Jesus korsfästes för både våra individuella synder och för hela mänsklighetens synd. När Jesus kommer åter och upprättar sitt rike kommer det inte längre att finnas någon synd. Ursyndens konsekvenser kommer att vara utplånade. Inga rovdjur kommer längre att döda andra djur. Inga soldater kommer att döda andra soldater för sin kärleks skull - för kärleken till sina närmaste.

Kan kärlek vara synd? Nej!

Jag skulle naturligtvis inte stjäla en bil för att träffa någon som jag älskar. Det skulle ju drabba någon annan, även om jag själv undgår upptäckt. Men jag skulle nog kunna tjuvåka med ett tåg. Om orsaken är att jag saknar pengar till biljett, så skulle ju ingen drabbas. Tåbolaget skulle ju inte heller få någon biljettintäkt från mig om jag inte alls åker med tåget. Men kanske begår jag en synd inför Gud? I Guds rike får man alltid vara hos den man älskar.

Det finns ingen syndig kärlek. Men man kan synda för kärleks skull. Ursynden har gjort tillvaron komplicerad. Detta är inte gott. Det är inte Guds vilja att vi ska ha det som vi har det. Synd är sådant som skiljer oss från Gud. Det handlar inte bara om konkreta handlingar utan också om våra livsvillkor. Som vi själva kanske inte ens kan råda över. Människor som tillber andra gudar, för att de aldrig har hört talas om Bibelns Gud. Politiker som strider för fri abort för att de inte vill att kvinnor ska skadas av illegala aborter. Abortmotståndare som driver igenom restriktioner, som skapar en marknad för illegala abortörer. Vi är snärjda i synden och det blir fel hur vi än gör.
Den som inte gör någonting och passivt åser hur andra människor far illa.

Om det bara hade handlat om att undvika vissa konkreta handlingar, hade väl åtminstone några människor klarat av att leva syndfria liv. Och då hade Jesus inte behövt dö på korset.

Det har betydelse hur allting skapades. Om inte Gud hade skapat, hade syndafallet bara varit ett led i det naturliga urvalet. Adam och Eva hade kanske dött av det de åt och hade inte fått någon avkomma. Det hade däremot rovdjuren, som dödar andra djur, fått. Kristendomen är en historisk religion, har jag läst. Den bygger på vissa historiska händelser: skapelsen - syndafallet - korsfästelsen och uppståndelsen.

Om man behandlar korsfästelsen, att Jesus dog för våra synder, isolerat från de tidigare händelserna, skapelsen och syndafallet, förstår vi inte vad det betyder att SÅ ÄLSKADE GUD VÄRDEN SÅ ATT HAN UTGAV SIN ENDE SON.
Det var för att återupprätta den värld, som han hade skapat. För att allting skulle bli (som) nytt.