Korrumperade åklagares fjäsk för läkare hot mot hälsa och rättssäkerhet.
Så är det. Fega åklagare och domare låter läkare och vissa psykologer avgöra brottmål. Detta är - förutom ren feghet - en ovilja att göra sitt jobb. Domare vågar inte döma utan att en läkare först har utpekat den misstänkte som en möjlig gärningsman, med en personlighet som gör att han KUNDE ha begått brottet. De slutsatserna drar läkare och psykologer efter att ha läst åklagarens utredning.
När skandalen med gästprofessorn på Karolinska Institutet (som utser nobelpristagare i medicen) var aktuell, skrev jag att KI borde läggas ner. Nu visar det sig att den dåvarande KI-ledningens försök att tysta ner skandalen, har gjort det svårare eller omöjligt för åklagarna att bevisa brottet vållande till annans död. De menar att det inte kan styrkas att de patienterna inte har dött av experimenten.
Enligt oppositionella läkare är det nu fritt fram att utföra livsfarliga experiment på patienter, som är ovetande om riskerna. Det är den verksamheten, som den dåvarande KI-ledningen ville skydda.Det har gjorts massvis med livfarliga experiment, som i en del fall har lett till allvarliga livsvariga handkapp, på svenska patienter, bl.a beroende på att vi har mycket läkemedelsindustri i Sverige,
Efter Roxiamkatastrofen 1993, då åtta eller nio försökpersoner dog, har dock läkemedelsutprovningarna på svenska patienter minskat. I stället väljer läkemedelsindustrin .länder som Nigeria. Forskningschefen bakom Roaxiamkatastrofen, som var anställd i ett svenskt läkemedelsföretag, har haft ett intimt samarbete med KI.
När det brott, som ligger närmast till hands att misstänka, inte kan styrkas, bör åklagaren undersöka om ett lindrigare brott kan styrkas, exempelvis dråp i stället för mord, och vållande till annans död i stället för dråp. När, som i detta fall, ej heller i sistnämnda brott kunnat styrkas - om åklagarna talat sanning - borde de ha undersökt om det inte finns ett ännu lindrigare brott, som kunnat styrkas. Ett sådant brott finns nämligen, i Brottsbalken 3 kap 9 §:
Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.
Detta är förvisso ett lindrigare straff än maxstraffet för vållande till annans död, som är fägngelse i sex år. Å andra sidan hade fler än den uppburne stjärnkirurgen kunnat dömas för detta brott. Kanske även den dåvarande ordföröanden för KI, förre partiledaren för Liberalerna Lars Lejonborg. Det är oaktsamhet, när politiker tror att offentliga styrelseuppdrag bara handlar om att "representera" den politiska makten och lyfta arvoden. En fällande dom enligt denna paragraf förutsätter inte att någon har dött eller ens har drabbats av någon form av lidande. Det räcker att det har funnits risk för detta.
Det är känt att stjärnkirurgen, som med sin blotta närvaro skulle höja nobelinstitutets (d.v.s. KI:s) status ytterligare, inte hade provat metoden på djur innan han började experemintera med människor. Det är också känt att minst en av försökspersonerna hade drabbats av svårt lidande före sin död. Straffvärdet i det fallet hade legat på max fyra år.
En åklagare har hållit långa förhör med stjärnkirurgen, men tydligen blivit så bedårad av denne psykopat och mytoman, så att hon /han inte vågat gå vidare med utredningen. Det är känt att stjärnkirurgen inför anställningen som gästprofessor vid KI hade ljugit om sina tidigare vetenskapliga bedrifter. Nog är det väl oaktsamhet av en arbetsgivare att inte kolla upp en anställds påstådda meriter? Det har varit undånighet och rädsla att förarga stjänrkirurgen med b2 esvärande frågor hela vägen från KI:s ledning till åklagarkammaren.
Låt mig också påminna om hur rättsväsendet har litat blint på läkare och "minnesforskare" i Quck-rättegångarna och Kevin-fallet, då två små barn fem och sju år gamla stämplades som mördare. Med denna röta som råder i det svenska rättsväsendet kan man verkligen fråga hur många brottslingar som går fria och hur många oskyldiga som sitter i våra fängelser.
Åklagarna borde kanske utreda sig själva för oaktsamhet i tjänsteutövning?
Den eviga tonåringen slutar med politiken. För gammal?
Egentligen skulle jag skriva något om kyrkovalet. Är det inte väldigt tydligt nu att partipolitikens giganter har gjort kyrkan till ett slagfält för strider, som inte har ett dyft med kristendom att göra - fastän båda låtsas det?
Och Jan Björklund sitter kvar som partiledare för Liberalerna. Ungdomsrevolten mot honom misslyckades. Nog för att det har hänt förut att tidigare undomspolitiker har blivit partiledare. Men någon gång på vägen har de lämnat brådmogenheten och det pubertala bakom sig.
Arbetsmarknaden för flygingenjörer
I förra inlägget berättad jag om svensk flyktingdebatt, som tycker mer synd om de unga och friska än de gamla och sjuka. Idag berättar media om ett möte med representanter för de åtta riksdagspartierna. En ung man, just fått ut sin examen som flygingenjör berättade om sina bekymmer med de iskalla byråkraterna på Migrationsverket. Han själv och hela hans familj hade fått uppehållstillstånd, men inte hans båda bröder.
Sju partirepresentanter visste inte till sig, så upprörda var de, och den åttonde partirepresentanten teg. Återigen hade SD svikit sina väljare, genom att inte säga det som SD-representanten förväntades säga. För att media skulle ha någon att hacka på.
Men finns det verkligen en arbetsmarknad för flygingenjörer i Sverige, med flygskatt och allt? Och om det inte kommer att vara möjligt ens för en högavlönad flygingenjör att åka och hälsa på sina bröder i hemlandet?
Hoppfulla unga män som har övervunnit alla hinder med styrka och uthållighet.
De begär att bli behandlade som barn. Förutom att dessa unga män, som enligt egen utsago inte ens har rätt att vistas i Sverige, fortsätter sin demonstration vecka efter vecka inför ett stort polisuppbåd, fortsätter mediakampanjerna för att dessa unga män skulle ha större rätt att försörjas av det svenska samhället än exempelvis de rumänska tiggarna av båda könen och i olika åldrar. Många av dem svårt märkta av sjukdomar.
Rubriken är ett sammandrag av ett upprop, som tydligen cirkulerar inom socialdemokratin. Den fullständiga texten lyder: "Unga, hoppfulla människor, som visat styrka och uthållighet genom att övervinna alla hinder på vägen till Sverige forslas nu till det sargade Afghanistan, ett land som många av dem aldrig sett eftersom flyende afghaner länge levt som andra klassens medborgare i grannlandet Iran."
Är detta en beskrivning av svaga och hjälpbehövande små barn? När man har fått avslag förutsätts man att själv lämna landet, på egna fötter. Varför inte samma väg som de kom? Medan vi som bäst funderade på detta, levererade media chockbeskedet att "världens äldsta flykting" ska utvisas, en (enligt hennes son) 106-årig kvinna från Afghanistan. Är de inte kloka på Migrationsverket?
För det första inget ifrågasättande av den påstådda åldern. Det är ytterst osannolikt att en afghansk kvinna har kunnat bli så gammal. De flesta afghanska kvinnor blir inte ens hälften så gamla. För det andra inget ifrågasättande om utvisningen ens skulle kunna genomföras. Det finns något som heter verkställighetshinder. Enligt Utlänningslagen 12:18 träder ett sådant in, om bl.a. medicinska skäl talar mot en beslutad avvisningen, sedan ett avvisningsbeslut vunnit laga kraft.
Även om tanten bara skulle vara 76, kan det nog finnas verkställighetshinder i det fallet. För ett par år sedan frös en 59-årig tiggarkvinna ihjäl i en bil, där hon camperade tillsammans med sin man, ett par kilometer härifrån. Det var i slutet av september. Jag hade passerat parkeringsplatsen många gånger, utan att ana att de parkerade skrothögarna var bebodda Men visst hade jag sett paret sitta och tigga, många gånger.
Somliga har gräddfil inte minst till våra medelålders svenska kvinnors hjärtan. Inte minst unga män, som utstrålar massor av styrka och uthållighet, för att inte säga sex appeal. Sådant kan få ett medersålders modershjärta att smälta. Och det måste väl också erkännas att vi män har lättare att skänka en tjuga till en ung och vacker 19-årig tiggerska, som det är lättare att tycka synd om. Än till hennes mor eller mormor. fastän det var den senare som inte hade styrka nog att överleva den svenska septembernatten.
Ränteskoj
Detta är en reklamfinansierad blogg. Jag betalar ingenting för Blogg.se:s administration. Det gör annonsörerna. Det fungerar så, att sökmotorer analyserar innehållet i inläggen och lägger in annonser som matchar inläggen. Jag har alltså inte godkänt annonserna. Jag ser gärna att andra banker informerar mina bloggläsare om sina konton, avgifter och räntor, efter min uppmaning till mina läsare att avsluta sina personkonton hos Nordea.
Men jag måste varna för banker /kreditinstitut, som ens tar kreditupplysningar på sina kunder, innan de beviljar lån till skyhöga räntor. Det är sant att kreditupplysningar i första hand är till för att skydda bankerna mot kreditförluster. Men det är inte utan orsak, som de vanliga bankerna inte vill ge dig det sökta lånet, om de säger nej. Kreditbedömningarna borde vara ännu hårdare än de är Och även om du får nej på en låneansökan, kan du vara nästan säker på att samma bank vill ha dig som kund. Det lönar sig antagligen för både dig och banken på lite längre sikt, om du flyttar dina löneinbetalningar till den banken.
Visst ska du studera bankens låneregler, även om det inte är aktuellt att ta ett lån just nu - oavsett om orsaken är att du inte behöver låna just nu eller att banken har sagt nej. Det kan bli ett ja nästa gång. Men då vet du vilka regler som de seriösa bankerna tillämpar. Så att du inte blir lurad av någon oseriös.
Du ska också se upp med banker /kreditinstitut som lovar anmärkningsvärt höga räntor på sparande. Att spara i en bank är ju detsamma som att banken lånar pengar av dig, Och varför ska banken låna av dig till räntor på kanske 10 procent, när reporäntan i Riksbanken är negativ. Just nu - 0,5 %. Reporäntan är den ränta, som affärsbankerna betalar, när de lånar i Riksbanken. Om en affärsbank lånar 100 kr 50 öre i Riksbanken, behöver banken bara betala tillbaka 100 kr.
För att kunna låna ut pengar, måste bankerna låna in pengar. Det gör de genom att folk sparar i bankerna och genom lån i Riksbanken. Skillnaden mellan inlångsränta och utlåningsränta kallas räntegapet. Något förenklat kan sägas att bankernas verksamhet (löner till anställda etc) betalas med de avgifter som bankerna tar ut av sina kunder. Räntegapet används dels till att betala eventuella kreditförluster och dels till vinstutdelningen till bankernas ägare.
Om räntegapet är 2 % och hälften går till vinster mm, så blir 1 % över till kreditförlusterna. Mycket förenklat. Om då ett kreditinstitut har en sparränga på 10 % och en utlåningsränta på 200 %, så gör den banken antagligen jättestora vinster. Men har förmodligen också jättestora kreditförluster. När de stackas låntagarna till slut ger upp, har de antagligen i många fall betalat mer än de har lånat, men är skyldiga ännu mer.
Och som sparare i den banken är inte dina pengar skyddade av den statliga insättningsgarantin. Den till synes "generösa" bankan har med all sannolikhet inte uppfyllt statens villkor för att instättningsgarantin ska gälla för deras kunder. Sådana banker / kreditinstitut borde förbjudas och ägarna åtalas för ränteocker. Men det är inte ens ett brott enligt de svenska domstolarna.
Om någon får tag i ditt personnummer och lyckas ta ett lån i ditt namn, kan den personen dock åtalas för bedrägeri. Men det är svårt att sätta fast bedragare och det är inte alls säkert att du orkar med en sådan process. Därför ska du inte lämna ut ditt personnummer till någon, om det inte är absolut nödvändigt. Välj en bank, som inte lämnar ut några som helst uppgifter om dig till dem. som du gör affärer med.
Personkonto i Nordea - en säkerhetsrisk.
Regeringen bör omedelbart förbjuda Nordeas personkonton, alltså transaktionskonton, där personnumret fungerar som kontonummer. Det är ett hot mot både den enskildes och rikets säkerhet att hundratusentals (miljoner?) svenskar aningslöst lämnar ut sina personnummer varje gång de gör en betalning. Det underlättar för bedragare att med hot om inkasso kräva nya inbetalningar, sedan någon har lurats att göra en första betalning för en provprenumeration. Naturligtvis bör personnummer skyddas även hos folkbokföringen.
Vad du själv kan göra, är att omgående byta bank. Somliga tänker nog att "Det spelar ingen roll, eftersom jag bara har personkontot för löneinbetalningar". Verkligen, och inte alls för betalningar? Och tar du ut hela lönen samma dag, som pengarna kommer in på kontot? Tänk på att varje dag dina pengar är kvar på kontot, används de för att finansiera bankens utlåningsverksamhet. Många bäckar små....
Störst anledning att byta bank, har förstås du som har valt Nordea på grund av ideologisk övertygelse, eftersom Nordea före namnbytena ägdes av svenska staten. Om du tycker att ideologisk övertygelse (oavsett höger, vänster eller mitten) är viktig, bör du kanske välja en bank, vars utlåning har en ideologisk inriktning, d.v.s. att finansiera något ideellt syfte, som överensstämmer med din ideologiska övertygelse. Sådana banker / finansinstitut finns nämligen.
Det finns sajter, där man kan jämföra olika bankers utbud, räntor, avgifter och om man har statlig insättningsgaranti. Tänk också på att alla banker är mycket angelägna om att din lön eller pension betalas till just deras bank. Och gärna hjälper dig att byta bank. Somliga har särskilda blanketter för överflyttning av alla din bankaffärer från Nordeas personkonto till ett "anonymt" konto i deras bank. Om någon bank inte ger dig all den hjälp du behöver, är den banken inget att ha.
Gör slag i saken. Använd veckoslutet till att jämföra och fundera och byt bank redan på måndag!
Säg tack och adjö till Nordea, som inte är mindre rädd om din personliga identitet, än att man lämnar ut ditt personnummer till alla som du betalar till. Tyder på en mycket nonchalant inställning till kunderna. Ditt personnummer ska bara banken känna till och bara lämna ut till åklagare, om du misstänks för ett allvarligt brott. Inte till någon annan.
Medborgarplatsen en vecka senare
I ett nöjesprogram nyligen sändes några komiska felsägningar i nyhetsprogrammen. En reporter på plats avslöjade att Här i Jerusalem är hälften av alla förskolebarn .... barn.
Det är vi inte vana vid hemma i Sverige. Den 24:e augusti besökte jag medborgarplatsen i Stockholm och tittade på den demonstration mot att de skulle avvisas, som hölls av s.k. ensamkommande flyktingbarn. Jag räknade till mellan 30 och 35 unga män och 0 kvinnar, varav endast en såg ut att vara under 20 år. Han såg dock inte ut att vara något barn, utan snarare en tonåring i åldern 15 - 19.
Det var bedrövligt att se dessa manliga krukor, med tanke på att Afghanistan är världens farligaste land att vara kvinna i. Varför åker de inte hem och försvarar sina mammor, systrar och fruar? Jag tillhör den generation svenskar, för vilka det var en plikt att - om så var nödvändigt - dö för kung och fosterland och hela den kvinnliga svenska befolkningen. Trots att kvinnor redan då, i fredstid, hade större medellivslängd än män.
Risken för afghanska kvinnor att dö barnsäng är extremt hög - högre än för soldater att dö på slagfältet. Den gamla seden, att det är mäns skyldighet att försvara kvinnor och barn, medan kvinnor inte behövt göra värnplikt, är också en form av jämställdhet mellan könen. Till situationen för afghanska kvinnor kommer förstås att kvinnor inte får undersökas / behandlas av manliga läkare, och att högre studier (studier ö.h.t.) för kvinnor har förbjudits av talibanerna, varför det minst sagt är brist på kvinnliga läkare. Till detta kommer de ohygieniska kläder, som afghanska kvinnor tvingas bära. Sjukdomsframkallande.
De unga afghanska unga män, som ska hedras och är förtjänta av allt beröm i världen, är de som inte har åkt till Sverige och låtsas vara barn, utan strider i den afghanska regeringsarmén mot talibaner och andra terrorister. Och enligt sina amerikanska militära rådgivare visar ett ofattbart stort mod. Helt utan skyddsutrustning möter de fienden, och rör sig därför lätt och snabbt i terrängen och är alltså mer jämspelta med fienden än de utländska soldaterna. Trots detta är det altså ännu farligare att vara kvinna i Afghanistan.
Och religionen gör väl sitt till. Martyrer kommer till paradiset, men sannolikt inte den som dör i barnsäng. Detta enligt deras tro. Det militära styrkeförhållandet i Afganistan är dock fortfarande ojämnt. Och blir ännu ojämare, när IS tappar terräng i Syrien och Irak.IS verkar ha utsett Afghanistan till det nya kärnlandet i sitt kalifat. Det ät klart att de utlänska (inkl de svenska) trupperna i Afghanistan togs hem för tidigt. Trump har nu utlova tusentals nya amerikanska soldater, utöver att de amerikanska rådgivarna i den afghanska regeringsarmén ska stanna kvar.
Det är inte den afghanska civilbefolkningens fel, att deras land håller på att göras om till en basområde för terrorister från hela världen, dock mest från de muslimska länderna Nordafrika, Mellanöstern, Sydrysskand och de muslimska f.d. sovjetrepublikerna. Att IS besegras även i Afghanistan är också Sveriges ansvar. Sverige är redan ett "slagfält" för ett lågintensivt krig mot vår ungdom, som dras in i heroinmissbruk. Råvaran odlas av afghanska bönder i talibankontrollerade områden. Väntar en ny svensk militär insats i Afghanistan? Alliansregeringens beslut, att svensk yrkesmilitär inte har rätt att vägra utlandstjänstgöring, gäller väl fortfarande?
Även om jag tycker att detta så långt möjligt bör vara frivilligt på individplanet, tycker jag nog att Sverige måste ställa upp som nation, när plikten kallar. Men försvaret av Afghanistan måste dock i först hand vara en uppgift för landets egna unga män. Jag har ingen förståelse alls för de "kärleksfulla " svenskar som tycker att Sverige samtidigt ska vara en fristad för desertörer. Det är sant att vi har tagit emot amerikanska soldater, som hade deserterat från Vietnamkriget. Men syftet den gången var att demoralisera den amerikanska krigsmakten i Vietnam. Ska vi nu demoralisera den afghanska regeringsarmén, så att vi tvingas skicka svensk yrkesmilitär - och i förlängningen svenska värnpliiktiga-
Enligt Migrationsverket får 47 % av alla asylsökande från Afghanistan (även många vuxna) samt 83 % av dem, som uppger sig vara under 18 år. Vid åldersbestämningarna tillämpas emellertid en marginal på 2 år, vilket betyder att i stort sett alla som är under 20 år får stanna i Sverige. Vid mitt besök på Medborgarplatsen såg endast en av 30 - 35 unga män ut att vara under 20 år.Det är tråkigt att de får sätta bilden av den afghanske mannen. Att afghanska män i gemen låtsas vara barn.
Precis en vecka efter mitt besök på Medborgarplatsen, knivhöggs en polis, som var utkommenderad - inte för att gripa dem, som hade avvisningsbeslut, utan för att skydda dem mot svenska rasister. Main stream media försökte i det längsta hemlighålla gärningsmannens identitet. "Alternativmedia" gissade inledningsvis att gärningsmannen, som uppgavs vara 17 år, var ett marockanskt gatubarn. Ligor med sådna härjar ju i omgivningarna.
Men när det framkom att gärningsmannen hade begärt att få en tolk som talar dariska (det näst största språket i Afghanistan) kröp sanningen fram. Han är en 25-årig man från Afghanistan, som som socialtjänsten har placerat på ett HVB-hem i sydöstra Storstockholm. Det är en vårdinrättning för barn och ungdomar, som har omhändertagits p.g.a. svåra missbruksproblem eller andra sociala problem. Ett mycket dyr vistelse. Märkligt. Alldeles innan den stora invastionen av asylsökande under de senaste åren, upphörde alla sociala problem hos ungdomar, som bor legalt i Sverige.
De blev helnykterister över en natt och har upphört att begå brott. HVB-hemmen behövde en ny användning. Om sanningen inte är att regeringen och landets kommuner funnit att det blir billigare för samhället att låta knarkarna knarka ihjäl sig. Därmed finansieras ju också opiumodlingarna i Afghanistan.
Borg avslutade "perversa veckan"
Någonting annat får man inte säga. Och det är ju särskilt oanständigt för att det hände på en privat fest i skärgården, och inte i centrala Stockholm inför tusentals åskådare.... Var det en markering mot den samtidigt pågående pride-veckan? Det kunde han i så fall ha sagt. Nej, det finns inga ursäkter. Ingenting som kan försvaras.
Men från det ena till det andra:
Vem ska betala, när karlarna kommer med sina konstgjorda vaginor och bröstimplantat och vill bli omopererade till män igen? Vem betalade första gången?
Hyckleriet slår alla rekord, när "experter" slår ifrån sig med att antalet patienter, som vill bli omopererade till ett annat kön, än det som de är födda med, har ökat från en om året till 200 om året. Därtill kommer förstås alla som lider av den nya diagnosen "könsdysfori", men tar sitt förnuft till fånga innan de begär "könskorrigering".
För bara några år sedan var budskapet under prideveckan att "Gud älskar dig som du är". Nu är budskapet att man ska hata den man är och försöka bli någon annan.
Förre finansministern Anders Borg har dock utan några som helst skamkänskor (såvitt man vet) visat vilket kön han har. Utan att först vara omopererad till kvinna. Ett sådant beteende är naturligtvis perverst.
Är inte allt detta, och i synnerhet den epidemiska ökningen av diagnosen könsdysfori, en följd av genuspedagogiken, indoktrineringen redan på dagis av de små barnen på dagis att de kan vara födda i fel kön, om de inte följer med traditionella könsrollerna, som för övrigt motarbetas?
Förförelse av barn. Men det får inte sägas.
Att täta läckor
Det är visserligen osannolikt att IBM själva inte har någon säkerhetspolicy för att kontrollera sina anställda och skydda sina kunder, som företaget dock är beroende av. IBM har haft liknande uppdrag hos danska staten, men har där dock inte haft tillgång till allt som i Sverige. Men antag att det finns anställda med dubbla lojaliteter, kanske rentav personer som är beredda att tjäna en hacka genom att sälja känsliga uppgifter. Sådana personer kan förvisso tyvärr också finnas hos säkerhetskontrollerad statsanställd svensk personal.
Men med detta sagt, frågar jag om inte regeringen gjorde rätt i att hålla tyst utåt, om att känsligt material kan ha läckt ut, tills läckorna var tätade? Hur vanligt är det att oppositionen informeras, hela oppositionen och inte bara särskilt betrodda ledamöter? Hur hade alliansregeringen agerat, om alliansen hade vunnit valet 2014. och det skedda hade inträffat under en alliansregering? Att allmänheten, media och oppositionspartierna i sin helhet har hållits ovetande under det mest kritiska skedet, är knappast ägnat att förvåna.
Däremot om inte en enda ledamot från alliansen blivit informerad. Ännu mer förvånande är att den direkt ansvariga ministern, Anna Johansson, inte vetat någon förrän i ett sent skede. Om hon talat sanning... Genom sin avgång, och Maud Olofsson och Nuon-affären som föredöme, är hon inte skyldig att inställa sig till de KU-förhör som väl ändå kommer att hållas. Enligt den sparkade generaldirektören Maria Ågren har hon själv informerat Johanssons närmaste man, statssekreteraren Erik Bromander, hela tre gånger under våren 2016.
Men han har inte fört informationen vidare till ministern. Han har haft mycket att dölja. Men det gäller ju mest hans användning av skattebetalarnas pengar till personlig lyx Ingenting mer? Hans exklusiva vanor har varit så uppseendeväckande så att han fick sparken under hösten 2016 med en fallskärm på 2,3 miljoner. Han borde i stället ha tvingats betala tillbaka. Förhållandet mellan honom och ministern kan inte ha varit det bästa. Görs ingen säkerhetskontroll av de politiskt anställda tjänstemännen i kanslihuset.
Personer med så dyra vanor, så att deras höga löner inte räcker till, är väl alltid en säkerhetsrisk? Det har varit märkligt tyst om Bromander, trots att alla (om de talar sanning) har litat på att Anna Johansson löpande har försetts med all information som hon bör ha fått i egenskap av infrastrukturminister. Detta är en sak som oppositionen bör kräva klarhet i. Däremot ser jag ingen anledning för alliansen att gå vidare med misstroendevotum mot försvarsministern.
Alliansen bör inte skjuta sig själv i foten. Är det verkligen oppositionens huvuduppgift att fälla regeringen? Däremot är det en huvuduppgift för varje opposition att ständigt ha en beredskap att omedelbart ta över, oavsett om orsaken är att regeringen har förlorat ett val eller att regeringen, oavsett orsak, inser att den inte kan sitta kvar under hela mandatperioden.
Nu ser det inte ut att bli så. Men i ett skakigt parlamentariskt läge, måste dörren även (som en sista utväg) hållas öppen från båda håll för en alliansregering, som regerar med stöd av S - ifall S inte kan eller vill fortsätta regera. Därför krävs, i synnerhet i dagens läge, ett både enigt och moget uppträdande av samtliga allianspartier.
Påven och biskoparna - en jämförelse: statsministern och informationfiltret
Om de 450 biskoparna i den världsvida katolska kyrkan ska rapportera direkt till påven en gång om året, och om påven hinner med en biskop om dagen, så räcker årets dagar inte till. Han ska ju dessutom förrätta mässan och vara regeringschef i Vatikanstaten. Och hinna läsa den katolska skvallerpressen för att få veta vad som händer utanför den trånga kretsen av rådgivare.
Hur många myndigheter som finns i Sverige, vet jag verkligen inte. Men det blir kanske 450 om vi begränsar oss til statliga myndigheter. Hur har den information filtrerats, som slutligen når statsministern? Och hur informeras övriga ministrar? Med hela 24 ministrar är det lätt hänt att det utkristalliseras ett A-lag av ministrar, som vet allt som det snackas om, och ett B-lag som vet i stort sett ingenting
Och hur går det till på regeringsmötena? Om varje minister har en sammanlagd talartid på 15 minuter, tar varje möte nästan 4 timmar. Men räcker det verkligen? Räcker ens 24 timmar för allting som måste rapporteras och diskuteras, för att inget ska missas?
Nato, nato, nato, bara nato...
Sedan knappt en vecka tillbaka råder rena kalla krigs-hysterin i Sverige. Rikets säkerhet är i fara. Den samlade oppositionen kräver ministrars avgång. Det större av de båda regeringpartiet krälar i stoftet och statsministlern bedyrar att han inget visste om det hemska som skett. Det enda som fattas är förnyade krav från oppositionen att landet måste gå med i Nato.
Vad som har hänt? Utlänningar har haft tillgång till hemliga uppgifter i Sverige. Skulle det bli någon ändring på det, om vi går med i Nato?
Har inte Sverige avslöjat sina försvarshemligheter för Nato sedan början av 1950-talet?
De senaste dagarnas panik i Sverige beror på att utlänningar från en s. k. öststat har släppts in i svenska datasystem, utan att ens vara säkerhetskontrollerade i Sverige.
Det är dock föga troligt att personer, som arbetar med så känsliga uppgifter, inte är säkerhetskontrollerade i sitt hemland, som är en f.d. öststat, som numera är ett Nato-land.
Vi måste skydda oss. Vi måste gå med i Nato... Mot vem ska vi skydda oss, om Nato är det stora hotet?
Mot alla "nya svenskar", som hade klarat den svenka säkerhetskollen?
Debattörer som för bara en vecka sedan utmålade "nationalismen" som det största hotet, skriker sig nu hesa om hur farliga alla utlänningar är, hur rikets nationella säkerhet hotas av utlänningar.
Det är tydligen skillnad mellan svenska utlänningar och utländska utlänningar, som bor kvar i sina hemländer.
Reträtten från det mångkulturella Sverige
Reträtt är en militär manöver, som går ut på att överge de mest framskjutna positionerna. Reträtten är ordnad och disciplinerad, åtminstone inledningsvis, men kan övergå i panik och flykt. På bilden ses en beslutsam general, framför den nya svenska nationsflaggan, som aldrig kom att hissas. Det är stunden innan paniken bryter ut i de svenska leden.
Åtta riksdagspartier är överens.Mångkulturalismen ska ersättas med integration. Invandrarna ska anpassa sig till svenska seder och bruk. "I Sverige tar vi i hand när vi hälsar, säger statsministern", med den mycket svenska svenska flaggan i bakgrunden. Den med ett gyllene kors mot en blå himmel, utan halvmånar och annat "osvenskt".
För att ingen ska mumla något om "diskriminering", ska både kristna och muslimska friskolor anpassa sig och införa ateistisk undervisning. Valfriheten inom skola, vård och omsorg ska likriktas. Olika leverantörer, men samma innehåll. Exakt samma innehåll. Ingen könsuppdelning tillåts. Vårdbehövande äldre ska inte ha rätt att välja bort hemtjänspersonal på grund av utseende.Personalen får inte se ut som de själva gjorde när de var yngre.
Det är drömmen om smältdegeln. Som vi kanske minns från den gamla skolans geografiundervisning. Vi fick läsa om små önationer som var smältdeglar, där svart och vitt smälte samman till ljusbrunt, och alla kulturella särarter smälte samman till en monokultur. Det är vad som håller på att hända med det mångkulturella Sverige just nu. Åtta riksdagspartier leder avvecklingen av mångkulturen och införandet av den nya monokulturen. Sju riksdagspartier har anslutit sig till det åttonde riksdagspartiets kulturpolitik.
I varje land kan det bara finns en "kultur", i betydelsen ett enda sätt att vara. I Sverige tar vi i hand när vi hälsar. I Sverige måste alla skolflickor lära sig att visa sig nästan nakna inför främmande pojkar och män. Men då gäller förstås "se men inte röra". I Sverige kramas vi, men med kläderna på.
Reträtten från det mångkulturella samhället har börjat, ännu så länge disciplinerat och ordnat. Men moralpaniken breder ut sig. Inom kort övergår reträtten i flykt. Flykt från det mångkulturella samhället. Men protesterna mot det nya monokulturella samhället, som håller på att införas, börjar höras, först som en tyst mummel.
Att många kulturer, olika sätt att vara, rätten att vara sig själv, var en god, men kanske något naiv tanke. Vad har vi fått? Ett samhälle, som ingen känner samhörighet. Moralens upplösning. Eskalerande våld i förorterna.
Ett segregerat samhälle.Åtta riksdagspartier tror att det finns en väg tillbaka. Om vi bara drar oss tillbaka från de mest framskjutna positionera, ordnar till klädseln och ställer upp oss på raka led längre bak, så återfår vi det mångkulturella samhället, där alla uppförde sig väl. På samma sätt.
Åtta riksdagspartier vägrar inse att det är för sent. Ska Sverige överleva som nation, måste vi vänja oss vid tanken på skiljda stadsdelar för olika etniska och religiösa grupper. Som i andra länder, där många folkslag har att samsas i samma nationalstat, och kanske rentav har sina egna lagar. Åtta riksdagspartier vägrar inse att konformism och likritning föder motstånd. Ett motstånd som ofta yttrar sig i en överbetoning av den egna etniska gruppens kulturella särart. .
Innovativ språkförnyelse: koldioxidneutral
Naturvårdsverket utlovar ett koldioxidneutralt Sverige till 2050. Och regeringen utlovar en fossilfri bilpark redan till år 2030. Detta kräver dock en förtida utskrotning av de nya bilar, som säljs i år, och nästa år, och nästa år. Detta ska tvingas fram genom en höjd fordonsskatt redan i år. I stora delar av Sverige finns fortfarande inga elbilar att köpa på begagnatmarknaden. Inte ens elhybridbilar.
Dessvärre är Sverige inte överens med EU om definitionen av begreppet fossila bränslen. Definitionen av ordet koldioxidneutral är enligt Wikipedia:
Koldioxidneutral,är ett förenklat populärvetenskapligt begrepp som innebär att den koldioxid som en förbränning av ämnet ger ifrån sig, tidigare har tagits upp från luften då ämnet eller ett tidigare stadium till ämnet har växt. På så sätt ingår koldioxiden i ett kretslopp där mängden koldioxid i luften inte förändras.
Enligt denna definition är kol, olja och naturgas koldioxidneutrala bränslen. Tvisten mellan Sverige och EU handlar dock om torven, som är ett förstadium till omvandlingen av växter till stenkol. Torven är en viktig komponent i ett energisystem utan vare sig (andra) fossila bränslen eller kärnkraft. El måste ju produceras med något även under toppförbrukning när det inte blåser och solen inte lyser.
Det talas nu emellertid mycket om en nyupptäckt energikälla: Minivindkraftverk som drivs med politiskt munvänder. Kan inhandlas i varje leksaksbutik.
Att nysådda växter inte tar upp lika mycket koldioxid som de nedhuggna regnskogarna gjorde övergår politikernas förstånd i ett Sverige, som lämnat det gamla bondesamhället för flera generationer sedan. Men i ett perspektiv på hundratals miljoner år stämmer det kanske. Men borde man inte räkna på växternas (åter-) upptag av koldioxid omedelbar efter förbränningen, i stället för före förbränningen?
Avslöja journalistkräken som hänger ut småbarn som mördare.
I förhandsreklamen inför TV-serien om mordet på 4-årige Kevin, har man sänt nyhetsinslag från det aktuella året,där nyhetsuppläsaren med eftertryck säger att "Barn mördar barn". TV-serien var i och för sig välgjord, men har hittills enbart fokuserat på polisens i och för sig mycket allvarliga "misstag". Den mest kritiserade polisen har berättat hur han känt sig pressad av media att hitta en mördare och inte lyckats få något vettigt svar från det troliga vittnet, en femåring, och till slut fått för sig att femåringen och hans sjuårige bror dolde något.
Det är föga sannolikt att femåringen över huvud taget sett någpt, utan tvärtom ytterst sannolikt att han inte ens varit på platsen för tiden vid mordet. Den, som frågar ett barn vem som är mördaren, tar risken att barnet pekar ut någon som i barnets fantasi ser ut som en mördare. Det blir en gissningslek, där det gäller att gissa rätt. Barn leker sådana lekar, både med varandra och med vuxna. Ta bara "gömma nyckel" som exempel. Barnet får uppmuntrande tillrop "Det bränns" om barnet gissar på en plats i närheten av nyckeln.
Nu blev det inte ens en rättegång, eftersom de misstänkta inte var straffmyndiga. Men journalister borde veta att principen om offentliga rättegångar är avsedda för att skydda den misstänkte mot dåliga rättegångar, mot att bli oskyldigt dömd. Men i stället uppfattas de offentliga rättegångarna som ett privilegium för en yrkeskår som lever efter principen "den enes död - den andres bröd". Journalister missbrukar de offentliga rättegångarna och även offentligheten i övrigt till att skada ännu mer, till att skada både brottsoffer och misstänkta gärningsmän - som på grund av offentligheten löper ännu större risk att bli dömda oskyldiga.
Journalister ser som en del av sin yrkesroll att snaska i ruskiga och gärna chockerande detaljer. Nu var det "Barn mördar barn.". Utan dessa sensationsrapporteringar hade de numera vuxna barnet kanske kunnat leva ett bättre liv än att ständigt vara utsatta för andras blickar "Där går en mördare".
Gammal kärlek genomrostar aldrig?
Kvinnan i mitt liv verkade inte tycka att rubriken är romantisk nog. Och själv tyckte jag ett tag att den var allför optimistisk. Men vad annat finns att säga efter de senaste månadernas turbulens? Vi är gamla och kärleken är ny (relativt) och därför bör "gammal kärlek" uttydas som kärleken mellan gamla människor. Men även kärleken har hunnit bli gammal, för den har hållit längre än vad ungdomens häftiga men snabbt förtinande förälsker brukar göra.
Den har nog haft sina törnar på grund av långa singelliv. och vanan att inte behöva fråga och rätta sig efter någon annan. Men reparatören har alltid funnits inom oss. Det är innebörden av "älska i nöd och lust". Man måste ta ansvar och fylla igen de hål som rostangreppen har orsakat.
Det måste ske med varsam hand. Jag lärde mig aldrig svetsa som ung, men gick en kurs vid ungefär 40 På bilden ses ett lämligt aggregat för känsliga reparationer. Principen är enkel, lätt på handen, men svår att tillämpa i praktiken. Lika svårt är det att förlåta. Det, som man helar, måste ju hålla, men man får inte bränna igenom det som ska helas.
Det finns ju dom, som ständigt ropar "förlåt", "förlåt", som om den kommande förlåtelsen är en del av planeringen av synden. Och andra, som inte ens för sig själva kan erkänna att de har gjort något fel. Då kanske tillägget "och sådant som jag inte själv förstod var en synd". Den ömsesidiga förlåtelsen kan vara bra, när man inte lyckas reda ut vems fel det var.
Kom Jesus, Gud i mänsklig gestalt, bara för att tala om för oss hur vi ska leva. Vad skulle det tjäna till? De flesta synder begås ju i medvetande om att man gör fel. Förlåtelsen fullbordar helandet.
"Vicken fin hund. - Skönt att vara ute med husse?".
En sak, som jag tycker mer och mer illa om, är att kommunen som hyr våra gemensamma lokaler från bostadsbolaget, när lokalerna inte används för någon kommunal versamhet, till föreningar, vars medlemmer uppenbarligen inte vet hur ma uppför sig i ett bostadshus. Betalar dessa föreningar för sig? De bär sig åt som om de ägde stället, och att vi som bor här är en sämre sorts männinskor. Det är en konstig syn på äldre som visas upp. Kanske det är dags att ta ner skylten, som antyder att huskomplexet skulle vara något slags institution. Har varit det, men är nu ett helt vanligt bostadshus för äldre människor.
Det skiljer sig inte från andra hysteshus, som inte har någon nedre åldersgräns. I eller i närheten av bostadsbolagets samtliga hyreshus finns gemensamma lokaler för de boende. Vad jag känner till disoponeras de gemensamma lokalerna enbart av hyresgänsterna inom området.
Vid den här årstiden, när mänga har brist på D-vitamin efter den mörka årstiden, sitter många av mina grannar ute i solen. Vi hälsar på varandra utan några fåniga kommentarer. De sparas till hunden. Jo några grannar har hund. Idag, när jag satt där ute för att få lite sol på mig, kom främmande lokalanvändare i en strid ström, alla med sina kommentarer om att det är skönt att sitta i solen. Hälsade gjorde de däremot inte.
Till slut fick jag nog, och frågade "Brukar du kommentera vad yngre personer gör , på samma sätt". Så försvann de in i lokalen, där vi brukar drick kaffe, öppnade fönstren och höll sångövningar. Jag hörde hur fönstren ovanför stängdes, trots solgasset, som gör det olidligt hett i våra lägenheter. Vi, som hade suttit ute i solen och uppskattat den relativa tystnaden gick in, var och en till sig.
Trött på osakligheter
Det är jag också. Jag skriver inga osakligheter med avsikt. Men man kan ha olika åsikter om vad som är sakligt, rätt. Och det förekommer missuppfattningar. Det är särskilt lätt att missförstå en text, om man inte orkar läsa hela.
Kommentarsfältet på den här bloggen är öppen för den som vill korrigera eventuella osakliigheter i det som jag har skrivit. Kan du övertyga mig om att jag haft fel, så är det inga problem. Kan du inte övertyga mig, så förbehåller jag mig rätten att själv bestämma om "rättelsen" ska publiceras eller ej. Även en i sak felaktig "rättelse" kan tillföra diskussionen nya fakta.
Koldioxid
Utan koldioxid vore skulle det inte finnas något liv på jorden. Trädet på bilden består av kolföreningar, vatten och mineralämnen. Genom fotosyntesen, som sker i de gröna växtdelarna ombildas koldioxid till kolföreningar och syre. Om vi hugger ner trädet och eldar upp det, bildas koldioxid, som tas upp av andra gröna växter, i ett evigt kretslopp.
Om inte blixten slår ner i trädet på bilden kan det bli över tusen är gammalt. Men till slut dör gamla träd och och förmultnar. Det är en process, som frigör kolatomer, så att koldioxid bildas, som vid förbränning. Koldioxiden i luften har bildats genom förmultning och skogsbränder, och slutligen också genom eldning.
Genom förbränning, förmulting och andra naturliga proecesser ökar koldioxidhalten i atmosfären. Genom fotosyntesen (= växternas upptag av koldioxid) minskar den.. Om utsläppen av kodioxid genom förbränning, förmultning och andra naturliga processer är lika stora som växternas återupptag av koldioxid, så är koldioxidhalten i atmosfären konstant.
Vad händer om vi hugger ner trädet på bilden och eldar upp det och ersätter det med ett nytt träd från en plantskola? Jo, det kommer att dröja flera hundra år, innan det nya trädet blir lika stort som det gamla och tar upp lika mycket koldioxid. Inte nog med att utsläppen av koldioxid ökar. Dessutom minskar växternas återupptag av koldioxid. Eldning med fossila bränslen som kol, olja och naturgas ger visserligen ökade utsläpp, om inte användningen av nyavverkade bränslen minskar i samma mån, men påverkar inte växternas återupptag av koldioxid.
Härav paradoxen att en allmän övergång från fossila bränslen till s.k. förnybara bränslen faktiskt kan leda till en ökad halt av koldioxid i atmosfären. Mig veterligt finns inga något sånär tillförlitliga beräkningar av människans påverkan på koldioxidhalten i atmonsfären. Men gissningsvis har de mycket omfattande skogsavverkningarna en större påverkan än användningen av fossila bränslen. Det är vidare oklart om koldioxiden har någon betydelse för klimatet, och hur stor denna påverkan i så fall har.
- -
I en bloggdebatt uppmanade jag bloggägaren, som tror att alla problem är lösta om vi slutar använda fossila bränslen, att fråga sin dotter, som fortfarande går i skolan och borde veta något om koldioxidens kretslopp. Och fick följande svar: "Jag behöver inte fråga henne om vad som är rätt eller fel Lars – Att gräva upp fossiler och förbränna dem är att öka koldioxidutsläppen oavsett hur du vrider på saken."
Jag förstår att den mannen, som framställer sig som ett politiskt geni och snart kommer att vara en av hela världens ledande socialdemokrater, inte ville avslöja sin okunnighet i naturvetenskapliga ämnen för sin dotter, Genom att fråga henne. om den absolut vanligaste biologiska processen i naturen. Som han inte ens verkar känna till.
Detta meningsutbyte mellan mig och den bloggägaren föranledde en tredje bloggare att skriva på sin blogg, om mig: "Behovet att spela i överläge och trakassera blogginnehavaren för att förminska honom är så uppenbart." Vem försöker förminska vem?
De pressetiska reglerna - ett snömos.
Att den som angrips ska ha rätt till genmäle i samma artikel torde vara den av de pressetiska reglerna som det mest sällan bryts mot. Det måste erkännas. Så, det finns nog anledning att tvivla på att den som bryter mot denna regel verkligen är "riktig" journalist. Därför brukar det stå: Vi har sökt NN, som dock inte har varit anträffbar...", när genmäle saknats. Men varför har man då inte väntat med publiceringen?
Så här lyder en av de pressetiska regllerna: Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats.Detta är absolut inget krav på att det som skrivs ska vara sant. Som omständigheterna medger? Om det finns risk att konkurrentblaskan hinner före med den påstådda skandalen - som kanske inte ens har inträffat - på löpsedeln? Eller om tidningsföretaget inte vill betala lön för den tid, som en riktig faktakontroll hade tagit.
Många tror att att det är en garanti för saklighet att en tidning står under pressokbudsmannens "tillsyn". Eller att en anmäld artikel var sann i sak, om den har friats av Pressens opinionsnämnd. Helt fel.
Så här lyder en annan av de pressetiska reglerna: "Sträva efter att ge personer som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter." Rena snömoset. För det första är "Sträva efter" inget exakt begrepp. Och för det andra gäller det bara "faktaredovisande material". Om artikeln är utformad som en kulturartikel, kanske skriven av en kulturpersonlighet som ett kåseri? Jo, den kan nog bli "fälld" i Pressens opinionsnämnd ändå. Men därmed torde saken vara utagerad, om inte anmälaren tar risken att gå vidare till domstol.
Den ansvariga utgivaren kan bli dömd för förtal. även om brottet har begåtts av en journalist, som den ansvariga utgivaren har litat på, utan dennes vetskap. Detta är makalöst i ett rättssamhälle, att vissa brottslingar går fria och någon annan straffas - må vara att den som straffas brukar ha en mycket hög lön och antagigen också får böterna och eventuellt skadestånd betalda av tidningsföretaget.
Jag har läst någonstans, fastän jag inte minns var, att pseudomyndigheten Pressens opinionsnämnd inrättades, vilket skedde för 100 år sedan, för att dämpa kraven på en modern lagstiftning, som verkligen ger förtalade personer en chans till upprättelse. Alla ärenden i Pressens opinionsnämnd borde naturligtvis gå vidare till en riktig domstol.
Ingen ytterligare kommentar
"Min mentala utmattning efter flera års kamp, nedvärderingar och påhopp börjar släppa."
Jag kunde ha skrivit det själv. Men det är någon annan som har skrivit om mig. Mannen är ju alltid skyldig, och kvinnan alltid ett offer. Naturligtvis blir jag inte glad av att läsa sådant, och det var också anledningen till att jag för några dagar sedan skrev till vederbörande "Du ät inte till någon glädje".. Det hade varit så enkelt att vara mig till glädje. Det hade räckt med att avstå från "kampen" och nedvärderingarna, Är anfall i något slags förebyggande syfte verkligen det bästa försvaret, om man vill ha fred?
Jag har ingen ytterligare kommentar.
