larsflemstroms

Mystiken ligger fortfarande tät över de påstådda serievåldtäkterna på dagisbarn i Högsby. Vad är det som den misstänkte har medgivit? Faktiska omständigheter, som han inte har förstått är grova våldtäkter? Om det hade varit ett enstaka fall i daghemmets lokaler, hade uppgiften varit lättare att tro på. Men detta stora antal, nu tio, utan att någon i den övriga personalen har märkt något. Har hela gänget åkt in till Oskarshamn och shoppat under arbetstid och lämnat praktikanten ensam med barnen?

 

Det finns de, som tycker att dagiset borde stängas omedelbart, om allt detta har hänt, utan att någon har märkt något. Eller har de sett, men inte förstått att det som har utspelats framför deras ögon har varit grova våldtäkter? Föräldrar har klagat på dålig information från kommunen. Jag surfade in på kommunens hemsida. Det har nog många gjort före mig. Man skriver att polisutredningen står i fokus för kommunen i nuläget, och att kommunens ambition är att underlätta densamma. Kommunen uppmanar alla att vara extra lyhörda om något barn eller någon elev mår dåligt p.g.a det inträffade. Detta är ny information.

 

På startsidan finns rubriken "Barns psykiska hälsa" och klickar man på den kommer man till rubriken "Sexuella övergrepp". Och det som står där är ingen ny information utan det har funnits där åtminstone sedan september 2013. Där står bl.a. "Små barn har inte kunskap om sexuella handlingar på samma sätt som äldre barn eller vuxna. De kan därför inte alltid berätta vad det har varit utsatta för. Däremot kan de säga saker som får oss andra att oroa sig för att någon har utsatt barnet sexuellt." Det gäller alltså att se de små, små signalerna och tolka de rätt. Eller rapportera varje avvikelse i ett barns beteende till någon som är, eller förmodas vara, expert på sexuella övergrepp.

 

En ytterligare information lämnas: "En tonårig som lever i en familj där sex överhuvudtaget inte får förekomma före äktenskapet kan det få mycket svårt till exempel efter en våldtäkt". Det gäller väl inte bara tonåringar, utan även småbarn? Jag skulle tro att det finns många sådana familjer i Högsby i Småland, och de kan ha blivit rejält uppskrämda av kommunens information. Det paradoxala är att sexuell avhållsamhet före äktenskapet framställs som något negativt, och att motsatsen sex före äktenskapet, indirekt framställs som något positivt - om det inte går till våldtäkt. Författarna till informationen har låtit sin egen avoghet mot den lite gammaldags religiösa livsstilen skina igenom.

 

Ett aningen motsägelsefullt budskap alltså. Men detta är ingen formulering som politiker eller tjänstemän i Högsby har knåpat ihop. Utan det har gjorts av någon organisation som uppger sig vara experter på barns rättigheter. En extra tragik i det hela är att kommunens hemsida har ett enormt barnfokus. Man har tydligen haft som en politisk målsättning att locka barnfamiljer att bosätta sig i kommunen, som man därför har framställt som en trygg och säker plats för barn att växa upp på. Oavsett vad som har hänt så har den ambitionen raserats i grunden av den senaste dryga veckans pedofiljakt.

 

 

Tidningarna har lämnat en del information, som TV har förtigit, vad nu det kan vara värt. SVT, som ska vara ett objektivt och opartiskt mediaföretag (public service) har mest ägnat sig åt att förvärra tragedin och piska upp hatet mot den häktade 20-åringen samt hans föräldrar och syskon, som har tvingats gå under jorden på hemlig ort. Pressen har berättat att det började med en anmälan om ett övergrepp på det dagis, där den misstänkte arbetade som praktikant. Polisen bekräftar att detta övergrepp har ägt rum och att de andra övergreppen fortfarande är under utredning. Ett tolfte övergrepp har nu anmälts.

 

Hur grova de misstänkta övergreppen är, det är fortfarande höljt i dunkel av det juridiska fikonspråket. Begreppet "våldtäkt" omfattar även "jämförbara handlingar". Ett sexuellt övergrepp är alltid "grovt" om det begås av dagispersonal, oavsett om själva handlingen är grov eller ej. Man kan ju tro att graden, grov, lindrig eller av "normalgraden" har att göra med hur allvarliga skador som offret har tillfogats. En mamma säger att barnet "mår efter omständigheterna bra". Jag gissar att polisen är förtegen med detaljer för att vuxna inte ska ställa ledande frågor till sina barn, eftersom sådana frågor skulle göra barnens berättelser värdelösa ur bevissynpunkt.

 

Men det är ju å andra sidan beklagligt om panik och hatstämningar piskas upp. Om den misstänkte har pressen berättat att han var med om en svår olycka för tio år sedan, då en bror till honom dödades och han själv var nära att dö. Enligt en uppgift, som dock måste bedömas som mycket osäker har han därefter stannat på en tioårings nivå. Den uppgiften kan vara ägnad att hitta någon förmildrande omständighet. Det borde inte behövas på nuvarande stadium.

 

Det är besynnerligt att han hunnit förgripa sig på så många barn, innan någon började misstänka något. Enligt en mamma hade dörren varit stängd till ett rum, där han bytte blöjor på ett barn. Nog borde väl någon i personalen ha reagerat, eller tyckte de att det var bra att slippa göra jobbet själva?

 

Och så har vi polisen som skjuter ihjäl folk "enligt regelboken", Tre varningar, varav ett är ett eller flera skott i luften, och sedan skjuter man för att döda. Det är besynnerligt att polisen har tid att följa regelboken, det måste ju dock ta flera sekunder, om polismännen eller någon annan befinner sig i akut livsfara. Om en person, som ska gripas, drar fram en pistol och med fingret på avtryckaren siktar på en polis, finns knappast tid att följa någon regelbok.

Mystiken tätnar kring Högsby-pedofilen. Hur kunde han förgripa sig på så många barn, utan att någon såg något? Och hur kom polisen mannen på spåren? Var det genom en anmälan från någon i Högsby eller var det ett resultat av polisens egen spaning på pedofilnätverk eller liknande? Och så råkade man upptäcka att en person, som man spanade på, praktiserade på ett barndaghem. Och då ställs ju frågan om han har förgripit sig på något av barnen där.

 

Mysteriet tätnar ytterligare när man får veta att det från början handlade om nio barn, vara sju hade utnyttjats på arbetsplatsen och två på andra platser i Högsby. Hur kunde man få fram dessa nio barn samtidigt, om det var så det gick till? Det hela börjar förete likheter med pedofilavslöjandet i Uppdrag Ljug i början av veckan. Föräldrar hade laddat upp bilder på sina barn på en sajt. Inget anmärkningsvärt med det, om inte någon hade börjat skriva sexualiserade kommenterer till bilderna. En av bilderna var uppenbarligen tagen i Sverige, och platsen kunde identifieras.

 

Det visade sig att en tidigare dömd pedofil bodde på den adressen, och att det var hans dotter och en kamrat till henne på bilden. Och eftersom expertisen säger att pedofiler inte kan botas, så måste det ligga ett brott bakom den tämligen oskyldiga bilden.. Den knapphändiga information som gavs i programmet om det brott, som den mannen hade dömts för, tydda på att brottet var av den ringa graden. Men man kan ju inte lita på Uppdrag Ljug i något avseende.

 

Har ni hört det förr? Sexuella läggningar kan inte botas. Men man måste väl ändå skilja mellan fall, då detta är önskvärt för att skydda framtida sexualbrottsoffer, och fall när ingen annan kan skadas. Jag vill understryka att när jag skriver "bota", så menar jag inte att personen ifråga måste vara sjuk. Inom sjukvården görs många både medicinska och kirurgiska ingrepp för att ändra någon egenskap hos fullt friska personer, såsom aborter, könskorrigering och plastikoperationer. "Bota" är från början ett religiöst uttryck som betyder att gottgöra en synd.

 

 

Samma dag meddelade tingsrätten i samma stad, att det polisbefäl, som hade beordrat öppning av Hjulstabron med följd att två unga bensintjuvar hade kört ihjäl sig, hade dömts till 50 dagsböter för tjänstefel. Alltså inte för det något grövre brottet vållande till annans död. Tingsrätten motiverar sin märkliga dom med att åtgärden inte var "proportionerlig" i förhållande till det begångna brottet. Därmed har tingsrätten slagit fast att det hade varit rätt att döda bensintjuvarna, om de hade begått ett grövre brott än att smita från betalningen på en bensinstation.

 

 

Men i det aktuella fallet hade polisen på sörmlandssidan med lätthet kunnat spärra den fortsatta flyktvägen söderut. Jag känner till trakterna och vet att södra landfästet av Hjulstabron ligger på en ö i Mälaren, och att det bara finns två broar, alltså bara två alternativa flyktvägar till det sörmländska fastlandet. Vägen delar sig för resten strax norr om dessa broar, och där hade flykten kunnat stoppas av en enda avspärrning.

 

 

Om den, som ska gripas, gömmer sig inne i en byggnad, ska han lockas ut ur byggnaden, så att polispersonalen har honom under full uppsikt under hela insatsen. Andra personer måste föras i säkerhet. Om personen, som ska gripas, försöker springa från platsen, så låt honom springa sig trött, men ha honom hela tiden under full uppsikt. Efter ett tag kommer han att falla ihop av utmattning och kan då gripas.

 

 

 

 

Uppdrag Granskning, som därefter har avslöjat sig själva som Uppdrag Ljug hade i tisdags ett långt inslag om en pedofil i nordvästra Skåne. Större delen av programmet bestod av en intervju med pedofilen, och resten intervjuer med polis och en behandlare (psykolog eller psykiater), som menade att pedofiler inte kan botas, utan möjligen läras att behärska sig. Polisen hade trots långa utredningar inte lyckats bevisa något brott. Men tendensen i programmet var att han var skyldig, bl.a. till övergrepp på sin dotter, som hade omhändertagits av socialen.

 

Att polisen hade misslyckats förklarades bero på att den tidigare dömde mannen, sedan han avtjänat straff för det brottet, varit för smart för att ertappas med något brottsligt. Intervjusvaren lästes upp av en skådespelare, eftersom mannen fruktade för sitt liv, om någon skulle känna igen rösten. Existerar han över huvud taget?

 

Däremellan kom Debatt om det kommande dolda kameran - programmet i biktsituationer, där den ansvarige utgivaren för Uppdrag Granskning, som jag därför kallar för Uppdrag Ljug, visade sig ha en mycket liberal syn på journalisters rätt att ljuga för att avslöja "missförhållanden". Som torde framgå att mitt inlägg Uppdrag Ljug, så har falska bögar själva konstruerat det missförhållande som avslöjades (eller rättare sagt kommer att avslöjas, för programmet är ju fortfarande inte sänt).  Journalister har ljugit att de är homosexuella och att de har lidit av denna läggning.

 

Och så avslutas veckan med pedofilen i Högsby, som misstänkt för grov våldtäkt på elva barn på ett daghem, några så unga som bara 2 - 3 år. Om det är fråga om verkliga våldtäkter, d.v.s. penetration, så måste ju barnen ha blivit svårt skadade även rent fysiskt. Men det vet vi inte. Det har inte sagts i nyhetssändningarna. Det juridiska begreppet våldtäkt avser ju numera flera olika typer av sexualbrott, bl.a. det som förr kallades sexuellt utnyttjande av underårig (d.v.s.person under 15 år). Jag vet inte om brottsoffrens mycket låga ålder i detta fall räcker för brottsrubriceringen "grov", eller om den misstänkte pedofilen verkligen har gjort grova saker med barnen (t.ex. utsatt dem för våldtäkt i ordets egentliga mening).

 

Har barnen bara fått psykiska skador, och hur allvarliga är de, eller har de även fått psykiska skador? Och hur påverkas så små barn av sexuell beröring, om nu det är det enda som har förekommit? Och hur påverkas de av rollen som brottsoffer, exempelvis av de förhör som kommer att hållas med dem och de kan få uppfattningen att de själva har gjort något "fult". Frågan är ju vad de har utsatts för.

 

Kommer ni ihåg Alexandra-mannen, som mutade sig till sex med flickor i 13- 14-årsåldern med dyra presenter, resor och hotellvistelser? Jag såg ett TV-program om detta. Trots att programmakarna verkligen ansträngde sig att framställa flickorna som svårt skadade offer för denna uppvaktning, så framgick det ganska tydligt av programmet att det snarare ar rättegångarna som hade tillfogat dem deras svåra psykiska skador. De hade ju frivilligt medverkat i något, som var mycket skamligt, och hade alltså själva tagit på sig skulden för detta. De hade utsatts för psykisk våldtäkt av domstolen. Ändamålen helgar  medlen? Men visst var det viktigt att Alexandra-mannen åkte dit.

 

Nu drabbas ett helt samhälle av pedofiljakten. En sak är dock säker. Den här mannen ska aldrig mer arbeta med barn. Vilka påföljder han i övrigt ska drabbas av får den fortsatta utredningen och rättegångarna visa.

 

 

 

.

 

 

 

Den person, som jag försiktigtvis kallat "regeringen" i inlägget om äktenskapet blånekar på sin blogg till att hon någonsin velat förbjuda kyrkvigslar och hänvisar till att hon själv gift sig i kyrkan. Men vad bevisar det? Det var ju nästan ett halvsekel innan de samkönade kyrkvigslarna kom på tapeten. Hon har alltför många gånger sagt att prästerna borde fråntas vigselrätten för att några av dem inte vill viga samkönat, för att jag ska minnas fel, senast i samband med de ytterst vinklade och delvis lögnaktiga reportagen i SvD nyligen om en kyrkoherde som helst enligt reglerna hade ordinerat en annan präst att förrätta vigseln.

 

Det är en bra ordning, som man har i Svenska kyrkan. Men innan beslutet togs, försökte en katolsk lekman lura på de Svk-präster, som var mot beslutet att samkönade par skulle få gifta sig i kyrkan, att kräva att kyrkvigslarna avskaffas, enligt den modell som råder i en del s.k. katolska länder efter franska revolutionen, då den revolutionära diktaturen ("jakobinerna")  försökte krossa även kyrkan. Metoden var dels att tvinga ut alla präster som soldater i kriget, utan att först ge de någon soldatutbildning, så att de dog. Och dels att göra alla kyrkliga förrättningar till en juridisk nullitet.

 

 

Vid begravningen av den franska socialistledaren och EU-dignitären Francois Mitterand 1996 hade frun och älskarinnan suttit intill varandra i kyrkan och gråtit tillsammans, något som ansågs otänkbar i det lössläppta Sverige. Detta kände jag till, när den svenska katoliken "Bengts blogg" drog igång kampanj med tentakler ända in i regeringen för att avskaffa kyrkvigslarna juridiskt även i Sverige.  Katolska kyrkan behöver minsann inte "statens stöttor" för att hålla äktenskapet i helgd, menade Bengts blogg.

 

Samtidigt som homoäktenskapsmotståndarna inom Svenska kyrkan, anförda av en katolik, vars ekumeniska intresse går ut på att underblåsa motsättningar i Svk, ville slippa vigselrätten, för att inte avslöjas som "homofober", gick anhängarna, anförda av den prästvigda politrucken Helle Klein till angrepp mot kyrkans vigselrätt från motsatta hållet. Jag hörde henne i Pride House 2009, där hon och den nuvarande Skara-biskopen Åke Bonnier diskuterade det kommande äktenskapsbeslutet. Fastän de var överens i sak, var de som dag och natt i sin debattstil. Bonnier lågmäld och Klein skrikig och hatisk. Hon ville straffa hela kyrkan för några enskilda prästers inställning. Den person, som jag kallade "regeringen" i mitt förra inlägg om äktenskapet har berättat att hon också pläderade för att kyrkan skulle fråntas vigselrätten.

 

Argumentationen  från båda sidor gick ut på att vigselförrättningar är myndighetstutövning, och att den som inte vill viga ett visst par bryter mot bestämmelsen att myndigheter ska behandla alla lika. Jag undersökte detta mycket noga och fann att det kan riktas allvarliga invändningar mot resonemanget. Frågan är ju var går gränsen för vad som är myndighetsutövning.

 

 

Varför ville jag då att kyrkan skulle behålla vigselrätten, trots att jag själv vid den tiden fortfarande var motståndare till samkönade kyrkvigslar?

 

 

 

 

 

Människor kan alltid välsignas, men inte juridiska arrangemang mellan människor, vilka inte har ett direkt stöd i Skriften.  Men det är få som förstår den lilla detaljen. De flesta uppfattar nog en välsignelse som en bagatell jämfört med en vigsel. Det skulle framstå som mycket besynnerligt, om samma präst som tycker att det är okej att välsigna hela skolklasser vid skolavslutningar i kyrkan, skulle neka att välsigna två enskilda människor, som just har gift sig. Och visst skulle det låta konstigt i de flestas öron "Jo, jag kan välsigna er två, men inte ert äktenskap"?

 

 

 

 

Falska bögar (alltså personer som ljuger ihop att de är homosexuella, fastän de inte är det) söker upp präster och ljuger (en gång till) att de lider svårt av sin påstådda läggning. Hur ställer sig prästen till det? Finns det någon hjälp att få? Får prästen tro att konfidenten (så kallas den som biktar  sig) talar sanning, och utgå från det? Eller ska prästen utgå från att konfidenten ljuger, om det som konfidenten säger inte överensstämmer med någon officiell linje?

 

Om Uppdrag Ljug hade velat få fram bevis på dålig själavård för homosexuella, hade de väl kunnat efterlysa personer, som varit med om detta, genom de organisationer som finns, och låtit dem berätta om sina upplevesler?

Det är ju bara prästen som har tystnadsplikt. Konfidenten har de inte. Man hade då kunnat göra programmet utan att skända bikten. Då hade kanske sanningen kommit fram. Men den var inte intressant. Nu handlar det ju om Uppdrag Ljug.

 

Det var ju samma sak i programmet om imamerna. Frågan var ju inte om en muslim måste följa varje bokstav i Koranen, utan hur en muslim som vill följa varje bokstav i Koranen ska agera. Det enda som hade kunnat rädda imamerna från att framstå som suspekta i Uppdrag Ljugs granskning hade vart om de hade hittat någon annan Koran-vers som motsäger den omfrågade versen.

 

Det finns ju en uppenbar risk att Uppdrag Ljug klipper i inspelningen för att inte själva åka dit för att sprida fördomar. Måste präster och imamer i fortsättningen göra egna inspelningar för att försvara sig? Och vad hindrar polisen att göra på samma sätt? En polis kan ju låtsas vara medbrottsling till någon som har biktat att han har begått ett brott. Det kan ju vara svårt för prästen att hålla masken om han redan känner till saken, och den verkliga brottslingen har tagit på sig hela skulden. 

 

Och kan vi i fortsättningen lita på Uppdrag Ljugs granskning av myndigheter, som begår övergrepp mot enskilda? Omständigheterna kring polisens dödsskjutning av en 69-åring i Husby var kanske helt andra än vad som redovisades i Uppdrag Ljug-programmet om händelsen?

 

 

 

 

 

Under den senaste veckan har jag fallit ordentligt i onåd hos "regeringen" för som jag tycker helt oskyldiga åsikter. Jo, jag har skrivit att de borgerliga vigslarna borde avskaffas. Det är förstås surt för en person, som vill förbjuda både kyrkvigslar och välsignelser av skolbarn i kyrkan. Jag har inte skrivit att de äktenskap som har ingåtts genom borgerlig vigsel ska upplösas. Jag ha inte heller skrivit att par, som inte vill gifta sig kyrkligt, ska nekas registrering som gifta i folkbokföringen.

 

För att internationella regler ska uppfyllas måste de infinna sig tillsammans hos Skatteverket och intyga för den tjänsteman som tar emot anmälan att det är av fri vilja, sedan tjänstemannen har konrollerat i myndighetens register att det inte finns några legala hinder för äktenskapet. Några särskilt förordnade "borgerliga vigselförrättare" behövs inte. Den som vill ha en ceremoni kan väl arrangera detta privat.

 

De par, som vill ha kyrkvigsel får i vanlig ordning skaffa ett utlåtande från Skatteverket att hinder mot äktenskap inte finns, visa detta för en präst eller pastor eller imam eller rabbin, som viger dem religiöst, och rapporterar tillbaka till Skatteverket att de är gifta i samfundets ordning och att det var frivilligt. Detta skulle få samma rättsverkan som den tidigare nämnda ceremonilösa registeringen. Sambolagens bestämmelser ska gälla, även om de gifta bor på olika håll. Annars ingen skillnad jämfört med sambor.

 

 

Registreringen av samfund i vilket religiös vigsel har skett är viktig. Muslimska män får gifta sig med en till (om lagen tillåter det). Svenska kyrkan tillåter att man gifter sig med en till, om man först har skilt sig från sin förra.

Katoliker får ha sin nya som älskare /älskarinna vid sina av sin förra, eftersom deras kyrka inte tillåter skilsmässor. Vi kan inte ha en ordning som ger en profan myndighet rätt att upplösa ett katolskt äktenskap varefter äktenskapsbrytaren går till ett annat samfund och gifter sig med en till. Har man slutat tro på den katolska läran, ska man gå ur - och kan då få sitt äktenskap upplöst.

 

Varför ska ingångna och upplösta äktenskap över huvudtaget registeraras av en statlig myndighet. Samboförhållanden registeraras ju inte. Men har ändå vissa rättsverkningar, såsom vem som har rätt till den gemensamma bostaden och vem som måste flytta, om man separerar. Avstående från rätten till socialbidrag kan ju skickas direkt till socialtjänsten och inbördes testamenten kan ju arkiveras hos någon begravningsentreprenör.

 

En kyrkvigsel borde fungera som ett trepartsavtal, där man lovar både varandra och det vigande samfundet att leva enligt samfundets syn på äktenskapet, så länge man är medlem. Men givetvis skulle alla i Sverige verksamma trossamfund kunna komma överens om att  föra ett gemensamt med privat register. Om varje samfund skulle ha sina egna, men inget gemensamt register, skulle det bli kaos.

 

 

De kommer att avslöjas som "homofober" ändå, vilket inte minst Uppdrag Gransknings tilltag att låta en journalist spela lidande homosexuell, visar. Vem vill inte hjälpa en lidande person? Jag hoppas att programmet blir anmält till Granskningsnämnden för spridande av fördomar mot homosexuella. Hälften av tittarna kommer ju att tro att de "falska bögarnas" beskrivning av hur det är att vara homosexuell stämmer med verkligheten. Men jag gissar att programmakarna kommer att klippa bort allting, som kan leda till en fällning av programmet.

 

Jag hade tänkt skriva om detta, men en kort inledning om äktenskapsbråket med "regeringen", men inledningen blev hela inlägget. Hur en muslimsk kvinna, som till varje pris vill leva efter Koranens ord, ska agera om hennes man åker till ett annat liv och där gifter sig med ytterligare en kvinna, var ju en av frågorna i Uppdrag Gransknings dolda kamera-program om imamerna. Jag ansåg då att imamerna utsattes för ett övergrepp.

 

Men ändå var handlade det om vägledning i en teologisk fråga, och inte om bikt, som det nu är fråga om. Vet inte om bikt förekommer hos muslimer. Imam-programmet var mer jämförbart med en dolda kameran-inspelning av ett bibelsamtal, där någon får vägledning i bibeltolkning. Det som hänt nu är betydligt värre. De falska bögarna från Uppdrag Granskning har skändat något, som av många kristna anses vara ett sakrament. Hur sträng bikthemligheten är, framgår av en händelse kort innan Svenska kyrkan formellt upphörde att vara en statskyrka.

 

En präst dömdes för brott mot tystnadsplikten, sedan han vittnat i en annan domstol att en misstänkt brottsling hade suttit i bikt hos honom vid just den tidpunkt då brottet, som den biktande misstänktes för, hade begåtts. Prästen hade självfallet inte röjt något om innehållet i bikten, utan bara att den hade förekommit. Att prästen vittnade på begäran av den åtalade själv, som därigenom undgick straff för ett brott, som han inte hade begått, hjälpte inte den stackars prästen. Bikthemligheten är absolut, helt utan undantag.

 

Det har då och då spekulerats om någon präst vet vem som mördade Olof Palme. Det har förts fram förslag om dolda mikrofoner i kyrkorna. Detta är särskilt lätt gjort i katolska kyrkor, där man har särskilda biktrum. Uppdrag Granskning har nu gjort något, som inte ens Säpo får göra, inte ens i det ädla syftet att klara upp mycket grova brott, spelat in biktsamtal. .

 

 

 

 

 

 

 

.