larsflemstroms

Jag skrev ett inlägg om kvinnliga härskartekniker. Mest är det ju andra kvinnor som drabbas... Jag har tröttnat på de gamla kvinnornas medlidande med Jimmie Åkesson, som enligt dem är mobbad av Annie Lööf. För dessa gamla kvinnor, som tror att de har gjort uppror mot en gammeldags kvinnoroll, är det självklart att sköna kvinnor ska underordnas sig farliga män. Att Annie ska underordna sig Jimmie.Och inte rösta mot regeringsalternativ, som han kan styra över.

 

Svaret på nämnda inlägg kom efter några timmar, vilket motsäger det som står i slutet av svaret:  

Jag har fått svar - dock inte på min egen blogg, trots att jag inte har undanbett mig debatt - på inlägget om kvinnliga härskartekniker. Det handlar alltså om en handfull gamla kvinnor, som är sura på Annie Lööf, för att hon vägrar underordna sig Jimmie Åkesson. Och han är ju lite "farlig"!?

 

Nu tyckte ju en av de gamla damerna (en prästfru, vars man inte torde få tjänstgöra i Svenska kyrkan p.g.a. sina åsikter i "ämbetsfrågan" att man måste kunna samtala med "alla" (d.v.s Jimmie Åkesson men inte Jonas Sjöstedt) för att utröna om det finns något som man kan komma överens om. där fick sköna Annie en riktig käftsmäll Men nu handlar det inte om något slags terapisamtal eller själavård, utan om makt och inflytande. Det har Jimmie aldrig förnekat, så det är ingen hemliget. Och om SD har något slags hemlig agenda (vilket somliga tror och andra inte tror), så är den naturligtvis hemlig. 

 

Om man lyssnar på Jan Björklunds kritik mot SD, så skiljer sig det han säger avsevärt från det som Jonas Sjöstedt säger. Sjöstedt talar gärna om SD:s historiska rötter. Björklunds kritik är mer ideologiska än historisk (även om han drar fram det också). SD är det parti (möjligen med undantag för vänstersekterna till vänster om Vänsterpartiet) som står längst från de liberala idealen.

 

Man behöver inte själv vara liberal för att konstatera att så är det bara. Att socialdemokraterna står närmare liberalerna än SD, är inget att förvånas över. S är ju inget renodlat socialistiskt parti, utan snararare ett socialliberalt parti. Men framför allt: SD är inget alliansparti. Hur sjutton har någon kunnat inbilla sig att man kan driva allianspolitik med halva alliansen, men med stöd av ett direkt anti-liberalt parti  - som man tror inte har för avsikt att påverka?

 

Jag kan förstå frustrationen över att det inte blev någon alliansregering. Men det var ju uteslutet från början när Kristersson ställde upp som statsministerkandidat utan att ha hela alliansen bakom sig 

 

 

 

 

 

 

Att inte kommentera kan förstås uppfattas som att hennes inlägg inte ens är värda ett bemötande. Och nu har hon, som halva sitt liv har krävt att kvinnoprästmotståndare inte ska få vara präster fått ihop det  med en annan gammal surkärring, som är gift med en kvinnoprästmotståndare och själv tycker att kvinnor inte ka få vara präster, Men nu har de gamla kärringarna hittat ett gemensamt hatobjekt: En yngre kvinna, som kanske är på väg in i nedre medelåldern. Vad annat? 

 

Annie Lööf. Vem annars? Hon vägrar ju underordna sig Jimmie Åkesson. 

 

Jämställdhet var ordet. De sköna kvinnorna ska underordna sig de farliga männen. Det tycker IS också. Och de ska  vi ha fler av i Sverige, om de gamla suffragetterna får bestämma. Det är ju så synd om IS-männen. De är ju missförstådda. Någon omtänksam kvinna borde tala dem tillrätta. läka deras själsliga sår. 

 

Nu är hon så arg på Annie Lööf, så att hon vill ha nyval. Men avslutar med att då kommer det inte att finnas något borgerligt alternativ....

 

Vems fel är det? Till slut återstår kanske bara Liberalerna. De sista entusiasterna på den smala vägen mellan vänsterdiket och högerdiket. 

 

Här nedanför publicer jag en kommentar, som jag har skickat till en annan blogg, vars ägare dock vägrade publicera kommentaren. Det  var med anledning av den bloggägarens ständiga påhopp på Annie Lööf och Jan Björklund för att ha splittrat alliansen. Men vems fel är det egentligen att alliansen nu har kastat bort chansen att bilda en alliansregering med s-stöd?

 

Nehej, generalen som tappade halva armén, men drog ut i strid ändå, är inte skyldig till någon splittring. Det svidande nederlaget är de olydiga majorernas fel.... En lika allvarlig felbedömning av läget, har ingen svensk befälhavare gjort, sedan Karl XII gav order om anfall i Poltava 1709, trots att halva armén låg i sjukläger, t.o.m kungen själv.

 

Det är kanske bättre att samla sina egna styrkor än att hoppas på opålitliga allierade. Kosackhövdingen Mazepa kom inte till svenskarnas undsättning, när han bäst behövdes. Han delade gärna segrarna med svenskarna, men inte nederlagen.

 

Består (eller bestod?) inte alliansen av fyra självständiga partier, som måste vara överens inför de avgörande striderna? När blev Kristersson "chef" och när blev Ebba chefens lilla piga?

 

Och dessa två trodde att de var kapabla att styra ett land med självuppoffrande SD-stöd

 

Exkurs om slaget vid Poltava 28 juni 1709

Slaget beskrivs på Wikipedia som den svenska arméns kollaps. Det lyser förvisso ingen midnattssol i nordöstra Ukraina, där Poltava ligger - långt. långt från Sverige. Men även där är midsommarnatten kort, och det var ju bara en vecka efter den astronomiska midsommardagen. Kungen hade tänkt anfalla de sovande ryssarna i skydd av nattens mörker. Men när en svensk soldat råkade trampa på en kvist, vaknade en rysk soldat och såg siluetterna av svenskarna i det svaga gryningsljuset. Och avfyrade sin pistol. Och inom någon minut var hela den ryska armén på fötterna och bemannade kanonerna och sköt kartesch (järnskrot som ger fulare sår en vanliga kanonkulor).

 

Kungen hade tänkt att svenskarna skulle komma så nära ryssarna, så att det var för sent att använda kanonerna. Hur kunde kungen komma på den vansinniga idén att använda den taktiken i midsommarnatten? Och hur kom det sig att den svenska armén befann sig så långt hemifrån, där okända sjukdomar lurade? Den ryske tsaren Peter den store hade räknat ut det. Trots att mikroorganismerna bakterier och virus ännu inte var upptäckta, var den osyliga fienden (sjukdomarna) välkänd för varje militärbefälhavare, som var mer kommen till åren än den unga svenska kungen. Det var hans nionde krigsår.

 

Och faktum är ju att digerdöden hade börjat sitt härjningståg över hela Europa 362 år tidigare inte långt frin Poltava, i en liten stad vid det just nu så omtalade Kertjsundet, som skiljer Krimhalvön från det sydryska fastlandet. När de anfallande styrkorna inte lyckades inta staden levande, skickade de sina döda soldater in över stadsmuren med katapult. Och det var nog inte historiens första exempel på bakteriologisk krigföring. 

 

Och nog kan man tala om operation mörkläggning när M och KD skulle erövra regeringsmakten med hjälp av SD. Vilka dunkla  krafter låg bakom de hätska dreven på Facebook mot Lööf och Björklund, för att tvinga in dem i allians med SD? Som många  totalt aningslösa Facebook-användare låtit sig utnyttjas till.  Snällhet gränsar till dumhet. Men när man lånar sig till rena hatkampanjer mot alla som inte älskar SD, då har man gått långt över gränsen mellan snälleten och dess motsats.

 

Nog för att major Björklund har hånats för sitt militära yrkesval, innan han blev politiker på heltid. Men lättlurad är han inte. Liberal ut i fingerspetsarna. I politiken skadar det inte att känna till något om strategi och taktik - och risken att det kan finnas hemliga allianser. I detta fall mellan SD och en mycket speciell del (inte den mest hederliga delen) av det svenska näringslivet.

 

 

Säg ordet "gubbsjuka" och alla förstår att det handlar om äldre män som dras till unga kvinnor. Men finns det inte en kvinnlig variant, "gumsjuka"? Jag har uppmärksammats på några exempel på detta under senare tid. Först har vi den snart 80-åriga kvinnan, som tror att hon är uppvaktad av en arabisk kronprins. Det handlar visserligen inte om Saudiarabien, men om en annan och lika ruskig diktatur på den arabiska halvön. När gamla gummor dras till unga män, ska det gärna vara fascistoida typer...

 

Vad den här kvinnan såg hos mig, kan jag inte förstå, för jag är ju inte ung och vacker och har inget nazistiskt förflutet.Men jag träffade henne för ett par år sedan hon en gemensam bekant och hon försökte uppenbarligen inleda en relation med henne. Hon försökte kartlägga mitt tidigare liv, när hon bodde i S-holm, för att utröna om våra vägar hade korsats. Det kändes ganska pinsamt för mig, när det gick upp för mig att hon var en av mina närmaste grannar i öster, på andra sidan av den stora skogen. Avståndet var över en mil,sådär en och en halv mil,  och trots långa skogspromenader gick jag aldrig så långt.

 

 

 

Mig veterligt stödjer inte de här gamla kvinnorna SD politiskt. De har bara förväxlat flyktingar och flyktingmotståndare. Det är de senare som det är synd om. De är missförstädda. Det skulle Lööf och Björklund upptäcka, om de bara vill prata med de farliga unga männen, som nu är på väg in i medelåldern. SD-topparna menar inte vad de säger. 

Medan andra pratar om vad partierna har lovat eller inte lovat väljarna, har jag ägnat några timmar åt att utforska bakgrunden till att det har blivit så här. Jag blir mer övertygad om att partierna (den s.k. sjuklövern) måste sätta demokratins framtid och överlevnad över partiegoismen och vallöftena om vilken regering de vill ha. Jag jämförde i slutet av förra inlägget med situationen i Tyskland efter det tyska riksdagsvalet 1933, då Adolf Hitller bildae en minoritetsregering med ett väljarstöd på 37 % bakom sig.  Diktaturenoch hela andra världskriget hade kunnat stoppas, om öriga partier - från kommunisterna till den ultrakonservativa högern - hade grävt ner stridsyxorna och de inbördes meningsskiljaktigheterna och bildat någon form av samlingsregering.

 

Det ideologiska avståndet mellan kommunisterna och den ultrakonservativa högern (iblamd kallad "den anstänidga högern" i motsats till nazisterna) var förvisso miltals större än avståndet mellan dagens Socialdemokrater och Moderater i Sverige. Men med tanke på vad som stod på spel. För arbetarklassen, och särskilt lantarbetarna, hade det betytt fortsatt förtryckande herrskapsvälde på de stora gårdarna. Men det hade dock varit lättare att uthärda en nazismens barbari. Och visst hade det betytt ökad kommunistisk aktivitet på industri-arbetsplatserna och svåra konflikter mellan arbetare och kapitalister, som hade upplevt att makten över deras egendom hade tagits ifrån dem. 

 

Men det hade definitivt varit lättare att uthärda för de kapitalister (inte bara judiska kapitalister) som slutade sina liv i gaskamrarna. Men är det då inte absurt att jämföra dagens och morgondagens Sverige med dåtidens Tysklland? Men observera att jag inte gör någon direkt jämförelse med något nutida svenskt riksdagsparti och dåtidens tyska nazistarti - trots de historiska och ideologiska rötterna. Det jag jämför är de andra partiernas agerande, främst S och M, som positionerar sig mot varandra. I stället för att ta ansvar tillsammans. 

 

Och det är därför jag tar Annie Lööf, c, i försvar. Inte för att jag vill ha hennes  politik (möjligen små delar) eller hennes själv som statsminister. Alternativet kan bli mycket, mycket  värre. Regeringscirkusen handlar om att kasta bort kakan och ha den kvar. Tron att det är riskfritt att sätta demokratins framtid på spel och ändå känna sig säker på att den kommer att finnas kvar, när dimmorna har skingrats.Inget av de tre största partierna har egen majoritet. Vilken minoritet ska regera? Den ena minoritetens väljare har sagt att Löfvén ska avsättas. Den andra minoritetens väljar har sagt nej till alliansregering. Betyder det att det finns en majoritet för ståndpunkten att vi inte ska ha någon regering? 

 

Eller finns det en majoritet för att den tredje största minoriteten, med ett väljarstöd på under 20 procent, ska ha det avgörande inflytandet på alla viktiga omröstningar i riksdagen? Vem som ytterst bestämmer gör detsamma, bara det inte blir Kristersson. Säger den ena av de något större minoriterna av väljarna. Vem som ytterst bestämmer gör det samma, bara om det inte blir Löfvén. Säger den andra av de något större minoriteterna väljarna. 

 

Det är väl ingen hemlighet att de tyska kommunisterna ville att Hitler skulle bli rikskansler, eftersom det skulle sköärpa klassmotsättningarna och bereda väg för den stora proletära revolutionen. Trodde de. Och et är väl  ingen hemlighet att de flesta av "junkrarna" inom den ärkekonsteravtiva högern ville att Hitler skulle bli rikskansler pch sätta stopp för den av kommunisteraterna önskade revolutionen. Trodde de - och fick rätt. Meen var det värt priset, om man förutom fasorna under Hitlers styre, även tänker påatt halva riket hamnade under kommunstiskt styre efter kriget?

 

"Finns det något land i världen som har det så?" Frågan ställdes av en reporter till Tommy Möller, professor i statsvetenskap, sedan decemberöverenskommelsen mellan de dåvarande rödgröna regeringen och den borgerliga oppositionen 2014 hade ingåtts.

Nu verkar M och KD fantisera om att de kan styra  (tillsammans) i minoritet. Utan att bilda majoritet tillsammans med något annat ytterligare parti, inte ens SD. Sverige, som länge framstått som det mest demokratiska landet i världen. är nu i full färd med att avskaffa demokratim till förmån för minoritetsstyre. Utan att ens genom någon form av maktanalys definiera hur liten en minoritet kan vara för att utgöra rättmätig aspirant på regeringsmakten, 

 

 

• Centerneldaren Annie Lööf har skrivit nedanstående text på Instagram.  

  Det bästa för Sverige är en Alliansregering. För att en sådan ska kunna regera i detta parlamentariska läge krävs antingen aktivt stöd av SD eller förankring över blockgränsen. I det första alternativet kräver SD garantier och inflytande över en sådan regering. Centerpartiet vill istället fortsatt söka blocköverskridande lösningar som omfattar hela Alliansen. Trots att det gått snart fem veckor sedan det första sonderingsuppdraget gavs, har dessa alternativ tyvärr inte diskuterats på djupet.
  

   

  Jag har uppfattat att mycket av låsningen beror på statsministerfrågan.Jag berättade därför i förra veckan för talmannen att jag står till förfogande som sonderingsperson. För att lösa upp knutar tror jag att det vore bra med en sonderingsperson som inte har som främsta ambition att bli statsminister utan som har sitt främsta fokus på det politiska innehållet.Det har funnits intresse för detta hos flera olika partier.
  

   

  Tisdagens gruppsamtal hos talmannen förstärkte min bild av att fördjupade samtal över blockgränsen mellan framför allt Alliansen och MP skulle vara bra. Ett sådant samarbete, som kan se ut på flera olika sätt, skulle vara bra för Sverige, hålla ihop Alliansen och göra oss till den största konstellationen i riksdagen. De politiska skillnaderna mellan Alliansen och MP är inte större än att vi nu tillsammans styr fem regioner och ett flertal kommuner.
  

   

  Tyvärr har ett sonderingsuppdrag för mig med målet att hitta en lösning som gör att Alliansen kan hålla ihop stoppats av M och KD. Det är därför talmannen idag väljer att gå fram med en skarp omröstning i kammaren istället för att ge mig sonderingsuppdraget.
  

   

  Jag och Centerpartiet beklagar att jag inte fått möjligheten att sondera, eftersom det innebär att möjligheterna att få till stånd en alliansregering inte undersökts på djupet. Jag är givetvis även i fortsättningen redo att spela en aktiv och konstruktiv roll i arbetet för att Sverige ska få en ny handlingskraftig regering.

   

   

  Jag har fetmarkerat den mest väsentliga meningen. Det vore bra med en sonderingsperson, som inte själv har ambitionen att bli statsminister, men representerar ett av de tänkbara regeringspartierna och har mandat att diskutera det politiska innehållet, att ge och ta. Det mandatet har inte talmannen. 

   

  Det är mycket som jag inte håller med Annie Lööf om, när det gäller sakpolitiken, men hon är skärpt och förstår vad det handlar om, Vad som måste göras för att Sverige ska få en regering, som inte är en krisregering. Jag minns när Annie Lööf sa att SD inte vill vara en dörrmatta åt alliansen. Även om SD skulle släppa fram först Kristersson, m, som statsminister och därefter alliansens budgetförslag, kommer andra tider, när SD börjar kräva gentjänster. Det kan bli i för alliansen superkänsliga omröstningar i riksdagen. Antingen avgår regeringen, eller också kommer SD att jag alliansminstrarna, som vore de små smöklickar i en stekpanna. 

   

  Jag läste nyss på en annan blogg "Det blir som det blir, eftersom det är som det är". Detta förstår både Annie Lööf, c, och Jan Björklund, l, och därför hatas de båda av SD-vurmarna inom M och KD. De kan inte skilja mellan verklig demokrati och klassrumsdemokrati, där en beskäftig skolfröken slår pekpinnen i katedern och säger nej till allt som eleverna vill, för "det tilllåter inte politikerna i skolnämnden. Och nu ska vi vara snälla mot varandra. Lille Kalle vill säkert inget ont. Han har nog bara ADHD. Jag ska ta upp det med skolsköterskan, så kommer han säkert på bättre tankar". 

   

  Vem ska agera skolfröken när SD börjar jaga regeringspartierna som smörklickar i stekpannan? Ska kungen ingripa och diktera vad regeringen har att rätta sig efter? 

   

  Parlamentarisk demokrati - som enligt historisk erfarenhet är den enda form av demokrati som fungerar, går ut på att man bildar majoritet, och att minoriteten går i opposition. Majoriteten kan bestå av både stora och små partier. Man har ingen given hemortsrätt i majoriten, bara för att man råkar vara det tredje stösta partiet. Med Löfvéns ständiga mantra om att det måste vara möjligt att regera i opposition, har han öppnat dörren för frågan "Hur stor minoritet har rätt att bilda regering?" 

   

  Var Hitlers väljarstöd på 37 % i det tyska riksdagsvalet 1933 tillräckligt stor för att rättfärdiga,omvandlingen av Tyskland till en enpartistat och diktatur, där all opposition förbjöds? Alliansen och Socialdemokraterna har gemensamt ansvar för att Sverige inte utvecklas i den riktningen. Och när väljarna inte givit något av regeringsalternativen egen majoritet, måste det bli en lösning över blockgränsen. Det har Annie Lööf försått. 

   

  Det innebär givetvis inte att S måste bli ett stödparti åt alliansen, eller att allianspartierna måst bli stödpartier åt S. Det finns andra möjligheter. Och de borde Annie Lööf ha fått chansen att sondera. Bevare oss för Annie Lööf som statsminister, säger jag. Men hon verkar ha de rätta kvalifikationerna som sonderingsperson